Mandelkremla

NÄR DET GÄLLER SVAMPAR så har jag någon gång för länge sen bestämt mig för att bara plocka kantareller som matsvamp. Soppar, riskor och andra svampar lämnar jag därhän. Jag har dålig erfarenhet av att prova mig fram och det mesta blir antingen en äcklig konsistens eller dålig smak. Jag provade citrongul slemskivling ett år, det gör jag inte om, inte heller blomkålsvamp kommer att finnas mer på mitt matbord, den smakar mysko, som min brorsdotter utryckte det.

Men i år blev allt annorlunda. Min bror gick på svampkurs och jag följde med ut i skogen och lärde mig en mängd oätbara svampar, liksom en mängd ätbara.
Hemma på tomten växer ganska många lilafärgade svampar med skivor på undersidan. Jag tog reda på att det måste vara MANDELKREMLA. Att det är en kremla vet man genom att bryta av foten, det är bara kremlor som ger ett brott utan trådighet. Att det inte är en giftig kremla vet man därför att det inte finns några giftiga kremlor. Däremot finns det, t.ex. pepparkremla som smakar starkt och illa. Pepparkremlan utesluter man genom att smaka på den… Så smakar den milt och mandel, så är det nog en Mandelkremla.
Tja, så jag samlade ihop några stycken Mandelkremlor och stekte på sedvanligt vis i gjutjärnspannan. De fick en bra konsistens och smaken var alldeles utmärkt. Mild, men ändå med en viss smak av mandel kanske? Riktigt god faktiskt. Väldigt god ska jag nog säga. Det är en av de bästa matsvampar jag nånsin provat på och det är intressant för Mandelkremlan är ganska vanlig i våra skogar och närmast omgivningar.
Nu har Mandelkremlan sorterat in sig bland mina favoriter när det gäller matsvamp. Jag har annars gott om Grynsopp i närområdet också, vilket även den blev en ny upptäckt på en delikatessmatsvamp och det för några år sedan.
Så här i början av september så blir det lite svampplock nästan varje dag på tomten och inom de närmaste få hundra metrarna. Kan det bli bättre?
Att ta av naturens frukter innebär att man blir lite av en jägare och samlare. Det kostar ingenting att gå ut, man har inte sått eller planterat något, så det handlar om att leta och ta till vara det som finns av naturens produktion. Det är hållbarhet och svenskar borde, eller rättare MÅSTE, börja utnyttja den här delen av fri mattillgång som finns i närområdet om vi ska kunna fortleva på den här planeten.
Arbetet är egentligen en dans. Det blir en trevlig promenad i omgivningen och letandet är alltid lite spännande, för jag vet aldrig riktigt var de växer, även om det finns platser där det brukar vara fler på. Det är betydligt mer spännande och tillfredsställande än att hämta champinjoner i livsmedelsbutiken!

När Mandelkremlan samlats in så rensas den på trappen i eftermiddagssolen, även det en del av en underbar närvaro med elementen i en hållbar livsstil.
Till sist så skär jag ner svampen till lagom stora bitar och lägger i gjutjärnspannan. Först kokas vattnet bort och det är då nödvändigt att skrapa med en sked i botten av pannan hela tiden så att det inte bränner fast. Jag brukar faktiskt fuska och lägga i en stor klick margarin redan inna vattnet har kokat bort, annars väntar man med det tills det är helt torrt i pannan.
Svamp tål och blir bäst ganska hårt hanterad, så den steks på hög värme och tills den börjar få färg och framförallt har krympt ner till en fastare konsistens när vattnet har kokat bort.

Kryddningen av svamp blir alltid grovt salt och svart peppar för min del. Svampen tål ganska mycket kryddor.

Nu blir det Mandelkremla flera gånger i veckan och det som blir över går i frysen efter uppstekning och lagras för vinterbehovet.