Kategori: Natur (Sida 1 av 2)

DET ÄR HÖST PÅ STATION LUNDA. Löven har blåst ner från träden och ligger spridda på marken i gula och bruna fläckar. Det är bara äppelträdet och syrénen som fortfarande har lite gula blad kvar på grenarna.
Det är mulet och novemberväder. Knappt blir det fullt ljus under molnen på dagarna innan mörkret lägrar sig över landskapet igen. Det utrotningshotade mörkret som så många lever i på den här planeten och som vi människor ägnar oss mest åt att vila och återhämta oss i, tar över allt mer av dygnets timmar.

DET ÄR PÅSKAFTON år 2020 och jag gräver ett avloppsdike från huset. Under en paus med hackan reser jag mig upp och ser en fasantupp som står under plommonträdet bara 15 meter bort. Den krafsar med fötterna på marken och letar fram solrosfrön från fågelmatningen… Bara några minuter tidigare hade jag hört den ropa bakom huset. Det högljudda skriket kan skrämma slag på den som står nära och det är meningen att det ska höras långt. Galandet efterföljs alltid av ett kraftigt och demonstrativt vingbuller. Tuppen markerar revir och det gör den oftast från toppen av en stor sten…
Det är ju trevligt att jag fått en tupp på tomten. Den ses sällan till här på Uppsalaslätten. Fasanen har blivit allt ovanligare i jordbrukslandskapet precis som alla andra djur och fåglar pågrund av hänsynslös exploatering av åkerareal för mest möjliga vinstuttag med minsta möjliga återersättning. Min påsktupp går värdigt omkring här nu och det är just i mars-april om tidig vår som fasantupparna installerar sina revir för att locka till sig honor.
När den står där och krafsar efter solrosfrön på marken så hör jag ibland ett kuttrande kacklande ljud från den. Jag visste faktiskt inte att fasaner hade ett sånt läte. Det är mycket lågmält och hörs bara några meter. Det påminner lite om tamhönsens kacklande, men är väldigt lågmält och liknar också ett duvkuttrande. 4-5 gånger upprepas det vid varje tillfälle… “krrrr-krrrr-krrrr-krrrr-krrrr”

DET VAR DEN 30 JULI 2019... En varm dag och jag kom cyklande på grusvägen där jag fann en fågel ligga på gruset. Jag stannade och plockade upp den. Det var en Tornseglare och som jag vet så har Tornseglare väldigt svårt att lyfta från marken om de av någon anledning hamnar där. Det här var uppenbart en unge. Den hade korta vingar och stjärten var inte heller fullt utväxt... Jag provade ändå att slänga iväg den högt upp i luften för att försöka att hjälpa den att flyga... Den flög, några meter, sen kraschade den i rågåkern och klamrade sig desperat fast i de översta stråna... Jag insåg att den inte var mogen att flyga ännu och jag kunde inte annat än försöka att hjälpa den, trots att jag vet hur svårt, utsiktslöst och tidskrävande det är att ta hand om en fågelunge... Troligen är det en drift hos människan, att ta hand om små liv, inte bara våra egna ungar, utan även allt annat som verkar hjälplöst och litet...

I EN  FORSKNINGSSTUDIE sammanställs resultaten i 73 rapporter om insekters populationsförändringar de senaste 30 åren. De flesta rapporterna är från Europa. De visar på tämligen chockerande förändringar i entofaunan. (https://journals.plos.org). Det är tyvärr inte den enda, utan det finns tvärtom ganska många och tydliga resultat från inventeringar i hela Europa som tydligt pekar mot en konsekvent minskning av insekter.

FÅGELSÅNGEN HAR TYSTNAT. Nu i slutet på juli är det bara Koltrasten som sjunger lite kort om morgonen och en Morkulla som drar förbi och spelar över träden i gryningen. Jag hör en Vaktel slå några slag i natten ute på fältet och det är väl en av de mycket få positiva inslag i landskapet att den tycks öka något. Den Grå flugsnapparens ungar har lämnat boet i husets norrgavel där de bodde i en ventil och nu hör jag inga varningar och ser inte till familjen som dragit iväg... För inte så länge sen så var den Grå flugsnapparen en av Sveriges vanligast fåglar. Den är en insektsspecialist och eftersom insekter har minskat dramatiskt så har också den Grå flugsnapparen minskat... Här på Lunda är det bara ett par i år, det brukar vara 3-4 st...

Men nu är det istället fjärilarnas och gräshoppornas tid... Det vimlar av vitfjärilar över Uppsalaslätten, Kålfjärilar och Rapsfjärilar i tusental virvlar till synes planlöst över fälten. De är helt dominerande och det innebär att det i stort sett är omöjligt att odla kålväxter som Broccoli, Grönkål och annat här utan mycket omfattande skydd. Denna överrepresentation av en insektsgrupp är ett resultat av en monokultur i jordbruket.