Förodling i maj

Förodling av vissa matväxter är nödvändig därför att den svenska växtsäsongen är lite för kort för dessa arter...

Här har jag förodlat från frö i mitten av maj månad. Fröerna är köpta från Runåbergs fröer. De är satta i småkrukor och jorden är sedvanlig planteringsjord från COOP i det här fallet.
Det är  från överst till nederst, från vänster till höger följande:

9 plantor Purpurböna
2 plantor gul Squash
2 plantor grön Squash
7 plantor Purpurböna
6 plantor Picklesgurka
15 plantor Gul Mangold
12 plantor Röd Mangold

Fortsätt läsa

Uppsala kommun uppmanar allmänheten till hemfridsbrott och avlägsnar olovligt skyltar som värnar om hemfriden

Uppsala Kommun sätter upp skyltar väg till bostad vid Vedyxaskogen med en information skenbart riktad till allmänheten om att denna väg till huset ingår i allemansrätten och påstår där att vägskyltar som informerar om hemfridszonen runt huset är otillåtna. Det här är förstås en skyltning som bara är riktad till bostadsägaren och det innebär en avsevärd kränkning mot de som bor här. Det är också en uppmaning till allmänheten att begå hemfridsbrott, dvs. det är även ett uppviglingsbrott. Skyltarna är uppsatta på mark som inte tillhör kommunen, vilket inte heller är tillåtet.
Samtidigt med att skyltarna har satts upp av kommunen så har man också olovligen och utan att informera bostadsägaren avlägsnat dennes vägskyltar vid huset som informerar om att det är ett privat område runt bostaden. Det innebär egenmäktigt förfarande och stöld av egendom. Kommunen har inte informerat bostadsägaren om att det skulle vara något problem med skyltningen och det är inte heller så eftersom det inte behövs något tillstånd för att skylta om hemfridszon, dvs privat område runt bostadshus. Det är en rättighet att försvara sin hemfridszon och att sätta upp skyltarsamt att informera om att allemansrätten inte gäller här.

Fortsätt läsa

Uppsala kommun vansköter kulturmiljö

Vaksala hembygdsförening

Kattfot - Rosa honblommor

Stångbybacken ligger i norra delen av Uppsalaslätten, i Vaksala socken och nära Lunda by vid Vedyxaskogen.
Den 23 maj 2026 har Vaksala hembygdsförening en Gökotta på Stångbybacken. Man samlas på backen under morgonen och det berättas i det fria om Stångbys historia och utveckling i fordom. Det blir ett 30-tal personer. Kartor från 1600-talet delas ut. Åhörarna sitter på marken och fikar i gräset bland blommande violer, mandelbom, knippfryle, vårbrodd och mycket annat. Det är ett härligt vårväder med molnfri himmel. Det är en påtagligt hög medelålder bland deltagarna, nästan alla är pensionärer. Det är också anmärkningsvärt att samtliga är ingrodda svenskar och lokalt boende som är engagerade i den lokala kulturhistorien. Sammankomsten är på många sätt en tragisk relikt och ett vittnesmål om det kulturförfall som Sverige befinner sig i. Inga ungdomar, aktiva medborgare, företagare eller “nysvenskar” bryr sig om kulturarv och hur man har levt under tidigare epoker i människans historia. De ägnar sig till fullo åt exploatering, skövling och konsumtion. Här sitter nu som kontrast till detta förfall en unik samling av pensionärer med påtagligt hög kompetens om kultur och natur och som efter en föreläsning om platsens kulturhistoria sen går runt och botaniserar i backens natur. Någon hittar Kattfoten som nyss slagit ut och blommar. Det är rosa honblommmor och vita hanblommor i de tvåkönade klustren av den mjukluddiga blomman som påminner om en tass. Man hittar också tjärblomster som är nära att slå ut i blom… Någon gök hörs inte, men vi ser en Lärkfalk, en Tornfalk och en passerande Brun kärrhök. Törnsångaren sjunger i snåren och Hämplingen i enarna.

Fortsätt läsa

Persontransporter är ett svindlande slöseri

Persontransporter med bil har blivit så vanliga att vi har kommit att ta det som en rättighet att ha och bruka bil. Men det är faktiskt bara den senaste mansåldern som mänskligheten i den rika västvärlden har haft möjligheten att köra runt med bil för persontransporter.
I genomsnitt används en bil  i Sverige för ca 15000 km per år (se SCB). Det motsvarar en sträcka 10 gånger hela Sveriges längd från sydligaste Skåne till treriksröset i norr (1600 km). Det är en resa som motsvarar ett tredjedels varv runt jorden. Många kör faktiskt bil ett varv runt jorden varje år.

Fortsätt läsa

Att plocka nässlor i maj

Jag plockar nässlor i mitten av maj utanför Uppsala. Det är en solig och varm ljummen dag med svaga vindar och fjärilar flockas runt maskrosorna på vägen...
Nässlor är mest kända för att användas till nässelsoppa under våren när de är små. Men nässlor kan även användas till annat. Pesto är en intressant variant. Nässlorna luktar lite som basilika, vilket man annars använder i den ursprungliga peston. Men om man ersätter basilikan med nässlor så får man en liknande och mycket intressant delikatess. Vi kan kalla den för "nässelpesto"...

Fortsätt läsa

Uppsala kommuns ”parkförvaltning” – ett eskalerande MADMAX

1) Jag hör hur det vrålar i skogen. Det stör hela byn där också jag bor. Djuren i området flyr och även besökarna i friluftsområdet  blir störda... Jag går upp i skogen för att se vad som pågår...
Uppsala kommun har skickat ut en person för att röja längs en av stigarna i Vedyxaskogens friluftsområde med en röjsåg. Personen har tagit sig dit i en stor tjänstebil, en volkswagen pickup och har kört ända upp till Viltvattnet på skogsvägen i området. Det bullrar våldsamt och det luktar lång väg från avgaserna som omger röjsågsarbetaren i en dimma. Det krävs röjsågskörkort för att använda en röjsåg i offentlig förvaltning. Arbetaren måste ha en hel utrustning med skyddskläder, hörselskydd... Det är uppenbart att resursanvändningen för att utföra den här manövern är oresonligt hög i förhållande till insatsen. Direkta miljöstörningar som luftföroreningar och bullerstörningar är uppenbara. De indirekta miljöstörningarna och klimatpåverkan genom onödig och slösaktig användning av tjänstefordon, transporter, röjsåg, bränslen, förbrukningsmaterial och skyddsutrusning är påtagliga.

Fortsätt läsa

Civilisationens åtta dödssynder (Konrad Lorenz 1973) – en recension

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Författare Konrad Lorenz
Format Häftad
Utgivningsår 1973
Antal sidor 98
Originalspråk Tyska
ISBN 9117341116
Förlag PAN

När jag nu plockar fram den lilla skriften som naturforskaren och etologen Konrad Lorenz skrev för drygt 50 år sen, så blir jag genast överväldigad över hur väl den passar in i dagens samhällssituation. Det är nästan så att jag får rysningar när jag inser hur väl den förebådar den framtida utvecklingen som kom att följa efter 1970-talet och fram till i dag. Inte för att det är en förutsägelse, men därför att den visar på hur enkelt det är att genomskåda dagens destruktiva samhällsutveckling på det viset som Konrad Lorenz gjorde för mer än 50 år sedan. Problemen som Lorenz beskriver har inte blivit färre, de har tvärtom fördjupats och blivit så utbredda och självklara att ingen längre ser dem som problem…
Lorenz skriver ett “optimistiskt förord”. Han vill inte framstå som någon dystopist. Han vill tro att det han har att säga är så enkelt att alla bör kunna begripa och ta till sig det han skriver i den här skriften. Men han erkänner också att hans skrift är en Jeremiad. Det är en klagoskrift där Lorenz beklagar sig över samtiden och dess utveckling…

Fortsätt läsa

Brukshantverk – en nyckel till en hållbar framtid

Pappershållare av björk.

Kaminverktyg med hållare.

För inte så länge sen så gick man ut i skogen och letade rätt på ett ämne för att göra sig ett par skidor. Skidorna var ingen lyx, det var ett transportmedel. Trävirket valdes noggrant ut efter växtplats, trädslag, dimension, rakhet etc. Det låg en stor kunskap bakom att kunna välja rätt trävirke. Skogen påverkades inte eftersom man tog ner enstaka träd eller kanske bara en gren för att tillverka ett yxskaft. Man tog ibland torra och döda träd som utkonkurrerats i växtsuccessionen...
Man använde bara handverktyg som yxa och såg. När man sen burit hem virket fick det kanske torka. Eller också bearbetade man det och lät det torka i slutskedet istället. Bearbetningen av materialet gjordes med handverktyg och man kanske böjde träet över en eld. Allt gjordes för hand med metoder som innebar minsta möjliga miljöbelastning.

Fortsätt läsa

Sagolandet Jan Troell 1988 – en recension

Så här skriver Filminstitutet om filmen Sagolandet. En dokumentär om Sverige och svenskars frihet som Jan Troell släppte 1988:

Parallellt med att spelfilmen gick i stå upplevde svensk dokumentärfilm ett ordentligt
uppsving under 1980-talet. Jan Troells Sagolandet (1988) hör tveklöst till dess
största ögonblick. Marken var sedan länge trakterad, men det här var första gången
Troell gjorde dokumentär i det längre formatet.
I drygt tre timmar och under fem års tid genomfar Sagolandet ett Sverige som i jakten
på det fullkomliga samhället är på väg att förlora sin själ. Med dottern Johannas
nedkomst och första framsteg som röd tråd, och med den amerikanske
psykoanalytikern Rollo May som ledsagare och återkommande samtalspartner till
Ingvar Carlsson och Tage Erlander, reflekterar Troell över välfärdsamhällets materiella
utveckling och frånvaron av en andlig motsvarighet.
Som dokumentärfilmare är Troell genrens stora betraktare. Hans meditativa foto och
associativa klippning frambringar mening och sammanhang ur den synliga
verkligheten. Här möts den realistiske berättaren med bildlyrikern. I arton fristående
kapitel framställs bilder och motbilder, teser och antiteser.

Fortsätt läsa

När är jag lycklig?

När är jag som mest tillfredställd och lycklig? Det är en fråga som kan vara värd att ställa sig ibland. Jag ska försöka besvara den för egen del...

Lycklig är ett känslotillstånd där man som människa känner sig i balans och inte oroas av något. Kroppen mår fint, man är mätt och belåten och har kanske bra sällskap som man småpratar lite med om dittan och dattan, eller så sitter man bara och tittar på hur solen går ner i horisonten när man sitter i segelbåten vid någon ö i skärgården med ett glas vin i handen... När vi försöker att beskriva våra lyckostunder, så blir det snart ganska klart om vi granskar oss själva, att vi försöker att beskriva, inte vad vi känner, utan vad vi förväntas känna och uppleva... Det är samhällets och kulturens föreställningar som vi är uppfostrade med som spökar och som försöker att tala om för oss när vi är eller borde vara lyckliga... Men tänk att vi för ett ögonblick försöker att bortse från dessa dogmer och kulturella laster och bara känner och upplever. När är jag då tillfreds och lycklig?

Fortsätt läsa

« Äldre inlägg

© 2026 Station Lunda

Tema av Anders NorenUpp ↑