EN FATTIG BONDE i norra Indien och en storstadsinvånare i Uppsala i Sverige, har helt skilda uppfattningar om vad som är nödvändigheter i sin livsstil. När båda dessa invånare på samma planet påvisar vad som är rimliga behovskrav på resursanvändning så jämför de inte med vad naturen producerar i första hand och vad som kan tas ut ur den. De jämför istället vanligtvis med grannar och bekanta, och jämför med vad som är normaliserat beteende inom den region de bor. De jämför med andra människors livsstil. De jämför med vad som är möjligt att ta för sig av...
Någon som är helt övertygad om att den lever ett bra och hållbart liv i Sverige kanske jämför med grannen som har två bilar och ett uppvärmt garage. Själv har han bara en energisnål bil och som används så lite som möjligt och som står utomhus...
Men vad är en Hållbar livsstil? Svaret på den frågan finner man inte i vad som är status quo inom en kultur eller region. Frågan om hållbarhet står i relation till ekosystemen och vad jorden kan återproducera och hur stor del av den återproduktionen som vi människor kan ta ut av den för egen del. Det är både en fråga om lokala resurstillgångar såväl som globala, eftersom vi idag har ett globalt utbyte av de lokala tillgångarna.
Det finns ytterligheter i livsstilar från de som inte äger någonting annat än de kläder de har på sig och som transporterar sig till fots, till de äger fler bostäder än de har tid att vistas i och som flyger med jetplan över jorden bara för nöjets skull. Är det möjligt att definiera vad som är en rimlig användarnivå?
Med denna frågeställning är det Norm Lunda har fötts. Det är ett försök att definiera en livsstil under Svenska och "västerländska" förhållanden som minimalt påverkar omgivning och resursanvändning, men utan att tumma allt för mycket på livskvalitet. Livskvaliteten kan faktiskt bli bättre med lägre resursanvänding och leda till bättre hälsa genom att använda cykel istället för bil, hugga veden förhand och slå gräset med en lie istället för att använda fordon och maskiner.
 Norm Lunda försöker inte att sätta gränser för ett existentiellt minimum. Däremot är Normen ett försök att definiera en rimlig användarnivå där tillgång till rent vatten, hälsoriktig mat, rena och funktionella kläder för hela året, tak över huvudet och en rimlig bostadsyta etc, är givna förutsättningar. Kanske behöver dessa förutsättningar definieras närmare och det kommer i så fall att göras i utvecklingen av Norm Lunda, men tillsvidare så räcker det med att utgå från en funktionalitet i det nuvarande samhället så att man kan transportera sig till arbete och har ett hem att återvända till därefter osv.
Norm Lunda sätter definitioner och värden på individens användning av elektricitet, energi, vatten. Värden för transportkostnader och användning av resurser samt den teknik som man anser nödvändig är också parametrar som omfattas av Normen.
Norm Lunda är tänkt som en referens. Med en referensnorm kan man sen både ifrågasätta högre miljöpåverkan genom större resursanvändning och man kan skapa politiska mål. Det är också möjligt att använda Normen som en utmaning för att leva ett enklare liv.
Norm Lunda kommer att publiceras dels i Station Lundas blogg, men det är också tänkt att det ska skapas en rapport som sammanfattar den i dess befintliga form. Normen är tänkt att utvecklas kontinuerligt och uppdateras efterhand.
Redan nu kan sägas att Norm Lundas energianvändningsnorm innebär att Sverige i nuläget och med befintlig population skulle klara sig med bara Vattenkraften som energiproducent om svensken valde att leva efter den. Vi skulle vare sig behöva kärnkraft eller sol- och vindkraft. Vi skulle inte behöva fossila bränslen och inte heller biobränslen. Vi skulle inte behöva importera energi. Detta är bara ett exempel på att normen kan användas för att sätt helt nya mål mot ett hållbart samhälle.

/johan falk
statin lunda 18 oktober 2020