Maskrosfält - Dödens fält efter skövling av gräsmarker

STATION LUNDA har sammanställt uppgifter om grönytor i Sverige. Källorna är rapporter från SCB, Linnéuniversitetet, Vägverket m.fl. Ungefär 160.000 hektar grönytor som sköts med maskiner och som inte är skog, finns i tätorter. Det finns ytterligare ca 320.000 hektar villaträdgårdar i glesbygden. Totalt sett så är gräsytorna i Sverige som sköts med maskiner uppskattningsvis i storleksordningen om 350.000 hektar. Det är 3.500 km2. Det är en yta som motsvarar Gotlands landareal.
Ytterligare grönytor som kontinuerligt röjs med maskiner är vägrenar. De motsvarar ungefär 5.000 km2.
Totalt sett så skövlas alltså en gräsmarksareal i storleksordningen 8.500 km2 i Sverige många gånger per säsong. Det är en ytaareal som motsvarar landskapet Sörmland! Det är en av Sveriges onödigaste miljöbrott någonsin!

Argumenten för att röja dessa grönytor är sällan eller aldrig uttalad. Aldrig i världshistorien har man mejat ner natur bara för det höga nöjets eller för den missriktade ordningens skull. Nu mejar man ner den för exploateringsvinster och pågrund av bisarra och naturfientliga ideal.
Bakom kulisserna så kan man dels se att det finns en inbyggd städarmani i vårt samhälle som går ut på att allt som kan skötas också MÅSTE skötas. Kan man klippa en häck så att den blir rektangulär eller en gräsyta så att den ser ut som en golfgreen, så är det bra. Stadsparker och Kyrkogårdar måste röjas från löv och grusgångar måste skötas. Idealet är viktorianskt och antropocentriskt. Naturen ska underkastas och tyglas så att den motsvarar människans prydlighetsideal. Privatpersoner är uppväxta med idealet att trädgårdar måste skötas och lägger ner en stor iver på att röja bort naturen. Detta kallas för UTVECKLING!

Konrad Lorenz skrev i en av sina böcker om vad han beskrev som "framsteg genom amerikanskt utvecklingsideal":
- "Man börjar med att ta bort all natur genom att gräva bort det översta jordskiktet. Sen fraktar man ny jord till platsen. Därefter formar man jorden, anlägger en damm med plastduk och en bäck som förses med en konstgjord andning i form av en pump som pumpar runt vattnet i systemet. Man planterar in främmande växter och till sist förgiftar man alltihop med gödsel och insektsgifter mm".
(Jag har inte lyckats återfinna den här texten, så den är nedskriven efter minnet.)

En annan viktig faktor är att tillväxtsamhället på alla sätt gynnar den företagsamhet som exploaterar och avverkar därför att det skapar omsättning och tillväxt. Företagare inom “gräsvård” exploaterar kommunerna och säljer naturröjning. Att låta bli att göra något och låta naturen få vara och sköta sig självt skapar ingen omsättning och belönas inte på något sätt i spekulationsekonomin.
Med en skötsel av grönytor så måste man ha planering och anställda på kommuner som handlägger alla ärenden om dess skötsel. Företag gör förtjänster på att använda maskiner och desto mer man röjer och påverkar, desto större vinst kan man ta ut. Maskiner kostar från vagga till grav stora mängder energi och resurser både i produktion, skrotning, underhåll och drift. Anställningar och arbetskraft kostar enorma resurser. Transporter och drivmedel likaså. Skötseln av grönytor blir mycket miljöbelastande, både i form av bullerstörningar, miljöstörningar, biodiversitetsförluster, klimatutsläpp etc. De negativa konsekverna av denna onödiga och destruktiva exploatering av grönytor får en närmast oändlig svans av negativa spinoff-effekter, långt ut i periferin av vårt idag globala samhälle. Dagens grönyteskötsel, i kommuner, privata trädgårdar och underhåll av vägrenar utgör idag ett av Sveriges största och onödigaste miljöbrott.

 

Omställning mot hållbarhet
Det som hindrar den sjävklara utvecklingen mot ökad hållbarhet och livskvalitet är detsamma som underhåller den nuvarande utvecklingen. Dels bottnar problemen i människans nuvarande ideal och dels i det ekonomiska systemet som bara gynnar fortsatt hänsynslös exploatering.
Det borde vara självklart, men många människor är besatta av att få bort maskrosorna på sin perfekta gräsmatta som de gödslar och besprutar och klipper. De är inte heller medvetna om att det är just deras skötsel som gynnar maskrosorna. De stör närboende med maskiner och resultatet är om de lyckas en närmast fulländad naturförstörelse. Omställningen måste handla om att skapa ideal där människan istället till minsta möjliga kostnad ger den inhemska naturen utrymme att få blomstra. Man röjer minst möjligt och med största varsamhet. Man kanske planterar in och stöttar arter som har svårt att klara sig i nischen. Istället för att vara ett förstörande monster, så kan människans närvaro inte bara innebära en väldigt liten miljöbelastning, men faktiskt istället vara en regenerativ faktor för ekosystemet. Genom att använda handredskap och avstå kemisk påverkan i form av gödsling och besprutning minskar man det ekologiska fotavtrycket SAMTIDIGT som man ökar livskvalitet inte bara för många arter, men också för människan själv. Istället för ett bullrigt helvete där man måste ha hörselskydd när man vistas utomhus, så kan man avnjuta en tyst barfotapromenad i den fuktiga morgonängen tillsammans med fjärilar och en myriad insekter.

Alternativ skötsel av grönytor
1) De grönytor som idag mejas ner av gräsklippningsmaskiner, slåttermaskiner och slaghacksaggregat mm skulle istället för att avverkas kunna utgöra en fri natur av gräsmarker där flora och fauna får utvecklas till en högre biodiversitet. En blomstrande ängsmark med flygande fjärilar, gräshoppor och en myriad insekter skulle få en fristad i landskapet. Med tanke på att dessa gräsmarksytor också är spridda ganska jämnt över landskapet, så skulle dessa ytor bli en naturtyp som skulle innebära stor överlevnadsfaktor för många arter som kan sprida sig och nå kontakt med andra lämpliga ytor inom räckhåll för sin spridningsradie. Ligger såna här ytor för långt ifrån varandra och är för små finns det annars en väldigt låg statistisk möjlighet för arter inom nischen att överleva.
Faktum är att vi redan ser dessa ytor längs bla. skogsbilvägar där oskötta vägrenar är ett paradis av gammal ängskultur. Där finns våra finaste kulturmarker kvar i en rest och fjärilarna flyger. Det är det lågintensiva bruket som är nyckeln till framgång.
2) Förutom en gynnsam ökning av vilda gräsmarker och en biodiversitet, så skulle man också frigöra stora resurser, energi och arbete.
3) Fria gräsmarker skulle istället för en klimat- och miljöbelastning bli kolsänkor. Detta utan egentligen någon kostnad alls.

Stat och kommuner kan lika gärna upphandla tjänster som innebär att man upplåter mark för fri utveckling som att man betalar för att den ska ödeläggas. Man kan lika gärna betala för att grönområden ska skötas med handredskap och i minskad utsträckning skötas överhuvudtaget. Fler människor kan faktiskt få arbete i ett ekologiskt hållbart skötselsystem för grönytor och inget behöver vara miljöbelastande, vilket i sig minskar underhållskostnader. Det är bara en fråga om att våga ställa om!