När Lars Wilderäng, fiktionsförfattare, skriver i tidningen Jordbruksaktuellt 2016, försöker han svara på frågan om älg och rådjur är miljöskurkar. Han är då ute på hal is och visar tydligt att han lever i en drömvärld och inte i realiteten. Det är det många som gör.
Själva frågeställningen om kornas metanutsläpp har blivit en populär sensationsmedia och den är intressant. Världens kor släpper ut ungefär 30% av mänsklighetens växthusgaser bara genom att finnas till och rapa och fisa... Är det ett problem? Wilderäng undrar följdriktigt om det då inte är lika stort problem med andra vilda idisslare, och det är här som han trampar i klaveret med sin okunnighet.
Problematiken handlar om att det är skillnad mellan de djur som lever fritt i ekosystemet och de som är tamdjur i människans skapade skenvärld. Hundar, katter, hästar, kor och får är inte vilda djur. De är framavlade för att dels producera kött,mjölk, ull m.m. och dessutom för att bara vara sällskap för människan i hennes fåfänga att känna sig överlägsen naturens livsformer. De blir matade och omhuldade av människor som odlar och skördar deras mat och begränsar deras livsutrymme, transporterar djuren och ser till att de får läkarvård etc. De lever inte fritt inom ekosystemet, utan de lever på konstgjord väg och med människans hjälp utanför det självregulerande ekosystemet. De lever i och är en del av människans fiktiva värld. Det är just det som är problemet med att jämföra vilda djur och tamdjur…