STATION LUNDA HAR INVERVJUAT 200 besökare till Vedyxaskogen under några veckor i september 2021. De har delgivits fakta om hur Vedyxaskogen har gallrats, skövlats och brukats som en produktionsskog, hur Viltvattnet har muddrats och fördämts till ingen nytta för ekosystemet. Man har fått veta hur Uppsala kommun anlägger en väg runt Viltvattnet som fördämmer och förändrar det känsliga vattenflödet på ett negativt sätt för ekosystemet. Man har också fått veta att kostnaden för de här åtgärderna är i storleksordningen av miljontals kronor per år och 500-1000 kronor per invånarbesök i skogen.
Besökarna har fått veta hur man alternativt och istället för en förstörelse, skulle kunnat låta Vedyxaskogen vara utan åtgärd för fri utveckling till ingen kostnad alls för kommuninvånarna och att man då skulle få en urskog om 70-100 år, med stort natur- och rekreationsvärde för alla människor samt en ökning av biodiversitet och naturvärden inom kommunen.
98% har varit negativa till kommunens skötsel av skogsområdet. En svampplockare som gått här i många år, och som har med sig några få trattkantareller i sin svampkorg, säger att “de har förstört skogen”. En flitig besökare till skogen säger att han undviker de iordningställda områdena och tycker att man skulle ha kunnat bespara sig kostnaden och resursanvändningen. Ett par som bor i Skölsta, nordost om skogen, och som promenerar på stigarna barfota, tycker att kommunen förstört naturstigarna och att åtgärderna bara har negativ inverkan på deras nyttjande av skogen. En närboende som vistas mycket i skogsområdet, konstaterar att kommunen har skapat en park av skogen som inte ger vare sig bär eller svamp. Det är en död skog!
Många kommer hit för att rasta sin hund. Majoriteten av dessa tycker att de breda naturstigarna är fullt tillräckliga för att vandra på och att det inte behövs några anlagda vägar. De kommer inte hit för att gå i en stadspark, utan för att gå i en skog och i naturen. Hundarna trivs bättre på de mjuka naturstigarna än på asfalterade eller grusade vägar. En av besökarna var biolog, och som reagerade mycket kraftigt på den brutala och helt onödiga förstörelsen av skogen. Här hade man kunnat skapa ett paradis för ingen kostnad alls, och nu har man skapat ett helvete och förstört skogen till en enorm resurs- energi- och kapitalkostnad.
Samtliga är ovilliga att lägga en krona på att bekosta en förstörelse av skogen, och blir tämligen chockade av att de nu får betala hundratals, eller kanske till och med tusentals kronor för ett besök i skogen som de trodde var helt kostnadsfritt.
2% av de tillfrågade har varit reserverade och ändå tyckt att det är bra att man iordningställer ett friluftsområde för tillgänglighet för rullstolsbundna och rörelsehandikappade, men de flesta av dessa har ångrat sig när de har besökt skogen och sett förstörelsen. En sådan var en familj, som inte varit i skogen förut. De skulle ju gå ut i skogen, nu kom de istället till en byggplats med bullriga maskiner och en förstörd skog!
Ingen av besökarna har varit rullstolsbunden eller rörelsehindrad. Dessa grupper kommer helt enkelt mycket sällan hit! Och det trots kommunens stora ansträngningar att belasta skogen med just argumentet av tillänglighetsåtgärder. Det finns i Sverige astronomiska mängder skogsvägar som man kan besöka och rulla fram på med en rullstol eller permobil. Det finns fler vägar än vad en människa hinner med att besöka i hela sitt liv. Tusentals mil skogsvägar är t.o.m avstängda från trafik med bommar, här slipper man alltså biltrafik. Många av dessa skogsvägar ligger dessutom i Natura 2000 områden och naturreservat. Dessa skogsvägar är så mycket bättre än de anlagda tillgänglighetsvägar som kommuner i landet bygger för att rädda sitt ansikte och få det att se ut som att man tänker på alla. I själva verket tänker man inte på någon. Det enda man kanske skulle behöva göra med timmerbilsvägarna, är att se till att det är lättare att passera bommarna, det är lätt gjort med t.ex. dubbla bommar som har en öppen yta i mitten av vägen där gående, cyklar och rullstolar kan passera. Man kan även anlägga några grillplatser vid vägkanten, om det nu är nödvändigt. Det är inte svårare än så.
Det finns alltså inte ett enda vettigt för argument för att motivera åtgärderna med att vad man kallar för att “restaurera vandringslederna” i Vedyxaskogen. Det är 100% destruktion.
Förstörelsen av Vedyxaskogen i Uppsala Kommuns regi, är ett resultat av kommunens principiellt grundläggande degenerativa system. Miljö- och ekosystem kommer i sista hand. Det primära är att skapa omsättning och ökad tillväxt. Man underhåller det befintliga systemet av förstörelse. Istället för att ställa om till en hållbar utveckling driver man det degenerativa systemet allt djupare. Detta medför förstås att eksosystemen utarmas, att resurserna plundras och att framtiden för uppsalainvånarna urholkas. I Vedyxaskogen använder man tunga maskiner för att krossa berg, för att frakta ballasten, och för att lägga ut den i skogen. Det används enorma mängder energi och det kostar människan dess framtid. För hela den kostnad som Uppsala Kommun har lagt ner i onödan på Vedyxaskogens friluftsområde, hade man kunnat köpa upp mer mark än den som man för tillfället äger och avsätta även den för fri utveckling och för kommande generationers välbefinnande och för ökad ekosystemnytta i en fantastisk urskog på en rullstensås.
Miljöförvaltningen i Uppsala Kommun förnekar miljöbrott och ingriper inte trots uppenbara miljöbrott i Vedyxaskogen, vilket är symptomatiskt. Miljöförvaltningen är inte till för miljön, utan den är till för att underlätta för kommunens exploatering av miljön. Åklagare Aino Pietilä på Nationella åklagaravdelningen har lagt ner ärendet om miljöbrott i Vedyxaskogen utan motivering. Det gör hon därför att miljöåklagaren är till för att underlätta för exploatering, inte för att värna om miljön. Pietilä och åklagarmyndigheten förnekar innebörden av Miljöbalken. Länsstyrelsen har upprättat en tillsynsåtgärd, men inte kommit in med någon rapport eller åtgärd. Myndigheterna döljer miljöbrottet genom att undivika att undersöka omständigheterna av ytvattenstörningar och biologiskt negativ påverkan samt resurspåverkan. Man förnekar blint miljöbalkens huvudprinciper. Nerskräpningen och den resursmässiga påverkan är tämligen uppenbar när man lägger ut hundratals ton ballast, plastmaterial och dräneringsrör i skogen… Man bygger en vall runt Viltvattnet, det påverkar i hög grad ytvattenflödet i området. Transporterna för arbetet med anläggandet av väg utförs av rövarföretagen MLT och BINAB mfl. som Uppsala Kommun anlitar. Det innebär en enorm miljöbelastning. En mycket stor del av Uppsala Kommuns aktiviteter nyttjar kriminella och oseriösa byggföretag på nivå av MLT och BINAB. Listan blir mycket lång. Verksamheten i Vedyxaskogen gynnar ingen, utom de giriga och destruktiva företag som utför arbetet.
Den regenerativa delen av Uppsala Kommuns verksamhet är obefintlig. Miljöpartiet, Naturskyddsföreningen, Upplandsstiftelsen, Biotopia och andra miljöaktörer agerar med förlamande tystnad inför förstörelsen av Uppsalas framtid. Upplandsstiftelsen är särskilt anmärkningsvärd i det här ärendet eftersom man marknadsför Vedyxaxskogen och Viltvattnet som ett “smultronställe”! Varför inte utmärka soptipparna runt Uppsala som besöksplatser? Det finns mer liv där än i Vedyxaskogen.
Är det här vad Uppsalas invånare vill ha och behöver för sin och sina barns framtid? Svaret från den här undersökningen är ett rungande NEJ!
Lämna ett svar