Kattugglestubben på Station Lunda
Kattugglepar på dagkvist
DET ÄR HÖST PÅ STATION LUNDA. Löven har blåst ner från träden och ligger spridda på marken i gula och bruna fläckar. Det är bara äppelträdet och syrénen som fortfarande har lite gula blad kvar på grenarna.
Det är mulet och novemberväder. Knappt blir det fullt ljus under molnen på dagarna innan mörkret lägrar sig över landskapet igen. Det utrotningshotade mörkret som så många lever i på den här planeten och som vi människor ägnar oss mest åt att vila och återhämta oss i, tar över allt mer av dygnets timmar.
Under hösten har jag haft Kattugglor i omgivningen nära huset. De hoar inte så här års. Vad man kan höra är det typiska "klävitt", men också hur det kvider kusliga skrik ur mörkret som kan få vem som helst att rysa. Ibland är det utdragna tjut, ibland hesa väsanden. De har en repertoar som inte är känd ens av ornitologer och deras språk är litet utforskat. KATTUGGLA - det svenska namnet för ugglan, har sannolikt att göra med ugglans läten som liknar marskatters väsanden och tjut. Innebörden av mina ugglors förehavanden i mörkret om nätterna kan jag bara ana mig till, men vad jag har hört och förstått, så är det under hösten de bildar par och väljer boplats. Kattugglorna hör till de arter som håller ihop i sina parförhållanden genom hela livet om båda överlever. Det är ganska ovanligt i naturen, men hos fåglar liksom hos människor förekommer det ganska ofta.
Ibland kan man ha turen att få se en Kattuggla i den tidiga gryningen. Den sitter kanske i sitt bohål eller i inflygshålet på gaveln till en lada. Plirande med sina ljuskänslig ögon kurar den in gryningen ett tag för att sen gömma sig på en mörkare plats för dagen...
Häromnatten så var det ett fasligt liv runt den plats där jag gjort en holk tänkt för Kattuggla. Den är gjord i en avbruten stubbe av en gammal gran som föll för några år sen. En holk, utsågad med motorsåg, så tänkte jag att det skulle kunna bli en bostad åt Kattugglorna som helst väljer håligheter för att lägga sina ägg och fostra sina ungar i.
Jag tror att de faktiskt kan vara intresserade av holkförslaget för lätena häromnatten avslöjade parningsbeteenden och det var just runt stubbholken som ljuden kom ifrån. Jag kunde inget se, bara höra ljuden i mörkret.
Det är tragiskt att både mörker och håligheter som Kattugglan och många andra varelser lever i på planeten, nu är en bristvara pågrund av människans hänsynslösa och självdestruktiva exploatering av naturen och dess resurser. Man ska naturligtvis ha ett skogs- och jordbruk som ser till att spara gamla träd och den biologiska mångfald som skapar håligheter och bostäder åt ugglor, mesar, duvor, falkar och andra fåglar. Även däggdjur som Skogsmård och Ekorre använder håligheter för att föda upp sina ungar i. Att göra en holk för att få ugglorna att bo på tomten är ju lite trevligt, men det borde finnas så många naturliga alternativ att de knappast skulle behöva välja alternativet att bosätta sig nära människans hus om det inte vore en bristvara på bostäder.
En anledning till att Kattugglan ofta finns i människans närhet är födotillgången och de öppna ytor som den trivs bäst i för sin jakt. De livnär sig nästan uteslutande på möss och runt lador och andra byggnader så finns mössen och de öppna ytorna underlättar jakten för ugglorna.
Uppsala stad som ligger som ett hot i närheten bygger ut sin ljusförorening. Himlen under mulna vinternätter återkastar ett ljussken många mil runtomkring staden och här på Lunda, ca 7 km från stadens centrum så kan jag nästan läsa en bok under dessa nätter och behöver ingen utomhusbelysning. Region Uppsala har byggt en vansinnig park för lokaltrafikens bussar som är upplyst med bländande strålkastare som skapar skuggor på min verandavägg en kilometer därifrån. Det borde vara en självklarhet att man skärmar av belysning så att den endast lyser upp det område den är avsedd för. Allt ljus som når utanför området är spillande ljus som förorenar atmosfären. Ugglorna är anpassade till mörkret och vi människor behöver också mörkret. Sedan urminnestider är våra hormoner inställda på en dygnsrytm med omväxlande ljus och mörker. Mörkret är lika viktigt för oss som för ugglorna även om vi har omvända intressen för dessa tillstånd. Ugglorna är aktiva under mörkrets timmar och vilar på dagarna.
Låt oss kämpa för att bevara mörkret och gynna den fantastiska mångfald som skapats på den här planeten och bygga en hållbar värld istället för tillväxtens meningslösa exploatering. Paradiset finns här, både i ljus och mörker...
LÄNKAR:
Det utrotningshotade mörkret - Vetenskapsradion Klotet.
Rapport 001 - Naturfågelholkar
Lämna ett svar