Ny lokal för Cinnoberbagge i Uppsala

Under hösten 2024 utför Station Lunda en inventering av kryptogamer i närområdet.

EN DAG satt jag och läste på lite om den så uppmärksammade Cinnoberbaggen. Jag blev fascinerad över dens leverne och begränsade utbredning. Ingen eller få har sett en flygande Cinnoberbagge. Den lever bosktavligt talat ett undanskymt liv. Både som larv och som utvecklad skalbagge, tillbringar den sin tid under barken på framförallt Aspar. Det måste dessutom vara döda träd.

Liksom alla specialiserade arter, så är även Cinnoberbaggen hotad. De flesta arter som lever av död ved är hotade pågrund av det moderna skogsbruket. Cinnoberbaggen är klassad som nära hotad eller hotad i nästan alla Europeiska länder där den finns kvar. Det är bara i de östra delarna av Europasom den tycks öka, och där rödlistningsklassningen har tagits bort. I Sverige finns den i stort sett bara i Uppland.

Det slog mig att den kanske är förbisedd. Det är kanske inte så många som letar, och särskilt inte på lite udda områden... Den skulle kunna finnas här i mitt närområde runt Lunda vid Vedyxaskogens kant tänkte jag...
Tomas som leder kryptogaminventeringen och jag bestämde oss en dag för att gå en runda och titta på fallna döda lövträd…
Det första trädet vi undersökte var alldeles i närheten. Det var en avbruten och fallen Sälg med ganska löst sittande bark. Vi bände bort några barkbitar och såg genast att det fanns liv här. Tusenfotingar ringlade sig iväg och några gråsuggor försökte att fly ljuset. Efter en stund hittade vi en ganska liten och mycket platt larv som sprätte åt sidorna när vi lyfte bort barken. Det vi först trodde oss vara en larv av Cinnoberbagge, visade sig vara en liten Kardinalbagge (Schizotus pectinicornis)… Den är lite mindre och framförallt mer färglös. Den har också större “bakklo” och inte de utskott som Cinnoberbaggens larv har. Vi fortsatte längs skogskanten och sökte framförallt i de Aspbestånd som finns på spridda ställen och på de närliggande åkerholmarna. Vi hittade fler larver av Liten kardinalbagge. Men vi fann ingen Cinnoberbagge under den här turen och det var väl inte särkskilt överraskande. Inga fynd har gjorts i det här området.

Den 6 oktober får jag ett besked från Tomas som gått en runda på egen hand. Han hade nu hittat en larv under barken på en Asplåga en bit bort. - Cinnoberbagge!
Den 13 oktober råkar Tomas på nästa fynd på en åkerholme. Den här larven var också på en Asplåga…
Därefter kom fynd nummer tre den 17 oktober på den intilliggande åkerholmen och vi kunde nu konstatera tre fynd av Cinnoberbaggelarver på tre olika aspstockar inom samma lilla område. Stockarna ligger ungefär 250 meter från varandra i ett ganska begränsat område.

Området har en del aspbestånd som börjar att växa till lämplig ålder. Det är ändå väldigt få liggande döda aspar av den dimension som anses vara optimalt för Cinnoberbaggen. Den ska enligt inventeringar från andra håll föredra tjocka äldre Aspar med en genomsnittsdiameter runt 30-35 cm. De fynd som gjordes här på Lunda var alla på stockar som var lite mindre. 25-30 cm på alla tre stockarna. Alla tre stockar var ganska långt gångna i nedbrytningen och en hade knappt någon bark kvar.

Man kan fundera över att alla fynden gjorts inom ett begränsat område. Är det kanske bara en eller några få individer som håller till här? Kanske är det här bara tillfälliga fynd? Vi fann inga adulta (imago) skalbaggar och det skulle kunna betyda att den inte finns kvar i området. Det kan man spekulera över.
Helt klart så är antalet lämpliga stockar av Asp i området mycket begränsat och det finns bara en tveksam kontinuitet av döda aspar. Ändå får man säga att aspbestånden här har framtiden för sig. Det finns alla åldrar på aspar från smått sly till grövre äldre träd. Området karaktäriseras annars av tallskog, men efter det att skogsbete och skogsbruk i stort sett har upphört sen länge, så har aspen etablerat sig i små bestånd. Tack vare den fria utvecklingen av naturen i området så finns nu döda träd där den Mindre hackspetten hackar ut sitt bo. Den har konstaterats häcka här 3 år i följd nu. Den större hackspetten uppskattar också aspen som den gärna mejslar ut sitt bohål ur. I de övergivna bohålen bor sen Starar och Nötväckor… På döda stockar här har vi också funnit den Vita vedfingersvampen som är en signalart för äldre skog med mycket död ved.

Finns det en möjlig framtid för Cinnoberbagge här? Svaret får bli lite tveksamt eftersom det nog inte finns tillräckligt många fallna döda och grova träd för att underhålla ett kontinuerligt bestånd. Här kan man ändå gissa att framtiden, om utvecklingen får bestå, borde resultera i en ökning av äldre fallna träd efterhand. För att hjälpa naturen lite på traven skulle man kunna fälla några medelgoda aspar varje år tills dess att skogen själv klarar av att generera tillräckligt av den varan. Det innebär en minimal kostnad och besvär att fälla några strategiskt valda träd årligen. Särskilt om man utnyttjar lokala kontakter som kan gå ut till platsen.
Nu har vi kontaktat Uppsala kommuns naturvårdsförvaltare och vi får se om vi får tillstånd att ta ner några lämpliga Aspar under hösten eller om vi fastnar i kommunens rigida administration. Cinnoberbaggen och andra hotade arters största hot är sannolikt den rigida och formella strukturen i kommuner och på länsstyrelserna i landet. Eller för att citera en känd östgötaentomolog - "Det största hotet mot våra fjärilar är länsstyrelsen".
Felfokuseringen och plåstereffekten ses tydligt hos Naturvårdsverket, kommuner och länsstyrelser som gör åtgärdsprogram för Cinnoberbagge och andra arter istället för att fokusera på den miljö som de här arterna är signalarter för. Det är lövträdområden och framförallt skogar med mycket död ved som behöver skapas och det ska skapas redan från början med ett kontinuitetsskogsbruk. Naturvårdsinsatser blir bara kostamma museiverksamheter som inte löser problemen. I Uppsala kommun har man en person som är anställd enbart för att ta hand om Cinnoberbaggen!

LÄNKAR:

Åtgärdsprogram för skalbaggar på gammal Asp - Naturvårdsverket
Cinnoberbagge, artfakta - Artdatabanken
Cinnoberbagge - Sveriges entomologiska förening