22 Maj. En solig dag och en lång dag i trädgården.

Dagen började med en Ängshök som flög förbi norrut. En blå hane. Den följde ån på slätten och jag såg den bra i tubkikaren med morgonsolen i ryggen…

Dagens rätt blir Nässelsoppa. Det är en av de fina vårprimörerna som inte finns att köpa, men finns alldeles gratis nästan överallt i landskapet. Jag brukar klippa topparna med en sax, det är för pilligt att bara ta småbladen. Sen kokar jag ett tag i lämplig mängd vatten och därefter mixar jag med mixstav så att det blir en fin och gräddig konsistens. Man kan blanda till vad man vill och har. Jag har Timjan, Salvia och Persilja att ta av i trädgården och vitlöksbladen är en glömd delikatess, de smakar som vitlök, men lite mildare kanske. De fungerar bra som krydda i sallad eller som i det här fallet i en nässelsoppa.

Under dagen tar jag och kapar av några rabarberstjälkar, skalar bort det fina röda skalet och äter direkt. De är törstläckande och godast som råa med lite knaprigt motstånd. Rabarberkräm har jag inte så mycket till övers för, den blir sträv och fadd i smaken och man måste lyckas med en bra blandning tillsatser för att lyckas. Jag brukar inte besvära mig… Rabarbern ska man ta när den ännu är liten och spröd, senare blir den träig och fibrig. Man får skynda på, för de växer fort.

Det fina med dessa vårprimörer från trädgården är att allt är färskvaror direkt från växtplatsen, utan förvaring eller transporter. Det är också alldeles gratis mat och en delikatess som nässelsoppa känns extra fin eftersom man inte kan köpa den någonstans och den finns inte på menyn ens på de finaste krogarna… Det är delikatessmat alldeles gratis och man går bara utanför dörren och hämtar in råvarorna.
Med kunskap och insikt så kan man både få bättre mat alldeles gratis och dessutom ett mervärde av sin näromgivning…

Brännäslan är värdväxt för Nässelfjärilen som liksom många dagfjärilar fått namnet efter sin värdväxt. Men även Påfågelöga och Vinbärsfuks, två ganska vanliga fjärilsarter använder nässlan som värdväxt. Brännässlan trivs bäst i ruderatmark där det är bra med näring och lucker jord. Det kan vara vid gödselstackar runt ladugårdar. Dessa har minskat med minskad kreatur och rationaliserat jordbruk. Det är sällan man ser en gödselstack numer, och om det är så brinner den sällan pga att nötboskap och hästar proppas fulla med antibiotika som gör att även bakterier och nedbrytande djur som skalbaggar får det svårt att överleva i stacken…

Det märkliga med dagens domesticerade människa på sin väg mot kollapsen, där hon lever i sin ”fasansfulla skenvärld” som Jan Lindblad, en gång uttryckte det,  är att hon fjärmat sig från naturen så till den grad att hon inte förstår att se det fina i den och att utnyttja den till sin egen fördel. Man föraktar det som är gratis. Skulle en nässelsoppa serveras på en lyxkrog och kosta 200 kronor, då skulle det vara fint värre, och man skulle ha en upplevelse att berätta om för sina vänner, men den blir inte bättre för det… Nässlorna i sig har man förresten säkert tagit bort från tomten, de kan ju brännas och vara farliga för barnen. Så man får vare sig nässelsoppa eller nässelfjärilar…

 

Jag får både soppan och fjärilarna.  Min nässelsoppa serveras i solen på verandan i en varm bris till ackompanjerande fågelsång …