JAG SLÅR LITE MED LIEN för att inhösta grönt växtmaterial till komposten och kommande års odlingar. Det behövs ny näring och mull för att underhålla odlingsbäddarna. De blir också mer lättskötta om de består av lättare mull än om man måste slita med att hacka i tung lerjord.
Löven från de flesta träd har fallit till marken. Syrénen är en av de senaste arterna att släppa löven och även ekarna är sena, där bruna löv kan sitta kvar hela vintern. Först ut är nog asken som släpper sina löv så tidigt, sen kommer lönn och asp. Lever man i naturen och iakttar så upptäcker man de små nyanserna och löv blir inte bara löv, utan de blir asplöv, asklöv, eklöv… Eklöven är svårnedbrytbara, så att även när de fallit till marken blir de kvar mycket länge, asplöven däremot blir en slaskig sörja nästan omgående och de ligger redan nu i november som en hal och halvt förmultnad matta på min skogsväg. Jag ska kratta ihop även den förnan och lägga i komposteringen.
Krattandet av löv sker för hand, och helst soliga torra dagar när det är trevligt att vara ute. Då kan jag höra korsnäbbarna som håller till i de höga trädens toppar. De sjunger i november. Det är lite märkligt, inga andra fåglar sjunger i november. Men korsnäbbarna häckar också väldigt tidigt, redan i februari-mars så ligger det ägg i deras bon och det kanske är så att de redan nu i november bildar par och bestämmer var de ska bo. De är så specialiserade på kottar att de lever hela sin tillvaro i toppen av träden. Där vistas de för jämnan, bygger bo, transporterar sig mellan trädtopparna och de sjunger från trädtopparna… Korsnäbbarna är trädtopparnas och kottarnas fågel.
När jag krattar i gräset hittar jag en sen höstsvamp. Trattnavlingen växer där alldeles bredvid min stig och jag låter den vara kvar där och går varsamt förbi med krattan.
Där jag eldat trädgårdsavfall, i askan, hittar jag Stybbskålen, en liten skålsvamp som är specialiserad på brandytor. Lustigt att den även hittat fram till min lilla yta av “skogsbrand”…

I odlingarna tar jag fortfarande mangold. Den är frosttålig och ännu har det bara varit några få frostnätter. Jag använder bladen som sallad och lägger dom helst på ett knäckebröd och äter färskt. Men jag kokar också hela mangoldplantan, med stjälk och blad som en soppa eller ingrediens i en gryta, eller steker långsamt i olivolja. Det som blir över fryser jag in för vintern. Sorken som hållit till omkring mangolden har ätit upp ganska många plantor genom att gnaga av roten strax under markytan. Det är väl sånt man får leva med när man odlar, det är svårt att bli av med sorken. Den låter sig inte skrämmas av den “bumper” jag köpte på Biltema och som ska sända ut infraljud för att jaga bort sorkar. Nå, i år så åt i alla fall inte hararna upp mangolden för jag har hägnat in ytan med ett stålnätshägn som de inte kan passera.
Morötterna blev bra i år och jag har fortfarande mycket kvar trots att jag äter en 4-5 stycken varje dag. Min favorit har blivit rivna morötter. Då får man fram saftigheten ur den hårda moroten och det blir som en morotssaft med mycket fibrer i. Rivna morötter är ett gott och friskt tillbehör till nästan alla rätter. De fungerar också som pålägg på bröd och jag brukar norpa till mig en nypa lite nu och då, bara som godis eller mellanmål. Det är gott som det är, så smakrikt friskt, färskt och saftigt. Jag syrar också morötter, de tar längre tid att syra än mjukare grönsaker som t.ex. Squash. Squashen ska inte syras mer än 14 dagar, medan morötter kan behöva 1-2 månader för att bli mjuka. Syrade morötter är inte bara gott, det är också genom att näringen och tillgängligheten till den faktiskt ökar, en mycket nyttig matprodukt.

Jag har under hösten tillverkat en pilbåge av trä och skjuter på en rulle med vetehalm på tomten. Det är en nyttig övning för rygg, axlar och hållning. Det blir också en koncentrationsövning i precision och närvaro. Bågen och pilens fysik är fascinerande. Det går att träffa ett äpple på 40 meters avstånd… Bågskyttet är ingen sport, jag tävlar inte mot någon, inte ens mot mig själv. Jag räknar inga poäng, men försöker hela tiden att förbättra mig genom att öka precisionen och konsekvensen i skyttet. Jag måste för att bli bättre, förstå alla variabler som påverkar skyttet. Bågen, pilen och dess flykt. Bågsträngen som spänns till samma dragkraft varje gång, kroppens hållning, andningen och hur jag släpper strängen så att pilen går iväg mot målet som det är tänkt. Det är fysik och det är kroppskontroll.
Jag skjuter för att komma närmare mig själv och för att bli en del av verklighetens fysik. Det är en ljudlös studie i fysik och självbehärskning…

Hållbarhet utgår från en delaktighet i ekosystemen och att vara en del av dom. Ja, det finns förstås bara ett enda stort ekosystem på planeten, men man kan alltid dela upp det i olika biom. Det finns havets, skogens, fältens, och markens ekosystem… Det beror på vilka linser vi sätter på oss och vilka gränser vi sätter.
Man skulle önska, och faktiskt kräva, att alla hållbarhetschefer på alla företag och myndigheter själva levde som en del i ekosystemen. Det skulle förändra utvecklingen radikalt. Idag så är hållbarhetsstrategier bara en gröntvättning där hållbarhetschefer är dess delegater för en fortsatt exploatering och tillväxt. Det har blivit tidens gröntvättningssyndrom. Tillväxten har bytt namn och heter nu Hållbarhet. Man säger hållbarhet, men handlar fortsatt genom exploatering, skövling och tillväxt och skapar ökade klimat-, resurs- och hållbarhetsproblem med samma metoder som man gjort i århundraden… Det hade man inte gjort om man levt i ekosystemen och förstått dess betydelse och varit dess företrädare. Då hade man skapat och deltagit i en förändring…

Närvaron och deltagandet i ekosystemen och den fysiska verkligheten är en av de viktigaste förutsättningarna för en hållbar utveckling.

 

 

Länkar:
A Framework to Assess Where and How Children Connect to Nature