Åkeröträdet på Station Lunda


Kära Alma Adira Sofia,
Det är idag den fjärde juli 2023 och du blir 25 år. Till din dag ska jag bidra med en liten berättelse om mitt Åkerö äppelträd...

Åkeröträdet. Äppelträdet som jag alltid önskat mig, planterades på Station Lunda den 11 juni 2018 på Station Lunda och har nu överlevt drygt 5 år på platsen... De första åren är känsliga för alla levande varelser, för en människa såsom för en apel och det blev ganska tufft för det här äppelträdet. Första året fick det kraftiga angrepp av löss och höll på att tappa andan... Det blev nerklippt och fick börja om från början... Det andra årets vinter så gnagde ett förmodat Rådjur av barken på en gren och på stammen. Det blev aldrig ertappat med gärningen, men står högst på listan bland misstänkta. Det var knappt att trädet överlevde skadan... Grenen överlevde inte, utan jag blev tvungen att amputera. Skadan på stammen var allvarlig, men trädet har överlevt och det ser väl ut som att trädet kommer att kunna reparera skadan. Barken har i alla fall läkt över skadan, även om det fortsatt är en möjlig angreppspunkt för framtida infektioner...
Nu är det femte sommaren och trädet har blommat och för första gången fått små frukter. Det är ett tiotal småkart på trädet nu, och kanske kommer jag att få smaka mitt första Åkeröäpple till hösten. (Blir det fler så ska jag spara ett till dig Alma!)
Att det blir frukt betyder att det finns andra äppelträd i närheten som kan befrukta trädet, eftersom det inte är självbefruktande, utan är beroende av andra äppelsorter för sin fortlevnad... Det betyder också att det finns pollinatörer i omgivningen som kan se till att mikroskopiska pollen kan överföras till rätt plats vid rätt tid... Det är ett mirakel i sig.

  • Åkerö är en äppelsort (så kallat höstäpple) uppkallad efter Åkerö slott utanför Bettna i Flens kommun där det äldsta kända trädet av denna sort växer. Fruktträd importerades från Holland 1759. Det är osäkert om Åkerö fanns med bland de importerade träden. Pomolog Carl G. Dahl ansåg att äpplet är identiskt med Schmidts Junkerapfel. Äpplet fick sitt namn 1858. ((Wikipedia/Åkerö)

Idag anses Åkeröäpplet för att vara svenskt, men det är förstås inte säkert. Vad som är säkert är att det har varit känt i 264 år och är erkänt som ett av de mest smakliga vinteräpplen som finns...
Jag själv älskar Åkeröäpplet. Det är hårt, fast och när man biter i det så sipprar en syrlig saft över tungan som får alla såkallade sommaräpplen att förpassas till avdelning oätliga. Det finns äpplen som är korniga, smaklösa, mosiga och ganska oaptitliga. Det finns vinteräpplen som är ganska smakliga, med bra konsistens och som det går att får bra must ur om man pressar saften ur dom. Men det finns också Åkeröäpplet som smakar som ett äpple ska smaka. Man kan undra, när man sätter tänderna i ett Åkeröäpple, varför man odlar andra äppelsorter överhuvudtaget när det finns Åkeröäpplet!

Det här med äppelträd är ganska komplicerat, och till trots för vad de flesta tror, så är äppelträd inte en naturlig produkt, utan en högst manipulerad sådan. Manipulerad av människan... Äppelträd har liksom nästan alla grönsaker och frukter vi äter idag, manipulerats för att ge större skörd och godare smak etc. Kriterierna för manipulationen har varierat över tid och när det gäller art. I dagens jordbruk är det endast omsättningen som styr urvalet av fortsatta manipulationer. Det leder till alltmer människofientliga och skadliga produkter tillsammans med ett alltmer naturfientligt och aggressivt jordbruk som förstör fortsatta möjligheter till överlevnad, både för människa och djur, såväl som fauna och flora, vattendrag och skogar... Men i tidigare sekler så har det funnits andra syften med manipulationen än vinstintressen för några få ägare av produktionen. Munkar och bönder odlade fram varieteter som smakade bättre och gav en bättre produkt som höll för lagring och övervintring med tanke på framtida skördar och återväxt och att målet var att bidra till en ökad variation av tillgång på mat var en självklarhet... En av produkterna från denna manipulation är Åkeröäpplet.
Kulturarvet har sett till att det finns äppelträd i stort sett på varje enskilt belägen hustomt i hela Sveriges glesbygd, och även i stadens villaområden. Det är nu allt färre som tar till vara på äpplen i Sverige. Tyvärr beskärs de här träden idag hårt och äpplena tas inte alls tillvara, utan går direkt i den egna komposten, eller t.o.m. skyfflas upp och dumpas på en återvinningsstation. Villornas äppelträd är ornament och bonsaiskulpturer, inte matodlingar. Man anlitar trädgårdsmästare för att beskära träden hårt. Det här är en av de närmast oändliga sätt som den moderna människan dekultiverar sitt arv och utarmar en hållbar utveckling. Trädgårdar sköts allt mer hänsynslöst och resurskrävande, och till allt mindre nytta i ett system där utvecklingen drivs mot ett allt mer ohållbart samhälle. Svenska trädgårdar är idag ett av landets största miljöproblem liksom ett av landets största natur- och resursförstörelseprojekt.

Man planterar inte ett äppelträd för sig själv. Det tar minst en mansålder innan det är stort och fruktbart. Man planterar äppelträd för kommande generationer, för sina barn och efterkommande... Sveriges äldsta äppelträd, "Snilsträdet" sägs vara från 1614, dvs det är mer än 400 år gammalt. Moderträdet på Åkerö slott finns kvar och härstammar från 1759 tror man, det är i så fall 264 år. Det kan ta 10-30 år innan ett Åkerö sätter frukt sägs det.
Att plantera och sköta ett äppelträd är att förvalta ett kulturarv. Alla borde plantera ett äppelträd, inte minst för att utveckla en känsla för hur mycket tid som naturen behöver för att utvecklas och för hur kort ett människoliv egentligen är i sammanhanget. Det tar hundratals år för ett träd att utvecklas till mogen ålder, det tar några minuter att fälla det... Om fler människor förstod detta så skulle respekten för naturen, ekosystemen och evolutionen, sannolikt också utvecklas. Samtidigt med respekten för ekosystemens utveckling, så får man mycket att begrunda när det gäller konsekvenserna av mänsklig manipulation av natur.

En hälsning från farbror Johan på verandan på Station Lunda, 4 juli 2023.