Kategori: Samhälle (Sida 1 av 7)

Stångbybacken ligger i norra delen av Uppsalaslätten, i Vaksala socken och nära Lunda by vid Vedyxaskogen.
Den 23 maj 2026 har Vaksala hembygdsförening en Gökotta på Stångbybacken. Man samlas på backen under morgonen och det berättas i det fria om Stångbys historia och utveckling i fordom. Det blir ett 30-tal personer. Kartor från 1600-talet delas ut. Åhörarna sitter på marken och fikar i gräset bland blommande violer, mandelbom, knippfryle, vårbrodd och mycket annat. Det är ett härligt vårväder med molnfri himmel. Det är en påtagligt hög medelålder bland deltagarna, nästan alla är pensionärer. Det är också anmärkningsvärt att samtliga är ingrodda svenskar och lokalt boende som är engagerade i den lokala kulturhistorien. Sammankomsten är på många sätt en tragisk relikt och ett vittnesmål om det kulturförfall som Sverige befinner sig i. Inga ungdomar, aktiva medborgare, företagare eller “nysvenskar” bryr sig om kulturarv och hur man har levt under tidigare epoker i människans historia. De ägnar sig till fullo åt exploatering, skövling och konsumtion. Här sitter nu som kontrast till detta förfall en unik samling av pensionärer med påtagligt hög kompetens om kultur och natur och som efter en föreläsning om platsens kulturhistoria sen går runt och botaniserar i backens natur. Någon hittar Kattfoten som nyss slagit ut och blommar. Det är rosa honblommmor och vita hanblommor i de tvåkönade klustren av den mjukluddiga blomman som påminner om en tass. Man hittar också tjärblomster som är nära att slå ut i blom… Någon gök hörs inte, men vi ser en Lärkfalk, en Tornfalk och en passerande Brun kärrhök. Törnsångaren sjunger i snåren och Hämplingen i enarna.

1) Jag hör hur det vrålar i skogen. Det stör hela byn där också jag bor. Djuren i området flyr och även besökarna i friluftsområdet  blir störda... Jag går upp i skogen för att se vad som pågår...
Uppsala kommun har skickat ut en person för att röja längs en av stigarna i Vedyxaskogens friluftsområde med en röjsåg. Personen har tagit sig dit i en stor tjänstebil, en volkswagen pickup och har kört ända upp till Viltvattnet på skogsvägen i området. Det bullrar våldsamt och det luktar lång väg från avgaserna som omger röjsågsarbetaren i en dimma. Det krävs röjsågskörkort för att använda en röjsåg i offentlig förvaltning. Arbetaren måste ha en hel utrustning med skyddskläder, hörselskydd... Det är uppenbart att resursanvändningen för att utföra den här manövern är oresonligt hög i förhållande till insatsen. Direkta miljöstörningar som luftföroreningar och bullerstörningar är uppenbara. De indirekta miljöstörningarna och klimatpåverkan genom onödig och slösaktig användning av tjänstefordon, transporter, röjsåg, bränslen, förbrukningsmaterial och skyddsutrusning är påtagliga.

“Principen innebär att mänskligheten fortsätter att skapa underhållskrävande system som kräver fortsatt mer underhåll inte bara i sig själv i enstaka åtgärder, utan i alla de avledande underkonsekvenser som måste åtgärdas. Den offentliga sektorn drunknar i ett exponentiellt ökande underhåll som man aldrig har en möjlighet att hinna ikapp. Varje åtgärd skapar ett stort antal nya konsekvenser som måste åtgärdas i en ändlös spiral… Det är ett skenande system som bara kan leda till kollaps. Det är i själva verket kollapsen.”