1 mars 2025 startar licensjakten på Lodjur. Hälften av Uppsala läns lodjur ska dödas i ett meningslöst och resurskrävande hatkrig mot en av våra mest sällsynta och redan hotade djurarter.
Rovdjursföreningens Emil V Nilsson, regionansvarig i Uppland, konstaterar att det inte finns någon anledning att ha licensjakt på Lodjur. Det är ett påstående baserat på fakta och forskning. Ändå får vi från länsstyrelsen i Uppsala län, från Lennart Nordvarg, chef för miljöavdelningen på Länsstyrelsen i Uppsala län, veta att jakten på lodjur är till för att hålla nere skadorna som dessa djur utgör. Detta till trots av det faktum att det inte finns några dokumenterade skador orsakade av lodjur! Genom att oskyddat placera ut får i naturen eller hetsa lösa jakthundar på rovdjur, så har människan själv orsakat de skador som uppkommit i konflikt med lodjur. Det är inte lodjuret som har gjort det.
Nordvarg hänvisar också till socioekonomiska intressen!, vilka är det? Det är främst lustmord för några få som tycker att det är spännande och häftigt att skjuta prick på levande djur. Nordvargs uttalande är en konstruerad lögn som saknar förankring i verkligheten. Länsstyrelsen ska vara en myndighet som försvarar ekosystem och skyddar vår natur och dess artrikedom, men man agerar tvärtom istället för giriga och okunniga lobbyisters räkning. Man stärker ett redan samhällsfarligt rovdjurshat.
Lodjuret är fridlyst. Licensjakt följer inte svensk eller internationell lag. Licensjakt på rovdjur är i strid mot art- och habitatsdirektivet och även Jaktlagen . Rovdjursföreningen har anmält licensjakten till EU 2024.

Det är en grundmurad myt både bland jägare och många medborgare att rovdjur håller nere bytesdjurens populationer och konkurrerar med människans jakt om samma byte.
I boken “Why Big Fierce Animals Are Rare” ägnar biologen Paul Colinvaux en hel bok åt frågan och påvisar i exempel efter exempel på att det istället är så att rovdjur, som är toppkonsumenter är beroende av fluktuationer och tillgångar i bytesdjurspopulationerna. Fjällugglor är beroende av tillgången på lämlar och häckar bara under lämmelår när det finns god tillgång på föda. Det samma gäller relationen mellan lodjur och rådjur. Forskarna Henrik Andrén och Olof Liberg på SLU, har kunnat jämföra populationer mellan dessa arter och har sett hur de fluktuerar i cykler. Det har man kunnat konstatera tack vare långa studier och mycket data långt tillbaks i tiden. I Kanada lever Lodjuren i högre grad på skogshare och de varierar där i förhållande på tillgången av skogshare. Det är alltså inte så att rovdjuren kontrollerar och reglerar tillgången på bytesdjur, utan det är tvärtom så att det är bytesdjuren som reglerar hur många rovdjur det kan finnas. Och som Colinvaux förklarar, så är rovdjur alltid sällsynta därför att de bara lever på ett tillgängligt överskott i naturen.
En av orsakerna till att myten om rovdjurens negativa påverkan på bytesdjurspopulationerna är att jägare vill få det att se ut som att det inte är de som är orsaken till minskningen av bytesdjur och fortsatt vill hävda sin rätt att döda för nöjets skull. En annan är att man utgår ifrån att djur beter sig som människor, nämligen att de decimerar och även utplånar bytesdjurspopulationer för nöjets skull. En tredje är en hatkultur som växt fram ur myter där rovdjur framställs som onda. Jägare och jakten drivs av hat och känslobaserade myter. Man måste hata för att döda. Jakt är en gängbaserad våldskultur, lika allvarligt samhällsfarlig och baserad på samma faktorer som mc-gängen.
Ytterligare en viktig orsak är att människor blir alltmer avskärmade från verkligheten och då särskilt naturen och ekosystemens funktioner. Därmed skapas utrymme för “cybertolkningar” och konstruerade verkligheter som är uppdiktad fiktion, inte realitet. Det finns inte längre några reella sanningar, alltså kan man påstå vad som helst som passar i ens intressesfär. Vidskeplighet breder ut sig allt mer ju längre människor ställer sig ifrån naturen och ekosystemen. Läser man Svenska jägarförbundets artiklar och uttalande så bör man bli mörkrädd över tillståndet hos de som står bakom vapnen som avrättar djur. Här är avsaknaden av kulturellt kapital och förnekande av vetenskap slående.
Det ligger närmast till hands att betrakta rovdjur som renhållningsarbetare i naturen. De tar redan döda djur, de tar de svagaste djuren. Det är inte en selektion som sker medvetet av moraliska skäl som vi människor gärna lägger på djurens axlar. Djur har inte en mänsklig moral. De jagar de byten som de kan få tag på och det betyder att det som oftast blir sjuka, skadade och svaga djur eftersom de är lättast att fånga. Rovdjur har väldigt små chanser att fånga ett vuxet, friskt och starkt bytesdjur. Den ständiga kampen mellan bytesdjur och rovdjur utvecklar bytesdjurens överlevnadschanser i takt med att också rovdjurens styrka, snabbhet och jaktteknik utvecklas. Detta balanserade förhållande mellan rovdjur och bytesdjur ger utrymme för båda att finnas till.

Människans moderna jakt däremot är tvärtom en lustjakt och en troféjakt på de stoltaste och friskaste djuren. Den har ingen relation till vare sig matförskaffning eller ekologisk balans. Det är en nöjessport. Nöjesjakten tar inte heller hänsyn till återväxten av eller tillgången på bytesdjuren. Med alltför många människor på planeten och med alltför överlägsna jaktmetoder har människan utrotat och fortsätter att utrota djurarter över hela jorden. I Sverige ser vi att även älgstammen är hotad på grund av jakten på den. Jakten skapar en negativ selektion som utarmar bytesdjurens styrka och antal.
Människans lustjakt på djur är inte heller ekonomiskt hållbar. Det är som en gammal pensionerad jägare sa till mig för inte så länge sen, så att jakten aldrig har varit lönsam. Det kostar att köpa sig en jägarexamen och vapenlicens. Det kostar att köpa vapen och ammunition. Det kostar att anordna skyttebanor och skjutträning. Skjutbanor är ett miljöbrott och rester av blyhaltig ammunition och lerduvor ligger utspridda i svenska marker i mycket hög grad. De komposteras inte, utan ackumuleras i ekosystemet. För jakten behöver man också fordon, man skaffar sig en vräkig fyrhjulsdriven pickup för att hämta hem villebrådet med. Man har hundar och sändare på jakthundarna. Det är långa transporter ut till jaktmarkerna som är extremt miljöbelastande. Jakten som den bedrivs i Sverige är en socioekonomisk belastning och en cancersvult i samhällskroppen.

Det finns alltså inga sakskäl alls för att begränsa rovdjur. De begränsas naturligt av tillgången på bytesdjur och livsmiljöer, vilka dessutom i stort sett på alla områden är minskande. Rovdjur kan med andra ord inte bli för många. Den enda art som i realiteten verkligen behöver begränsas är Homo Sapiens - Människan, och det är både för hennes egen och för alla andra djur- och växtarters skull. Denna populationsminskning är en nödvändighet. Det som också behöver begränsas i människans beteende och relation till naturen är jakten. Den bör kanske förbjudas helt och hållet eftersom den på alla vis är onödig och en belastning på jordens naturresurser. Alla djur är fredade heter det i jaktlagens inledande paragraf. Det är dags att leva upp till den förutsättningen för en hållbar utveckling. Ytterligare så behöver människans påverkan av natur genom att sätta ut främmande arter som får, hästar, lamor, alpackor mm begränsas och kanske förbjudas i sin helhet.

Hur kan det komma sig att välutbildade människor i en civiliserad värld inte förstår dessa enkla principer och till trots mot dem, fortsätter att bygga sina beslut på myter och osanningar om faktaförhållanden?
Ja, svaret heter Rövarkulturen, och den fortsätter att bli värre och värre i ett land som Sverige. Det politiska systemet bygger på att kapitalstarka krafter vill fortsätta att plundra jordens naturresurser. De skyr inga medel. De lobbar mot politiker och beslutsfattare på länsstyrelser och kommuner. Det är det kortsiktiga vinstintresset och en manipulerad efterfrågan som styr utvecklingen i allt högre grad. Det är inte ekologiska sakförhållanden som styr. Det här har nu lett till situation MADMAX där staten är samhällets värsta fiende och där lustmord legaliseras och naturvärden utrotas i en allt högre utsträckning. Sverige har blivit ett värstingland.
Situationen MADMAX präglas av vettlöshet. Det finns ingen nytta eller funktionalitet kvar i systemet. Det finns ingen långsiktig plan eller ett helhetstänkande. MADMAX präglas av myoscopism och meningslöst slöseri. Samhällets brist på nyttovärde blir allt mer påtaglig. Vi har ersatt realitetsekonomi med spekulationsekonomi. Arbete är idag som oftast meningslöst och kontraproduktivt , vilket vi ser tydligt i hur länsstyrelserna agerar i fråga om licensjakten. Fritiden består av samma nyttolöshet. Man köper en dyr cykel och trampar runt i skogen med full utrustning. Detta utan att man ska transportera sig någonstans. Man går ut i skogen med en degenererad varg i ett snöre eller sitter framför skärmen och streamar sport där gladiatorer tävlar mot varandra i ett meningslöst spel. Man mördar djur för att det är en spännande utmaning. Detta är kollaps och det är MADMAX.

 

LÄNKAR:

Why Big Fierce Animals Are Rare - Paul Colinvaux
Studie av Lo och Rådjurspopulationers variation i samverkan - Andrén/Liberg SLU
Rovdjursföreningen anser inte att det finns någon vettig anledning för licensjakt på rovdjur.
Rovdjursföreningen anmälan licensjakten på lodjur till EU.
Jaktkritikerna
WWF vill satsa på att minska skador på tamdjur istället för lodjursjakt.
Licensjakten är skamlig - Göran Greider, Nerikes Allehanda