Carl Folke – sommarprat som inte inger hopp

Det är efter ett ganska välstrukturerat manus som Carl Folke med monoton röst läser innantill utan passion eller uttryck. Det är ett tal så kallt att det påminner om fröken urs förkunnande av tideräkningen…

Folke presenterar mänsklighetens utvecklingshistoria fram till idag. Det är en historia som alla vid det här laget bör känna till om man har gått igenom den grundutbildning som innebär grundskola och gymnasieskola och någorlunda har följt medias rapportering om klimat- och miljöfrågor. Alla medborgare bör redan känna till den historia som Folke berättar. Folke berättar denna enkla översikt för barn i den värld utanför den akademiska eliten som han själv tillhör.

Det som är mest stötande med Folkes framställning är den naiva tro på att “vetenskapen”, dvs den akademiska elit som han själv tillhör, ska kunna och har bidragit till förändringar på synen av hur planeten fungerar och framförallt på hur den i verkligheten styrs av makthavare, företagsledare och politiker.
De avtal som Folke hänvisar till och som han ser som ett framsteg är i stort sett uteslutande gröntvättningsprojekt som politiker sen struntar helt att följa. I praktiken är de alltså värdelösa.
2024 sjösätter Japan det största valfångstfartyget någonsin. Detta i strid med valfångstkommissionen (IWC) och de internationella överenskommelser att häva jakten på valar. Sveriges miljöminister undertecknar ett avtal om biodiversitet och åker sen hem till Sverige och godkänner licensjakt på Varg som i princip innebär ett utrotande av vargen i Sverige och som är i total motsättning mot det internationella avtal som hon just ratifierat… Sveriges regering motverkar och vill bromsa miljölagstiftningar i EU… Parisavtalet har inte lett till några klimatförbättringar…Exemplen på hur avtal bryts och motarbetas är överväldigande.
Det är påtagligt i landet Sverige hur man satsar miljarder på akademiska åtgärder istället för på reellt praktiska och regenerativa insatser i verkligheten. De akademiska institutionerna får miljoner och miljarder för att försörja akademiker som aldrig i praktiken uträttar något påtagligt alls. Stockholm Resilence center, Beijerinstitutet, Antropoceninstitutet, Kungliga vetenskapsakademien, Universiteten… Det är förvaringsplatser för akademiker.
Att denna vetenskap får så stort inflytande i media är därför att den ges det utrymmet. Professorer får ge ut böcker och delta i debatter och konferenser, de blir intervjuade, de får som Carl Folke kungliga medaljer och blir kammarherre. De får sommarprata i p1…

Historien om Antropocen som Folke svalt som en gädda sväljer ett plastbete med krok, är besvärande. Att ställa människan som ansvarig för en geologisk period är anmärkningsvärt. Geologi handlar om de tektoniska processerna på planeten, om skapande av bergarter och förskjutning av planetens landplattor etc. Det är ganska uppenbart att vad människan än ställer till med så kommer det inte att påverka bergskedjan Himalaya eller kontinenternas förskjutningar. Det som människan påverkar är biosfären. Det innebär en påverkan av det allra yttersta skiktet av planeten inklusive dess atmosfär. Det är inte en geologisk påverkan, det är en ekologisk påverkan.
De övriga begrepp som Folke hänvisar till är lika besvärande. Resiliens, Ekologiskt fotavtryck, Biodiversitet, “Tipping point”, och mycket annat som framställts av den så kallade vetenskapen är mycket vidlyftiga och ospecificerade begrepp och argument. De är med andra ord i grunden ganska ovetenskapliga!

Folke uppmanar människor att se sig om. Ja, det vore kanske bra om Folke själv gjorde det. Då skulle han notera hur ett land som Sverige skövlar 21 hektar skog i timmen, förstör jordbruksmark och med fortsatt ökad intensitet bygger sönder ett land till en barackslum för produktion av de sektorer som är mest miljöbelastande. Man bygger bort jordbruksmark, natur och kulturmiljövärden… Man bygger bostadsslum där människor inackorderas i koncentrationsläger av typen miljonprogrammet…

Folke svärmar bort i sina dagdrömmar där han ligger i gräset och säger att han aldrig trodde att han skulle få vara med om en sådan omställning som den som han påstår sker idag. Det är ett anmärkningsvärt påstående, stick i stäv med verklighetens allt mer fasansfulla utveckling. Det är ett förnekande av den massiva förstörelse som dag för dag plundrar planetens ekosystem allt djupare och som bidrar till en alltmer ohållbar situation för både planeten och för mänskligheten…

Folke vill inge hopp. Men är det inte just det naiva hoppet som är den förlamande likgiltighetens grundstomme? Likgiltigheten är kanske den värsta av dödssynderna. Där bygger man upp en ridå av illusorisk trygghet bakom ett draperi som ska skydda från verklighetens allt mer påträngande hot och ju större hotet blir, desto kraftfullare bygger man upp ridån av lögner och förnekanden…

Det är påfallande att Folke också undviker de verkliga lösningarna på mänsklighetens problem. Med det som Folke manifesterar, nämligen att människans påverkan på planeten och dess ekosystem är det avgörande problemet, så är det ganska självklart att det också måste lösas genom att minska människans påverkan. Den enda verkliga lösningen på mänsklighetens och planetens problem är att mänsklighetens population och konsumtion minskar. Det är bara nerväxt som i praktiken kan lösa några problem. Utan denna nerväxt, så är alla miljöåtgärder och internationella klimatavtal fullständigt meningslösa. Likaså är effektivisering verkningslös. Denna problematik undviker Folke att tala om. Är det inte just detta som är det ultimata förnekandet?

Länkar:
Carl Folke, Sommar P1 25 juli 2025
Recension: Carl Folke gör miljön en otjänst med sitt sommarprat. -  Expressen/Anna Gullberg