Påsktuppen

DET ÄR PÅSKAFTON år 2020 och jag gräver ett avloppsdike från huset. Under en paus med hackan reser jag mig upp och ser en fasantupp som står under plommonträdet bara 15 meter bort. Den krafsar med fötterna på marken och letar fram solrosfrön från fågelmatningen… Bara några minuter tidigare hade jag hört den ropa bakom huset. Det högljudda skriket kan skrämma slag på den som står nära och det är meningen att det ska höras långt. Galandet efterföljs alltid av ett kraftigt och demonstrativt vingbuller. Tuppen markerar revir och det gör den oftast från toppen av en stor sten…
Det är ju trevligt att jag fått en tupp på tomten. Den ses sällan till här på Uppsalaslätten. Fasanen har blivit allt ovanligare i jordbrukslandskapet precis som alla andra djur och fåglar pågrund av hänsynslös exploatering av åkerareal för mest möjliga vinstuttag med minsta möjliga återersättning. Min påsktupp går värdigt omkring här nu och det är just i mars-april om tidig vår som fasantupparna installerar sina revir för att locka till sig honor.
När den står där och krafsar efter solrosfrön på marken så hör jag ibland ett kuttrande kacklande ljud från den. Jag visste faktiskt inte att fasaner hade ett sånt läte. Det är mycket lågmält och hörs bara några meter. Det påminner lite om tamhönsens kacklande, men är väldigt lågmält och liknar också ett duvkuttrande. 4-5 gånger upprepas det vid varje tillfälle… “krrrr-krrrr-krrrr-krrrr-krrrr”

Fasanen introducerades i Europa och Sverige under 1700-talet och framöver, främst var det i slottsmiljöer där godsägaradeln ville ha något att skjuta på. Ursprungligen hör fasanen hemma i sydostasien och den fasan som finns i Sverige idag är en mix av tre olika raser. Ringfasanen, den Kaukasiska fasanen och den Mongoliska fasanen… Den jag nu fått på min tomt har nästan ingen halsring alls, det finns en antydan till den, men det är bara någon liten vit fläck kvar…
Fasanen har utplanterats i Sverige och inte kommit hit av egen kraft, den är också framavlad och utsläppt. Det finns ännu idag fasanerier som föder upp fasaner, rapphöns mm som sen släpps ut för att jägare vill ha levande måltavlor. Det är en ganska absurd historia som knappast är ekologiskt hållbar, eller ens civiliserad. Det är bara en sport och ett perverterat beteende hos vissa människor som vill känna makten över naturen med geväret på axeln… ("FASANsfullt "skulle man kunna säga...)
Det är förstås inte min fasantupps fel att den är en framavlad och degenererad ättling till riktiga vildhöns och fråntagen den evolutionistiska utvecklingen och selektionen samt placerad i en naturmiljö som den inte är anpassad till…
Jag kan bara önska att just min fasan lyckas att överleva och hitta sin nisch och hålla sig borta från människans hybris och perverterade vanor att lägga naturen under sig och plundra dess resurser för det höga nöjets skull och istället smiter undan i buskagen och hittar en väg ut till friheten och en starkare och självförsörjande avkomma… till skillnad från tamhönsen så har den i alla fall en chans…
Min påsktupp vandrar iväg under buskarna med sin långa stjärt i släptåg. Jag har fått några minuters samvaro och möjlighet att beundra dess guldglimrande kroppsfjädrar som ett inslag av en ädelsten från ett fjärran och bortglömt Asien…