Hästen – Sveriges värsta miljöbov?

Det finns ca 360.000 hästar i Sverige. Varje häst äter vad som växer på 1 hektar varje år. Varje häst trampar ner ungefär 1 hektar per år. Det innebär att varje häst använder 100% av ytan på 2 hektar. Det är förstås inte möjligt, för då skulle marken vara totalförstörd. Det uttag som en häst kan tänkas göra ur naturen måste rimligtvis ligga lägre än 10% av återväxten på markytan. Med den uppskattningen så betyder det alltså att varje häst gör anspråk på 20 hektar gräsmark. Multiplicerar vi det med antal hästar i Sverige, så gör Sveriges hästar ett samlat anspråk på 20 x 360.000 hektar. Det är 700.000 hektar eller 7.000 km2 gräsmark.
Som jämförelse kan vi nämna att Sveriges jordbruksareal är ca 3.000.000 hektar.

Hästen är ett stäppdjur och hör inte hemma i Sverige. För att en häst ska trivas och få röra sig och för att den inte ska trampa ner all mark eller äta upp all gröda, så behöver en häst alltså MINST 20 hektar mark.! Hur många hästägare har tillgång till, och råd med så mycket mark för hästen? Ingen vågar jag påstå. Det är därför som vi ser hur hästhagar och hästinhägnader ser ut som de gör i Sverige idag. Hästhagen är helt sönderbetad och den inhägnade utefållan är helt nertrampad så att det inte finns ett grässtrå kvar. Att ha en häst i en inhägnad där det inte finns något att beta är förstås djurplågeri. Att ha en hästhage som är för liten så att hästarna äter upp allt inklusive att de betar av barken på träden och dödar dom, är förstås ett miljöbrott och en ekologisk skandal.

Det slutar tyvärr inte där. Hästar ska ha sjukvård. De blir proppade fulla med antibiotika så att hästskiten dödar allt i avföringen, vilket innebär att insekter och träcklevande skalbaggar inte heller överlever. Hästar får mer vård än människor idag. Hästar ska också ha transportmedel. De ska även ha uppvärmda stall och vara inomhus på vintern i Sverige. De ska alltså ha hus, bil, vård, enorma markarelar, kläder, mat och andra förnödenheter…

Vad används hästen till? Inga hästdjur används idag för någon samhällsnytta. De är inte dragdjur i jord- elle skogsbruk som hästen var förr i Sverige. De är inget transportmedel, för ingen rider till jobbet eller till shoppingcentret. Hästen är inte heller mat, för ingen äter hästkött eller dricker hästmjölk i Sverige idag. Hästen är ett fullständigt nyttolöst och degenererat kreatur.
De flesta hästar är precis om andra husdjur som hundar, degenererade och har allvarliga beteendestörningar pga de plågade liv de får utsättas för.
Hästar plågas med dressyr eller av människor som driver hästar till att tävla mot varandra på arenor där människorna slår vad om vilken häst som kommer att vinna loppet. Hur kan människor falla så lågt?

Hur kan det komma sig att det inte finns någon debatt om den här frågan? Varför är hästar överhuvudtaget önskvärda eller tillåtna? De fyller ingen som helst vettig funktion i samhället. De är bara en belastning. Det finns ingen hästnäring, det finns bara en hästtäring!
Hur kan människor ha förfallit och tillåtits att förfalla så lågt att de vill ha hästar och får ha hästar?

Hästen är ett fasansfullt exempel på den miljöbelastning som vi vare sig har råd med eller som är önskvärd. Hur kommer det sig att Naturvårdsverket ignorerar den frågan?

Svaren på de här frågorna är mer beklämmande än vad man kan föreställa sig. Det är människorna som har blivit monstruösa destruenter i den kultur som förnekar de mest elementära ekologiska företeelser och som har ställt sig över och utanför naturen. Det är människor som föraktar naturen och som tror sig vara dess herre. Det är människor som ser ett nöje i att exploatera levande medvarelser och som plågar dem i den naiva tron att de är välgörare.

Resan mot en hållbar utveckling har inte sin början förrän vi tar itu med de här frågorna!

Det är människan som är odjuret, inte hästen. Det är människans skygglappar som är problemet.

LÄNKAR:

Är det hästens tur att stå i skamvrån?