Levande skog med död ved och återväxt

Jag mötte en gammal kvinna i skogen. Hon bor i grannbyn och brukar spatsera förbi här med sin hund. Hon är nästan 80 år. Hon stannar aldrig annat än för att prata med  människor  hon möter och som hon känner till. Hon går och går, med blicken framåtriktad och med raska steg. Hon strosar inte, hon marscherar. Hon har åsikter om det mesta.
Idag möttes vi på stigen och vi började prata lite om skogen. Hon ansåg att den skog som finns nedanför stigen mot mitt hus är en död skog. Jag talade om för henne att den inte alls är en död skog, men att det finns ganska mycket död ved här. Det finns mycket liggande döda träd här, men de flesta träden i det här skogspartiet är stående och levande. Det finns död ved och rotvältor, vilket innebär att det finns hopp för den här skogen. Den döda veden är en förutsättning för skogens återväxt, det råder en allmän brist på död ved i svenska skogar.. Död ved är alla träds ursprung kan man kanske säga. “Döden ger liv åt kärlek bortblandas”, som Bellman skrev i dikten Glimmande nymf…
Det är en hel del barkborreangripna träd här och det är en del stormfällen från det att man kalhuggit grannfastigheten. Då rasar träden i kanten när det blåser på. Jag berättade för henne om att det finns många med mig som menar att barkborreangrepp kan ses som något bra, som en nystart för skogen och det som händer är att det blir ett överflöd på död ved som serverar ett smörgåsbord åt de 6000-7000 arter vi har i landet som lever på död ved. Hon skakade på huvudet. Det ville hon inte tro på. En skog ska bestå av friska träd påstod hon.
Hon fortsatte istället att nedvärdera den här skogen. Det finns inga fåglar här, klagade hon. På andra ställen i skogen kvittras det, men här är det tyst. Jag som bor här och som regelbundet inventerar omgivningens natur, vet att det inte är sant. Nu i oktober finns Gärdsmygen fortsatt kvar här och den sjunger också litegrann nu och då. Inte så frekvent och intensivt som på våren, men små korta drillar. Gärdsmygen trivs bra bland rotvältorna och unggranarna och snårigheter som finns här. Den uppehåller sig och häckar här, just i det här skogspartiet, och det finns bara en handfull Gärdsmygar i den ganska stora skog på många kvadratkilometer som det här skogspartiet är en del av. Det kan tyckas skräpigt för en människa med viktorianskt trädgårdsideal. Men för Gärdsmygen och för mig, så är det här faktiskt en av de finare delarna av den skog som annars är förstörd därför att den skötts efter skogsproduktionens modell.
Det finns fler fåglar här än på många håll. Svartmes, Tofsmes, Talgoxe, Blåmes, Taltrast, Koltrast, Dubbeltrast, Rödhake,Trädkrypare, Nötväcka, Gärdsmyg, Svarthätta, Grönsångare,  Korsnäbb, och många fler… Det är ganska ordinära arter, men det finns faktiskt mer liv här redan. Med redan menar jag att det här skogspartiet som nu utsatts för barkborreangrepp och stormfällda träd, har en bra framtid för sig med all den döda ved som finns här. Veden skapar inte bara näring och återför mineraler till jorden, den innebär också att fukten bevaras bättre med ruttnande stockar som det växer mossa på. En riktig skog ska ha mycket död ved.
Kvinnan påstod att hon vet mycket om skog. Hon är också uppväxt i Norrland, och där finns det skog, säger hon. Hon säger att det inte är tillåtet enligt skogsvårdslagen att låta döda träd ligga kvar och skräpa här. Markägaren borde städa upp här säger hon, och det har hon påtalat för denne… Det stämmer inte heller att skogsvårdslagen kräver att markägaren ska rensa bort döda och liggande träd, tvärtom så känner man till från både skogsstyrelsen, naturvårdsverk m.fl. om betydelsen av död ved för skogen.
Kvinnan deklamerade att en skog bara ska ha friska träd. Jag pekar upp mot den tallskog som finns ovanför stigen. Där finns bara friska träd. Alla träd är i stort sett tallar i samma ålder. Det finns ingen återväxt. Det finns en fattig markflora, och det finns ingen mellanvegetation. Det här är en död skog. Här sjunger inga fåglar. Det finns inga fåglar som häckar här. Det finns inte mycket liv överhuvudtaget. Tallarna är alla i 50-årsåldern. Det betyder att de planterats här någon gång för 50 år sen. Sedan har det uppenbart gallrats för att hindra konkurrens. Avsikten är att de här tallarna ska uppnå ca 80 års ålder. Sen ska alla kapas på en gång. Det ska bli ett kalhygge här. Ett kalhygge är också en död yta. Det tar många år innan ett kalhygge blir skog igen. Det tar kanske tusen år för en skog att utvecklas med några generationer av träd som tillåts få bli gamla, kanske 500 år, och som det borde finnas i varje skog. I den här skogen är alla träd bara barn på 50 år. Det är ingen skog...