Svinmålla – en godsak

SVINMÅLLAN (Chenopodium album) kom en gång med en hög jord jag beställt och det blev inte av att lägga ut jorden på ett tag... Det växte och växte på högen och jag undrade vad jag skulle göra med all Svinmålla, så jag provade att göra en pastasås. Det godaste jag ätit på länge tyckte jag och sen dess har Svinmållan blivit en ingrediens i min trädgård som jag inte vill undvara. Den är faktiskt bättre än spenat. Lättare att odla, mildare smak, innehåller dubbelt så mycket C-vitamin och inga nitrat och nitritgifter som spenaten. Jag förstår uppriktigt sagt inte varför man besvärar sig med att odla den svåra spenaten, när det finns en så delikat växt som uppkommer nästan av sig självt. Jag kom på att ge den ett mer smakligt och positivt namn när jag tänkte på att den borde finnas i butikerna till försäljning. "Delikatess-spenat", det skulle gå att sälja, tror jag. Jo, den är verkligen en delikatess om man jämför med spenaten...

Svinmållan har registrerats av arkeologer sen människan började odla upp landskapet för 9000 år sedan. Det är tveksamt om man odlat den eller om den helt enkelt spridit sig lätt i de områden där människan påverkat jorden. Svinmållan kräver nämligen nydanad jord och tål ingen konkurrens, utan försvinner om det får fortsätta växa på platsen. Svinmållan är den nya jordens växt. Därför blir den ofta betraktad som ogräs, eftersom den kommer upp i den nydanade jord som man anlagt för att odla andra saker...

Jag brukar flytta Svinmållan där den växer på oönskat område. Det går bra om det är lätt och mullig jord och om man får med all jord runt de fina rötterna... Bäst är dock att välja en lott som man rensar bort från allt annat än just Svinmållan som man kvarhåller där ett tag. Den växer sig i bra jord meterhög och växer tätt. Det blir en riklig skörd, men tyvärr bara en gång eftersom den är ettårig. Sen försvinner den och man måste så om eller rumstera om i jorden för att få fram nya frön... Svinmållans frön tycks finnas överallt, för var man än gräver eller hämtar jord eller sand så dyker den upp som det första som tar sig upp ur jorden...
För att odla den kan man spara en del i ett område och låta det bli frön som man sen mixar med jord och sår på en plats där man röjt och plöjt så att inget annat än just jord finns. Den kan sås i omgångar under vår, sommar och höst och man kan alltså hinna med att få flera generationer på en odlingssäsong. Skörda den kan man göra när den är ung eller gammal. Jag tycker den smakar lika bra, och när den har blommor och frön så kan man repa av dom också. Det som inte är ätligt eller aptitligt är stjälken när den börjar bli lite grövre. Den är träig och förblir så även efter lång tids kokning. Man bör därför repa av blad och förgreningar från huvudstjälken. Jag brukar ta ett nyp med ena handen i toppen och dra med den andra handen längs stjälken, då repas blad och smågrenar av med lätthet.

För mat och sallad, så använder jag den helst förvälld eller kokad en stund. Den är lite besk som sallad. Efter några minuters kokning försvinner beskheten och det blir en mild spenat som kan användas på många sätt. Som Pesto, som soppa, som ingrediens i en sås... Det är fantasin som sätter gränserna... Den kan användas som crêpesfyllning och man kan frysa in den förvälld och kanske mixad med stavmixer för att den ska ta mindre plats i frysen och använda den året om..
I köket hackas mållan med kniv. Sen kokas den, och vill man så kan man sen när den har kokat en stund, stavmixa den för att ge den en fin konsistens och homogen konsistens, men den kan användas grovt hackad så länge man inte har för mycket av de träiga stjälkarna med...
För långtidsförvaring kan man frysa in den för vintermånaderna. Det mest effektiva är att stavmixa den till en kompakt välling, men man kan förstås också frysa in hela blad om man vill det. Men man kan också torka och förvara i burkar. Det är fint att ha en samling torkad mat i kökshyllan. Det kan få bli en vacker vägg med glasburkar...

Men det är inte bara människan som kan tycka om Svinmållan. Höst och vintertid så kalasar även finkfåglar gärna på fröna som är så rikliga på mållväxter, skräppor mfl. De står också kvar länge på sina höga stänglar och står ovanför snötäcket när det börjar bli vinter på riktigt. Odla frön för fåglarna på vintern direkt på tomten, eller i närmaste omgivngen så får du sällskap i den kulna vintern... Steglits och Grönfinkar stannar gärna kvar över vintern  om de bara hittar mat.

Ingen trädgård utan Svinmålla för min del...

Länkar:
Skogsskafferiet
Odlarbyrån