CRÊPES PÅ EMMERMJÖL, MED FYLLINING AV SVINMÅLLA, KERS, MM
JAG TAR EN PROMENAD i den närmaste omgivningen och samlar ihop till en hållbar måltid. Framtidens hållbarhet kommer i hög grad att avgöras av hur vi lyckas vända vår alltmer utarmade kost och snabbproducerade långtransportsmat till närproducerad färsk mat med hög energieffektivitet i produktionen och som har bra smak och innehåller vad vi behöver…
Till min fyllning av tänkta crepes är det jag samlar. Persilja, Timjan och några blad från vitlöken hittar jag i trädgården. Lite längre bort, på en gammal inäga där det stått ett torp växer Kirskålen och jag samlar lite av de spädaste bladen. Inte så mycket av Kersen, jag tycker att den är sträv i smaken och har inte lyckats hitta fram till det som en gång var allas och envars tillbehör som växte på i stort sett varje hemman i Svedala. Varför den försvann från matbordet och blev så helt och hållet ratad att den kommit att bli sedd som ett svårutrotat ogräs är lite svårt att förstå annat än som ett modets nyck där det gamla ska bort och ersättas med vad som är modernt. Kirskål är extremt lättodlad och det är ju förstås ingen utmaning för den moderna trädgårdsodlaren som ska ha svårodlade exotiska växter som egentligen inte passar i klimatzonen i sin rabatt och som kräver specialjord och näringstillskott... Men för den som vill ha en hållbar trädgård med så lite arbete och så mycket ätbar skörd som möjligt, så är Kirskålen ganska perfekt. Den kommer upp av sig själv i all typ av jord och sprider sig med varje rotdel som ger nya skott. Den sprider sig ändå inte ut i vilda naturen där den inte tål konkurrensen utan stannar på tomten vilket framgår av dess utbredning idag. I stort sedd varje gård eller torp har Kers runtomkring huset eller husgrunden om själva byggnaden är försvunnen och Kirskålen faktiskt överlevt huset. Den är trogen sin plats och stannar pliktroget kvar där.
Kersen är lite tuff i smak för den moderna människan som vant sig vid smaklös bladsallad som Isbergssallat vars konsistens är som lätt knaprigt papper och som smakar vatten. Kersen smakar vilt.
Svinmålla hittar jag bredvid, den trivs bara där det rotats om i jorden eller lagts nytt land. Jag hittar min i kanten på odlingarna där jag faktiskt sparat och samlat ihop den till ett ställe. Svinmållan anses som ogräs för att den liksom Kersen kommer av sig självt utan att ha blivit inbjuden och som sen kan vara svår att bli av med. Svinmållan tål ännu mindre konkurrens och kommer inte upp på samma plats om det växer igen, vilket Kersen gör.
Man kan använda Svinmålla på samma sätt som Spenat. Den senare vet jag inte varför man besvärar sig med att odla. Den är svårodlad och kan bilda nitrosamin som är giftigt, innehåller nitrat som ombildas till nitrit och som även det är ohälsosamt. Jag har själv inte mycket till övers för spenaten i smak och anser att Svinmållan är långt överlägsen. Jag har gett Svinmållan namnet “Delikatessspenat”, vilket den skulle kunna heta om den såldes i butik på delikatesshyllan. För inte kan man sälja en målla för svin till högt pris ägnat gourmetkunder!
I köket så hackar jag allt det gröna ganska fint och lägger i en kastrull med lite vatten. Det får koka några minuter tills det blir mjukt, men inte förlänge så att det tappar färg och smak. Därefter redes koket med potatismjöl eller liknande till en konsistens som är så pass fast att den inte rinner ur crépesen… Man kan också finmixa det hela med en stavmixer. Det går på en minut och man får en fastare konsistens.
Själva pannkakorna görs på Emmermjöl. Emmer är en uråldrig vetesort som är känd sen vårt odlandes begynnelse för 8000 år sen. Den smakar mycket mer och innehåller mer näring än dagens utarmade vete som allt fler näringsforskare anser vara ohälsosam. William Davis anser att dagens vete är vad han kallar “det perfekta giftet”. Det lurar kroppen att tro att den får vad den behöver. Man har förädlat vetet i allt högre grad för produktion, inte för näring och smak och man tar till och med bort näring ur vetet för att det inte ska mögla som mjöl och slutprodukten är något som knappast längre är värdigt som mänsklig föda… Det är vad vi i Sverige odlar på vår jordbruksmark till allra största delen. Det är inte hållbart!
Mitt Emmermjöl är fullkorn och grovmalt. Det binder inte lika bra som vitt vetemjöl så jag tillsätter lite potatismjöl för att pannkakorna ska hålla ihop bättre. Lite salt är allt som jag tillför i kryddväg, för Emmer smakar mycket som det är och varför krångla till det i onödan och dränka maten med kryddor som döljer det osmakliga eller ersätter det smaklösa?
Fyra körsbärstomater hittar jag i kylen. De borde jag ha odlat själv, men det är svårt att göra det hållbart i det kyliga Sverige. Som dekor och sallad hämtar jag lite Våtarv från gruset nedanför huset…
Så enkelt kan mat bli både rekreation och invitera till upptäckter i omgivningen och ge kunskap om naturens skafferi. Bra mat kan finnas alldeles gratis utanför dörren. Hållbarhet ger positiva spinoff-effekter till skillnad från industrins ohållbara fuskmat som både är dyr och ofta kostar mer energi att tillverka än vad som finns i den och som inte sällan är smaklös och nyttolös. Den som handlar den vet ingenting och får ingenting ut av måltidens förberedelser annat än en tömd plånbok och ett fattigt besök i ett shoppingcentra samt bilturen dit.
Länkar:
Kirskål
Svinmålla
William Davis Wheatbelly blog
Lämna ett svar