Kategori: Livsstil (Sida 1 av 6)

Varje svensk producerar ca 500 kg hushållsavfall om året. Då är alltså inte grovsopor inräknade.
Det innebär 1,4 kg hushållsavfall om dagen. Är det rimligt?
Det finns väldigt många sätt att reducera sitt avfall på. Man måste börja redan i livsmedelsbutiken där man köper in varor. Ska man kanske välja en plastflaska istället för en glasflaska för ketchupen? Kanske ska man helt undvika ostkakan som har en aluminiumförpackning? Man tar förstås med sig en egen återanvändbar kasse till butiken för att undvika att även inköpspåsen ska bli avfall. Man tar med sig egna nätpåsar för lösviktsgrönsaker som lök, potatis mm fö att undvika att använda butikens engångspåsar. Vidare kanske man ser över sina internet köp. Dessa utgör ett stort problem idag eftersom varor oftast förpackas i överdrivna mängder plast och papper. Använd inte IKEAS tjänst “Click & Collect”. Jag gjorde det en gång för en servis. Varje glas och tallrik var inslagen i så mycket bubbelplast och papper att det totalt fyllde en stor 125-liters sopsäck! Undvik att gå på resturang, där ser du aldrig ditt avfall och kan inte göra något för att påverka reduceringen av avfallet. Undvik framförallt hamburgerkedjor som McDonalds, Max etc. Ett mål där genererar mer sopor än mat!

När Eugen Herrigel åkte till Japan på 1940-talet för att lära sig något om den uråldriga bågskyttekonsten så gjorde han det som en novis. Som den nyfikne västerländske vetenskapsman han var så stötte han på stora utmaningar. Han blev blev hunsad av sin läromästare som beskyllde honom för att fuska genom att "träna" . Zenkonsten att skjuta båge är inte en fråga om att tävla och att öva för att bli den bäste skytten. Det är en konstart för att utveckla sinnet. Det är en fråga om att lära sig bågskyttet så att blir DET som skjuter, inte JAGET… Det här är förstås en mystik som den västerländska sekulariserade människan har svårt att begripa och att tro på. Det verkar rent löjeväckande för en västerländsk medborgare…
Eugen Herrigel skrev boken "Zen i bågskyttets konst" år 1948. Den har blivit en vår tids mest betydelsefulla böcker.

När är jag som mest tillfredställd och lycklig? Det är en fråga som kan vara värd att ställa sig ibland. Jag ska försöka besvara den för egen del...

Lycklig är ett känslotillstånd där man som människa känner sig i balans och inte oroas av något. Kroppen mår fint, man är mätt och belåten och har kanske bra sällskap som man småpratar lite med om dittan och dattan, eller så sitter man bara och tittar på hur solen går ner i horisonten när man sitter i segelbåten vid någon ö i skärgården med ett glas vin i handen... När vi försöker att beskriva våra lyckostunder, så blir det snart ganska klart om vi granskar oss själva, att vi försöker att beskriva, inte vad vi känner, utan vad vi förväntas känna och uppleva... Det är samhällets och kulturens föreställningar som vi är uppfostrade med som spökar och som försöker att tala om för oss när vi är eller borde vara lyckliga... Men tänk att vi för ett ögonblick försöker att bortse från dessa dogmer och kulturella laster och bara känner och upplever. När är jag då tillfreds och lycklig?