NU ÄR DET I SLUTET AV OKTOBER och staden härjas av ljudet från lövblåsarna som ekar mellan husen som ett morrande vansinne i den annars stilla höstmorgonen.
Man ser hur män, för det är alltid män, står och blåser bort löv från trappor och gångar och de får hålla på länge och väl för löven blåser bort och blåser tillbaks av vindarna. Det ser många gånger ganska löjligt ut, och det tar tid. De får hålla på i timmar bakom sina hörselskydd.
Utanför Max Burger i Uppsala, går en anställd omkring och blåser bort löv från gräset vid parkeringen med en liten batteridriven lövblås. Man kan undra om han verkligen själv tror att det gör någon nytta att blåsa bort lite löv som ligger på gräset där aldrig någon går och som inte stör någon. Men han har fått uppdraget och utför det lika mekaniskt och ifrågasättningslöst som maskinen själv som surrar på och fläktar bort löven till någon annan plats. Lövblåsen gör inte mycket nytta, man skulle lika gärna kunna sparka bort löven med fötterna.
