REMISSVAR SKOGSUTREDNINGEN
Diarienummer M2020/01926

Station Lunda
Forskningsinstitut för ekologisk hållbarhet
Danmarks Lunda 21 755 98 Uppsala

Johan Falk
Uppsala 30 april 2021

 

Bakgrund
Sverige har nästan ingen skog kvar. Skogsarealen är plundrad och den levande skogen är ersatt med en monokultur av trädplanteringar med träd i samma ålder. Stora ytor är också kalhyggesytor där det inte finns några träd alls och där även markvegetationen är helt förstörd. Skogarna totalavverkas varje 70-100 år och det är då fortfarande en ung skog. När ytorna kalhuggs förstörs markfloran. Dessa döda ytor återplanteras med trädplantor av samma trädslag i samma ålder och efter 70-80 år är det dags att skövla skogen igen.
De enda levande skogar som finns kvar i Sverige är små ytor på otillgängliga skärgårdsöar, i myr- eller stenlandskap där det inte lönar sig att avverka, i nationalparker och naturreservat. Det finns också några få “slarviga” skogsägare som inte avverkar sin skog.
FN listar Sverige på 99 plats i världen gällande skogskvalitet. Det betyder att Sverige är värre än länder som Brasilien när det gäller skogsskövling. I Europa så ligger Sverige och Finland i topp när det gäller skogsskövling och utarmande av skogens ekosystem. Svenskt skogsbruk är i strid med Sveriges miljömål “Levande skogar”. Sverige är det land i Europa som utarmar sin natur mest.

Hur ska en skog se ut?
En skog är inte bara en uppsättning träd. Skogen är också alla insekter, mossor, fåglar och däggdjur som lever i skogen och som alla bidrar med ekotjänster som håller skogens ekosystem i balans. Uttrycket att “man inte ser skogen för alla träd”, är en väl passande illustration till svenskt skogsbruk idag, en skog är så mycket mer.
En skog ska ha träd i alla åldrar. En gran kan bli över 400 år och ekar kan bli 1000 år. De riktigt gamla träden är särskilt värdefulla då de bildar en miljö med håligheter och delvis nedbrutet material som är en livsmiljö för många arter. De flesta av de arter som är beroende av gamla träd är idag starkt hotade eller utrotade. Sverige har utrotat två hackspettarter bara de senaste 40 åren. Många insekter, t.ex. Ekoxen är beroende av gamla träd, i det fallet gamla Ekar. Men det är inte för insekternas skull som man ska ha en skog med hög biodiversitet. De utgör snarare en indikator på vad som är en levande skog och det är en skog som återgenerarar sig själv och är mycket resiilient, dvs. motståndskraftig mot förändringar i miljön. En levande skog är dessutom underhållsfri, den sköter sig själv.
En skog ska ha ett varierat bestånd av trädsorter och det ska finnas både en rik markflora, en mellanhög flora av t.ex. Skogstry och Hassel, och det ska finnas högre träd.
Det ska också finnas gott om fallna träd i en skog. De utgör den naturliga återföringen av näring till skogen.
För att den svenska skogen med dess invånare ska kunna fortleva så måste det också finnas en tillräckligt stor areal som är jämnt spridd i landet. Det har inte Sverige. Det räcker inte med att avsätta områden med lägst bonitet för Biodiversitet och Natur, vilket är vad skogsbolagen gör idag.

Hur ska Svensk skog avverkas?
Idag skiljer skogsbolagen på “produktionsskog” och “naturvårdsskog”. Det är en uppdelning som grundar sig i ett gröntvättningssyndrom. Man skövlar skogen långt över dess förmåga att återproduceras sig, men för att blidka naturintressen från allmänhet, miljöorganisationer och för att uppfylla miljömål så avsätter man vissa ytor till naturvård där naturen kan få vara. På så vis gröntvättar man sin verksamhet. Man försöker att köpa sig fri från stämpeln att vara miljöbov, och det är idag oerhört billigt att göra.
Det duger förstås inte att avsätta en viss del av skogen till skog för att sedan skövla resten av den. All skog ska vara levande skog. Det innebär att kalhyggen inte ska förekomma och inte heller den markförstörelse som sker när man kalhugger och dessutom i många fall river upp rötter och stubbar. Kalhyggesbruk måste förbjudas.
Den enda tillåtna avverkningsmetoden ska vara så kallat Kontinuitetsbruk. Det innebär att man tar ut enstaka träd ur skogen. Man tar ut träd i olika åldrar och ser till att skogen i minsta möjliga mån ändras. Med ett kontinuerligt uttag av särskilt utvalda träd så finns skogen hela tiden kvar, och återväxten sker naturligt utan behov av återplantering. Det behövs inte heller någon gödsling eller annan nödhjälp för att skogen ska växa. Ett uttag ur skogen med kontinuitetsbruk kan om det är rätt skött faktiskt gynna biodiversitet och återväxt i skogen. En sådan skog skapar också trygghet för de människor som bor vid skogen. Man slipper att plötsligt vara omgiven av kalhyggen och svampställena finns kvar från år till år, från generation till generation. Ekosystemet Skog finns kvar och förändras mycket lite av ett varsamt uttag av virke, ved och trä för pappersmassa.
I Sverige avverkas idag 60% av återväxten årligen. Det är en orimligt hög avverkningskvot. För att uppfylla kraven på säkrad ekologisk återväxt så kan en skog inte avverkas mer än till max 10% av den årliga återväxten.
Runt bostäder ska det finnas en frizon om minst 100 meter där man inte får avverkas alls.
Åkerholmar med skog, Skärgårdsöar, öar i insjöar och andra mindre och begränsade områden ska vara fria från avverkning.

Hur ska skogen vårdas?
Skogen ska inte vårdas. Den klarar sig bäst om den lämnas till fri utveckling. Skogen ska inte gallras och i minsta möjliga mån påverkas av människan. Fallna träd ska inte tas bort. När skogen på så vis inte vårdas, utan lämnas för fri utveckling så får man de lägsta underhållskostnaderna och man behöver egentligen bara gå in i skogen när man behöver något från den. Man skördar de träd man behöver och lämnar sen skogen åt sig själv. Naturvård är i 99% av alla fall en kostnads- och resursbelastande åtgärd med mycket fattigt resultat och oftast försämrande effekter på naturen.

Vem ska äga skogen?
Den primära frågan om skogsägande kan illustreras med den nordamerikanska indianens förundran över hur den vite mannen erövrade landet och tog den i sin ägo: - Hur kan man äga ett träd?
Idag finns inga kompetenskrav för att äga skog i Sverige. Vem som helst får äga skog och man för göra vad man vill med den. Man kan låta den vara för fri utveckling eller man kan avverka den i stort sett när man själv vill det. Girigbuk eller senil gubbe, det duger lika bra för att vara skogsägare idag…
Idag ägs den största delen av skogen av stora bolag. Svea skog är 100% statsägt, men de flesta är privatägda koncerner.
Det har visat sig att såväl som små skogsbönder som privata storbolag till det statsägda Svea skog alla ägnar sig åt samma typ av skogsskövling. Det beror alltså inte på ägandeformen, utan på de regler och på den kultur som finns inom skogsbruket att exploatera skogen med egenvinsten som syfte. Det är ett Klondike-äventyr.
Man skulle alltså kunna säga att det inte spelar någon roll vem som äger skogen. Det är reglerna för hur skogen ska skötas som är avgörande för hur en skog vårdas eller plundras.
Eftersom skogen är allas naturarv så vore det rimligt om staten ägde all skog. Då skulle också skogen kunna skötas både utan vinstintresse och med cirkulärekonomi. En sådan skog ägd av staten borde skötas av en myndighet bestående av ekologer och naturekonomer med klara regler för hur skogen ska skyddas för fortlevnad. Skogens fortlevnad och kvalitet ska inte utarmas för att det avverkas. Den biologiska entiteten Skog ska skyddas från exploatering och dess biodiversitet ska sättas i främsta rummet. Det ska vara skogstillgången som bestämmer hur mycket virke som kan tas ut ur den, inte efterfrågan eller vinstintressen.
En stor fördel med att staten äger skogen är att lokala utbrott insektsangrepp av barkborre, snyltbagge eller annan påverkan inte har någon större betydelse för skogsägaren i sin helhet. Stormar kan skövla stora skogsarealer som vi har sett. Det berör inte en statsägd skog i särskild hög grad i ett långt land som Sverige.

Cirkulär Bioekonomi
Cirkulärekonomi är ett ganska nytt begrepp och det betyder bokstavligen kretsloppsekonomi och innebär när det gäller skogen att hushållandes med skogen sköts med hänsyn till allt från minst lilla insekt och frö till uttag av virke ur skogen och hur det virket används. En cirkulärekonomi betyder att skogen sköts efter dess biologiska förmåga att fortleva och återproduceras sig själv. En cirkulärekonomi tillåter inget egentligt vinstuttag, den är ett självkostnadskoncept där man bara skördar lite av naturens produktion av resurser och utan att störa systemet. En skog skött efter cirkulärekonomins principer är en skog som har mycket hög kostnadseffektivitet, med mycket låga kostnader.
Cirkulärekonomin måste också ta hänsyn till hur vi använder det vi tar ut ur skogen. 90% av allt papper är onödigt och tillverkas för att slängas bort. Det innebär för Sveriges del att 9,3 miljoner ton papper årligen. Det innebär ca 20% av återväxten i svenska skogar. 90% av denna produktion exporteras.
Svenska myndigheter skickar fortfarande ut papperspost. Kronofogdemyndigheten som ett exempel skickar ut mer än 4000 pappersbrev dagligen. Multiplicera detta med antal myndigheter och vi får en mycket hög siffra av papper som inte bara ska produceras, men också tryckas och distribueras. Allt för att sedan bara slängas bort.
I butikerna och taxibilarna skrivs kvitton ut som ingen vill ha, de går direkt i papperskorgen. Ingen behöver idag ett papperskvitto. De finns digitalt.
Papperspengar borde för länge sen vara avskaffade. De innebär en mycket stor resurskostnad, inte minst för skogen.
Toalettpapper, förpackningar, dagstidningar, reklam och andra trycksaker tillverkas bara för att slängas bort. Trycksaker är dessutom helt överflödiga i ett IT-samhälle där vi kan skicka text-, bild- och ljudinformation så mycket fortare och bättre genom digital överföring, särskilt då e-post. De tar ingen plats alls när de förvaras, det gör däremot papper som kräver enorma arkiv… Svenskar använder mest papper i världen och dess 230 kg/person per år ska jämföras med 56 kg/år som genomsnitt i världen.
Idag tillverkas impregnerat virke av det sämsta som kommer ut ur skogen. Impregneringen har mycket hög miljöpåverkan. Den bör förbjudas, och det bör istället användas trä av hög kvalitet, som tätvuxet kärnvirke för att bygga i utsatta lägen. Man kan också se till att undvika att använda trä där det är särskilt utsatt. En veranda eller en huspanel behöver inte impregnerat virke. Bygger man rätt så går det lika bra med obehandlat virke. Bygger man rätt så behöver man inte heller byta träet på byggnader mer än kanske en gång per mansålder för de mest utsatta delarna.
Vedvärme kan effektiviseras och behovet av ved kan minskas till en tiondel av dagens förbrukning om man tillämpar anpassat värmebehov.
Med effektivare användning av skogens resurser så minskar behovet av uttag ur skogen dramatiskt. Mer än 90% av det som produceras från skogen idag är slöseri. Det är inte i linje med en cirkulär ekonomi, utan ett brott mot den.

En levande skog - en hållbar skog
En levande skog enligt vad som ovan har beskrivits är en oerhörd tillgång för människan. Dels kan vi ta ut resurser ur den och dels kan vi vistas och bo i den. Skogen blir en rekreationsmiljö för själen och för kroppen. Det är välstyrkt att människor mår bra i skogen. Människan är präglad på skogen sen årmiljoner. Luften och de ämnen som utsöndras ur skogen skapar lugn och välmående. Människan mår bra i samvaron med vilda djur. Får människor leva i levande skogar och invid dom så blir också närvaron till verkligheten och ansvaret för dess fortlevnad utvecklad och stärkt. Det skapas ett system av positiva spinoff-effekter. Det kallas ofta win-win på marknadsekonomiskt språk. Alla vinner på en levande skog; människan, skogen, djuren och växterna.
En levande skog kostar inte mycket eftersom dess invånare ser till att sköta den utan människans medverkan. Människan behöver inte interagera och kan skörda med låga kostnader och hög kostnadseffektivitet.
En levande skog behöver inte mycket forskningsinsatser eller utvecklingsstrategisk planering, den behöver ingen vård eller underhåll. En levande skog sköter sig självt och det är vad som är inbegripet i termen “levande”, dvs. självgenererande.
En hållbar skog är en skog där skogen återgenerar sig själv. Det betyder att skogen tar näring från luft och solenergi och återvinner näringen från fallna döda träd och växtdelar. Människan kan i viss mån ta ut resurser ur en sån skog, men det måste vara på skogens egna premisser. Bara en mycket liten del av återväxten i skogen kan tas ut för människans räkning om skogen ska fortleva.

Skogsutredningen
Utredningen om framtidens skog och hur den ska skötas är bipolär. Dels är det skogsbolagen, skogsindustrin och andra skogsägare som driver sin hårdföra kampanj och lobbyverksamhet om att få fortsätta exploatera skogen för egenvinstens skull. Dessa skogsägare tvingas att ljuga om sin verksamhet. Man använder förfalskad fakta, ljuger om klimat och miljö och visar i högsta grad sin uppriktiga motvilja mot biodiversitet, ekologi och en levande skog. Kampanjen “Svenska skogen” som drivits gemensamt av de svenska skogsbolagen och skogsindustrin har kostat 185 miljoner kronor och är ett av de värsta propagandalögner sen Stalintidens Ryssland. Propagandan är full av lögner, motsägelser och döljande av skogsbrukets verkliga konsekvenser. Skogsägarna vill fortsätta att plundra skogen för att några få bolagschefer ska få rätten att ha en strandtomt med en 500 kvm villa, tre bilar och två båtar vid bryggan, skjuta ripor på höstjakten och resa på semester till Asien. Verksamheten har inget med skog att göra, man kunde lika gärna sälja kanoner eller stridsflygplan. Skogsägandet är förmodligen den värsta rövarkultur vi har i Sverige.
Den andra sidan består av miljöorganisationer som värnar om skogen som en levande organism. De prioriterar skogen för sin egen skull och för dess biodiversitet. Dessa organisationer använder sig av fakta och forskningsresultat för att underbygga sin argumentation. Möjligen kan man se en viss förkärlek för att spela på känslor om estetik, men dess största brist är den låga insikten om hållbarhet. Vi ska visserligen ha en skog för skogens skull, men vi vill också kunna ta ut resurser ur den för våra behov.
Frågan om Hållbarhet är den bristande punkten från båda dessa parter och insikten om hållbarhetens funktion och betydelse i ekossysemet är närmast obefintlig.
Hållbarheten är inte en fråga om vad vi vill ha skogen till eller om hur vi tycker att en fin skog ska se ut, utan en fråga om hur vi bäst ska interagera med skogen och dess resurser för att både skogen och människor ska kunna fortleva på den här planeten. Sveriges skogsbruk idag är en högexploativ plundring av resurser och det är inte hållbart. Den innehär att skogen utarmas och att skogen till sist kommer att antingen försvinna eller drunkna i en underhållskrävande skötsel med gödsling, besprutning och plantering vilket leder till en ohållbar kostnad och en allt fattigare skog och allt mer verklighetsfrånvarande människor i en negativ spiral av spinoff-effekter. Ett “lose-lose-lose”- koncept.

 

LÄNKAR:

Skogsutredningen