När är jag lycklig?

När är jag som mest tillfredställd och lycklig? Det är en fråga som kan vara värd att ställa sig ibland. Jag ska försöka besvara den för egen del...

Lycklig är ett känslotillstånd där man som människa känner sig i balans och inte oroas av något. Kroppen mår fint, man är mätt och belåten och har kanske bra sällskap som man småpratar lite med om dittan och dattan, eller så sitter man bara och tittar på hur solen går ner i horisonten när man sitter i segelbåten vid någon ö i skärgården med ett glas vin i handen... När vi försöker att beskriva våra lyckostunder, så blir det snart ganska klart om vi granskar oss själva, att vi försöker att beskriva, inte vad vi känner, utan vad vi förväntas känna och uppleva... Det är samhällets och kulturens föreställningar som vi är uppfostrade med som spökar och som försöker att tala om för oss när vi är eller borde vara lyckliga... Men tänk att vi för ett ögonblick försöker att bortse från dessa dogmer och kulturella laster och bara känner och upplever. När är jag då tillfreds och lycklig?

För min del så har svaret genom åren kommit att bli att det är i de mest simpla av tillstånd som jag trivs bäst. Det är inte när jag älskar med en kvinna eller när jag vinner på Lotto... Det är inte när jag kommer på något finurligt sammanhang eller får uppskattning från en medmänniska. Det är inte heller när jag får en kick av en häftig upplevelse, som att se en ovanlig fågel eller åka berg- och dalbana på ett tivoli. Nej, det är när jag inte upplever mig själv alls, utan bara deltar i något. Det kan vara att gå runt och skrota i trädgården, eller laga en motorsåg som av någon anledning har slutat att fungera. Det kan vara att tälja en smörkniv. Det kan vara när jag är upptagen med att leta svamp i skogen och bara flyter fram över mossan och är en del av skogen själv. Det är själva flytet när jag inte längre upplever mig själv som en människa med känslor och begär, utan befinner mig i ett tillstånd där jag bara existerar som en del av universum. Psykologer talar om ett "flow", ett tillstånd där vi bara är. Det är också vad zenbuddhister försöker att uppnå i sin strävan mot Nirvana: den fullständiga friheten och fullbordandet...
Lycklig kan man nog bara vara en kort stund, för snart är det något som stör. En skruv som inte passar, eller en telefon som ringer... Jag börjar tänka på framtiden och oroa mig för den. Jag får ångest när jag ska ringa ett samtal med en person som jag vet att det kommer att bli jobbigt att prata med... Jag behöver åka till ett arbete som jag egentligen inte vill utföra eller gå på en fest med människor som jag helst vill slippa…
Människan är nog inte lycklig av natur. Detta tillstånd av tillfredsställelse är sällsynt och däremellan lever vi i strävan, i konflikt och i ett krig med oss själva och vår omgivning… Det är inte att vara lycklig...

Är det bra att vara lycklig? Är det vad vi ska eftersträva?
Nej, våra liv är nog en kamp och för det mesta är vi inte alls särskilt tillfredsställda och harmoniska, men det är värt att notera när vi är det och varför det alltid tycks vara situationer som inte alls passar in i beskrivningar av lycka. Det är inte när jag är nygift och kysser min brud inför en publik, det är inte när fotbollslaget vinner sin match... Dessa upplevelser är korta euforiska rus  som är en orgasm av tillfällig njutning, men när de försvinner så är vi kanske mer tomma än någonsin...

Jag tror att ett harmoniskt liv handlar mycket om att pyssla och plocka med vad som ligger oss för handen och med det vi får lust att göra. Det blir något som utvecklas och som tar över och som överrumplar oss så att vi förpassas in i ett tillstånd som vi inte riktigt kontrollerar utan som vi blir en del av. Det kan vara så trivialt som att bli varm i solen på morgonen när det varit svinkallt och jag frusit om händerna... Jag somnar avslappnad vid ett träd i solen i en backe och fåglarna sjunger... Det kan vara att hugga ved och trava den och känna att jag har säkrat mitt värmeförråd för nästkommande vinter.

Tänker man efter och letar efter svar på när man är som lyckligast eller mest tillfredsställd som människa, så faller det sig också naturligt att ifrågasätta varför vi hamnar i situationer som innebär att vi så frenetiskt arbetar med verksamheter som inte gör vare sig oss lyckliga och tillfredsställda eller som bidrar till ett samhälle som inte är funktionellt eller lyckoskapande. Det leder till fundamentala ifrågasättningar om varför vi handlar som vi gör och vilka konsekvenser vi får av våra handlingar. Vi har val och vi har konsekvenser. Det är kanske i grunden det som en hållbar livsstil handlar om. Att göra val som skapar lycka både individuellt och gemensamt.