Höstslåtter och fagring på ängen
Det är mycket lite känt att den kanske bästa skötseln av en äng för dess egen skull och för biodiversiteten på ängen är att slå mycket sent på hösten. I slutet av oktober eller i november. Innan snön kommer...
Då har alla frön i ängen mognat för länge sen och lämnat kapslarna. Det finns bara död växtlighet och döda löv kvar på ängen. Om det kommit upp sly, så slås det också av med lien. För det grövre slyet och för grenar så används en grensax.
Verktygen är lie, lövräfsa av typen med metalllameller, och en grensax. Det är allt som behövs. De manuella verktygen innebär att det är en fröjd att arbeta. Inget buller annat än det lätta frasande av liebladet som sveper över marken, och de distinkta klippen från grensaxen och frasandet från lövräfsan. Jag kan höra vinden som brusar i lövträden och uppmärksamma tystnaden i skogen där alla fåglar är borta utom någon enstaka Nötskrika som flyger förbi och Gärdsmygen som sjunger lite kort från skogskanten medan jag arbetar.
