Husgrunden – den optimalt hållbara ”Plintgrunden”

ÅRET 2004 GJORDE ANTICIMEX en undersökning av krypgrunder och fann fukt- och mögelproblem i vart tredje hus i Sverige. Även Försäkringsbolaget Trygghansa gjorde en undersökning av torpargrunder och kom fram till att var tredje hus hade allvarliga fuktproblem med husgrunden.
Av de här rapporterna drar man förstås slutsatsen att det är torpargrunden eller krypgrunden som princip det är fel på. Så är inte fallet. Orsaken till problemen i moderna hus, är delvis beroende på att man tätar mer, håller högre temperaturskillnad mellan inomhuset och utomhuset, vilket skapar en större fuktbelastning på huset, och det viktigaste, nämligen att man täpper till grunden så att det blir för dålig ventilation.

Det är ganska fascinerande hur många svenska hus som är dåligt byggda, inte minst i avseende på grunden. I många hundratals år har vi byggt hus där vi ska hålla oss varma under vintern. Särskilt så i de nordiska länderna. Fortfarande så gör vi fundamentala fel som vilken människa som helst kan förstå att det inte är bra, och som man inte behöver vara byggare eller arkitekt för att förstå att det innebär en dålig konstruktion.
Från torpargrund och krypgrund blev det så betongplatta. Det är en så dålig konstruktion att den borde vara förbjuden. Här används cement, vilket är en fossil produkt som vi inte borde använda eftersom det inte finns någon återväxt av de korallrev som återskapar koncentrerade kalktillgångar.
Betongplattan som gjuts direkt på marken och som man lägger golv ovanpå gör att man måste dra alla rör och ledningar från början. Det går inte att renovera rör eller lägga nya, med mindre än att man river upp golv och hugger sönder betongplattan. Inte heller är betongplattan helt fuktsäker. Frostsprängning av betongen är ganska vanlig eftersom den står i kontakt med markfukten. Betongplattan är dessutom kostsam och resurskrävande.

Det finns en typ av grund som löser alla problem och som alla hus borde byggas med och det är “Plintgrunden”. Man ställer huset på pålar så att det bildas en markhöjd till golvet på 60-70 cm. Det här är egentligen en förhöjd torpargrund eller en krypgrund, där man traditionellt lät huset vila på några hörnstenar. Med 60 cm höjd mellan mark och golv, så kan man lätt krypa omkring under huset. Det betyder att man både kan gräva ner rör och ledningar, renovera och installera nya om det uppstår behov för det.
Plintgrunden innebär att avståndet till marken är så stort att golvet inte påverkas direkt av eventuell markfukt. Dessutom blir utrymmet naturligt ventilerat om man håller sidorna öppna. Det är lämpligt att sätta spaljéer eller nät runt grunden, så att man slipper insyn under huset. Det finns inga fuktproblem i en pålad grund.
Utrymmet kan också användas som lager för trä- och byggvaror.
Det enda eventuella problemet med plintgrunden är att det kan vara svårt att få frostfritt runt vattenledningar och avloppsrör som passerar genom utrymmet. Det kan åtgärdas med bra isolering och eventuella frostvakter.

För att bygga en plintgrund så behövs ett antal stolpar, eller plintar. De bör grävas ner till frostfritt djup eller läggas mot berggrund för att det inte ska uppstå förskjutningar över tid. Själva plintarna kan bestå av sten, betong, lättbetong eller till och med trästockar om man ser till att de är impregnerade och av röttåligt virke samt att man har god dränering runt huset.
Man bör alltid bygga huset på en förhöjd plats så att vattensamling inte uppstår under huset, vare sig temporär genomrinning eller stående vatten ska finnas under ett hus. Man väljer noga platsen för huset. Det ska stå på en kulle, på en ås eller en liten bergknalle som skjuter upp lite över omgivningen. Även här fuskar man idag då man bygger på åkrar, fält och t.o.m i våtmarker.  Sen försöker man att kompensera problemen med avancerade drängeringslösningar, pålningar mm. Det borde inte ges bygglov för hus på annat än naturligt lämpliga platser i landskapet.

Station Lundas ekohus är byggt med 60 cm cementpålar. Lägger man kraftiga balkar på pålarna så behövs det inte särskilt många för att hålla uppe ett hus. Kostnaden är minimal och tillgängligheten till grunden är optimal. Spaljéerna på Station lunda är lätta att hänga av så att man kommer åt utrymmet. Efter 7 år så är pålgrunden utan fuktproblem eller förskjutningsproblem. Utrymmet är torrt och välventilerat och det går bra att förvara trävirke här. På Station Lunda lagras även stammar av En, Björk, Ask mm. som får torka så att det kan användas för att tillverka yxskaft, stekspadar och andra husbehovsattiraljer. Eftersom de ligger under huset så får de begränsat med dagsljus och aldrig något direkt solljus, vilket ger jämna och bra torkförhållanden. Byggvirke slår sig inte heller när det lagras i plintgrunden.
Station Lundas ekohus står i en sluttning på en rullstensås. Under finns berggrund och sand. Dräneringen är lätt då allt vatten rinner rakt ner genom sanden.

Man kan undra varför man bygger på något annat sätt. Plintgrunden är enkel att bygga, den är mycket billig och kräver minimalt med resurser och underhåll.