DEN ERSÄTTNING SOM MEDBORGAREN skulle kunna få utan motprestation som ett kravlöst bidrag och som kallas medborgarlön eller basinkomst har blivit mer och mer uppmärksammad som en kostnadseffektiv socialförsäkring i politiska system världen över. Särskilt är det i Europa där vi sett en folkomröstning i Schweiz och ett försök i Finland de senaste åren. Debatten och kunskapsbasen om basinkomsten är däremot mycket grumlig och bygger oftast på ett stort okunnande om vad den är och vad den ersätter. Även konsekvenserna är oftast dåligt underbyggda och stöder sig på fördomar eller åsikter.

Från Finland kom rapporter om prövotiden med Basinkomst 2017-2018, och generellt visas det på att de som fick ersättningen kände sig tryggare och kunde arbeta utan lön med det som de tyckte var viktigt och intressant och i lugn och ro bygga upp möjligheter för inkomster. Däremot gav resultatet inte effekt när det gäller ökat antal anställningar. Det ska då sägas att det är svårt att tolka ett sånt resultat eftersom alla uttagna till testet var långtidsarbetslösa med tämligen små utsikter till att få anställningar.
Från Schweiz blev resultatet av folkomröstningen 2016 att 76,9% röstade NEJ till att införa Basinkomsten i landet. Det vanligaste motargumentet var rädslan för att människor inte skulle arbeta och att de tråkiga arbeten som ändå är samhällsnödvändiga, som sophämtning och långvård, kanske inte skulle få tillräckligt med arbetskraft. Kanske betydde marknadsföringen en hel del för resultatet, det publicerades mycket motstånd med affischer som t.ex. föreställde en håglös öldrickande soffliggare i skitig undertröja och som bara tittar på TV ...

Station Lunda har tagit fram en undersökning som innebär att samtliga bidragssystem i Sverige har undersökts vad det gäller kostnader och funktion och en postulerad lösning där man sopar bort samtliga bidrag i Sverige, såväl sjukersättning som barnbidrag och arbetslöshetsförsäkring, försörjningsstöd etc. Vad skulle hända? Förslaget till lösningen bygger på att man tar bort ALLA bidrag i samhället. Därmed blir en konsekvens att man kan lägga ner samtliga myndigheter som ska administera och fördela dessa bidrag. Det gäller Försäkringskassan, Arbetslöshetsförmedlingen, Arbetmarknadsförvaltningar på kommuner etc., då frigör man kostnader på ca 7.000 kronor per myndig medborgare och månad. Detta är dock lågt räknat eftersom det alltid finns dolda kostnader med arbete och myndighetsutövande. Kostnader för transporter till och från arbetsplats, avfallshantering, hantering av överklaganden i domstolar och mycket annat hamnar utanför de redovisade kostnaderna.
Totalt sett så handlar det också om att kanske 20.000 meningslösa arbeten kan frigöras. Meningslösa är de därför att de inte är nödvändiga, och eftersom de blir en samhällsbelastning och oftast en byråkratiskt kompicerad förnedring för den som ska prövas för bidragen så blir det även ett frigörande av samhällssdestruktiva arbeten. Både de som arbetar med bidragsärenden och de som utnyttjar bidragen får en tryggare grund, vilket också leder till förbättrad social hälsa i samhället.

Arbetsförmedlingen är väl kanske den mest kritiserade verksamheten i hela samhället och det är mycket svårt att hitta NÅGOT exempel på positiva resultat och erfarenheter från AF. Även de som arbetar inom arbetsmarknadsförvaltning säger att "de bara väntar på att man ska lägga ner AF". Jobbcoachingföretag ser sig motarbetade och konkurrerade. Deltagare i arbetsmarknadsprojekt känner sig förnedrade och får sämre förutsättningar för att få arbete med de insatser som AF erbjuder. AF ger också bidrag till arbetsplatser för att de ska anställa arbetslösa och betalar en stor del av deras lön, vilket i sig borde betraktas som olaglig verksamhet i och med att det blir fråga om illojal konkurrens.
Försäkringskassan hade ett år ca 500 klagomål på sig hos Justitiekanslern, det är mer än ett offentligt klagomål om dagen och då är det naturligtvis ett stort mörkertal för hur många som inte orkat med att klaga... Det är inte svårt att hitta vansinniga exempel på en hårresande byråkrati som personer utsätts för när de ska ha med försäkringskassan att göra.
Arbetsmarknadsförvaltningen i Uppsala för att ta ett exempel köper lufttjänster och konstruerar luftarbeten för nästan en miljard om året till ingen nytta alls. Där arbetar arbetsmarknadssekreterare som förmedlare av lufttjänster, där finns arbetsplatser som utnyttjar gratis arbetskraft under benämningar som Praktik eller Arbetsträning när det bevisligen produceras arbete. Verksamheten är till stor del olaglig, förnedrande och mycket samhällsbelastande. Det har inte varit möjligt att hitta ett enda exempel i Uppsala Kommun på en arbetsmarknadsinsats som verkligen gett positivt resultat!
Försörjningsstöd har man rätt till i Sverige, det är lag på att varje medborgare har rätt till en skälig levnadsnivå. Ändå prövas varje ärende månatligen och Socialtjänsten gör sitt bästa för att erbjuda lufttjänster och arbetsmarknadsinsatser som inte medborgaren vill ha eller har nytta av och ägnar sig då både åt tvångsåtgärder, kontraproduktiva lösningar, förnedring och brott mot Socialtjänstlagen i synnerhet och Svensk lag i allmänhet.

 

Den stora frågan är frågan om konsekvenserna. Vad skulle hända om varje myndig medborgare fick 9.000 kronor i månaden utan att behöva arbeta eller göra någon motprestation? Det enda säkra besked man kan få är att prova saken under en längre tid. Konsekvenserna beror förstås på en rad förutsättningar i samhället i övrigt. Är människan frisk och motiverad så kommer den kanske att arbeta med att göra nytta både för samhället och sig själv genom att starta nyttig produktion istället för meningslöst arbete på en kommun eller i försäkringskassan. Är människan däremot förtryckt av ett samhälle som är fult och där alla bara stjäl från varandra och ljuger, så kommer det att vara svårt för en välgörare att motivera sin insats och man blir kanske istället hängande framför TV:n, dricker öl, spelar på spel och blir deprimerad och socialt missanpassad...
Som motmedel mot att tråkiga och slitiga jobb inte kommer att utföras kan man ju införa högre lön och andra förmåner som ökar motiveringen.
En sak som är säker är att Basinkomsten tar bort förnedrande byråkrati, medför större trygghet för medborgaren och frigör ett stort antal meningslösa och samhällsdestruktiva arbeten. Är basinkomsten satt på rätt nivå så blir den inte heller en kostnad för staten och samhället, utan kan till och med bli en besparing jämfört med nuvarande bidragssystem. En annan intressant effekt är att löner kan komma att bli lägre, då arbetstagare inte behöver lika mycket i lön för sitt uppehälle.