Fyra sorters Kantarellsmörgås

DET ÄR INTE VARJE höstdag jag kommer hem med fyra sorters kantareller, men den 9 september 2019 blev en sådan dag.

Det var blött i skogen efter regn och mulet över hela himlen. Ingen vind nådde in bland träden och det var fortfarande sommarvarmt i luften med ca 17 grader.
Tanken hade från början varit att bara ta en sväng upp i skogen för att plocka lite till en kantarellsmörgås... Det blev som alltid, inte som jag tänkt mig. Det är också en av de mest inspirerande och fascinerande konsekvenserna av att röra sig i naturen, man vet aldrig vad som ska hända. Det är ett slumpspel med väder, vind och tillfälligheter... Jag gick i riktning mot den plats där jag hittat gula kantareller förra året och som inte låg så långt bort, men på vägen dit hittade jag Trattkantareller och även om det var få så var de ganska stora redan, vilket jag inte väntat mig.
När jag nu inte hittade några gula kantareller där jag hoppats så slog det mig att jag kanske skulle gå ivåg och titta på stället där jag hittat Svart Trumpetsvamp förra året och den enda platsen i skogen där jag vet att den växer... Sagt och gjort. Jag förlängde stegen och tågade iväg tills att jag nådde fram till branten där jag av en slump hade råkat på dom året tidigar. .. Jodå, de fanns här nu också och var i varierande storlek. Närmast omöjliga att upptäcka om man inte vet att leta just där. De såg ut som mörka halvförmultna löv och var delvis täcka av just löv och annat nedfall eller gömda ibland gräs och mossa...
På hemvägen hittade jag sen både gula kantareller och i lite fuktigare kärrmark en samling storvuxna Rödgula Trumpetsvampar.

Kantareller heter de allihop på Svenska, men de är egentligen två olika släkten. Den gula hör till Cantharellus, men de andra tre  hör till släktet Craterellus.
Den Rödgula Trumpetsvampen innehåller mycket vatten, det gör den så gott som alltid eftersom den växer i blötare miljö än de andra trumpetsvamparna.  Oftast som nu hittar man dom i kanten av eller i kärr, inte långt från Vitmossan som har liknande fuktighetskrav.
Den Svarta Trumpetsvampen är liksom den Rödgula väldigt ihålig och papperstunn, vilket gör dom lätta att torka och med en behaglig bladig konsistens påminnande om alger när de steks. Trattkantarellen är lite mer köttig, men delar egenskaperna med de andra trumpeterna . Den gula kantarellen däremot är mycket köttig och lämpar sig nästan bara att ätas efters stekning direkt. Jag brukar inte frysa in den och den är svår att torka vilket sen också gör den seg i konsistensen mer än vad den redan är i färskt tillstånd...
Fyra högar med olika kantareller och sen fyra skålar med stekta kantareller blev dagens skörd som sen gav fyra rågkusar med varsin svampsort som pålägg. Alla är kokade i stekpanna tills vattnet är borta. Sen tillsätts margarin och de får stekas tills de inte krymper mer och börjar bli lite knapriga en del av dom...

Vilken smakar bäst? Ja, det är kanske inte konstigt att den Svarta Trumpetsvampen har rykte om sig att vara kungen bland svampar... Den har tycker jag, lite mer smak än de andra två Craterellus även om skillnaden är liten och nu hade jag ju möjligheten att prova alla vid samma tillfälle. Det som är bäst med Trumpetsvamparna är den ihåliga strukturen som gör dom papperstunna och behagliga i konsistens. Dessutom tycker jag att de är bättre för magen än många andra svampsorter som kan vara lite svårsmälta för en veganmage. Trumpetsvamparna är inte slemmiga, de har njutbar konsistens och de är lätta att torka och steka... Trumpetsvamparna är om jag får bestämma, de bästa matsvamparna med väldigt liten konkurrens.

Vilket kök i världen kan erbjuda en uppfriskande skogspromenad och rågbröd med fyra sorters kantareller och ett glas kallt källvattten från grusåsen, eller kanske ett glas Rioja? Veranda Lunda kan just detta och det i en miljö av söderflyttande gäss och korpar som hälsar när de passerar över taket. Man skapar sin hållbara livskvalitet ganska enkelt själv. Den finns där redan och den kostar just ingenting.

LÄNKAR:

Naturhistoriska Riksmuseet - Kantareller