Skogen ska inte behöva skyddas

EU införde 2024 en ny lag som säger att 30% av all natur ska skyddas och återställas. Det finns i Sverige ett stort antal skyddade naturområden i naturreservat eller nationalparker. Men varför ska skogen och naturen skyddas?
Skogen behöver skyddas därför att den skövlas i ett besinningslöst plundringståg. 288 hektar om dygnet totalavverkas av den svenska skogen. Det är ett genomsnitt och betyder att det sker varje dag, under hela året och år efter år… Det är denna förstörelse av skogen som leder till ett behov av att skydda skogen, men är det så vi ska bruka skogen?
Det finns i stort sett ingen skog kvar i Sverige idag utom de skyddade zonerna och de områden som ägs privat och där ägaren inte vill avverka eller som av skogsbolag inte anses lönsamma att avverka.

En talesman inom Naturskyddsföreningen uttryckte något för mig i min ungdom som har satt sina spår. Han sa att – ”det är något onaturligt med naturreservat”. Det är bara att lyssna på ordet. Här, på en liten plätt i världen, undantar man våldsverkningarna från mänsklig exploatering och låter naturen få vara en liten fin park som man kan åka ut till på helgen. En liten ö i det plundrade landskapet!
Dessa skyddade områden är inte till för naturen; den kan inte överleva i form av små öar och parker. Det måste till stora sammanhängande arealer och det får inte vara för långt avstånd mellan områden där arter finns för att de ska kunna överleva och sprida sig vidare. Dessa skyddade områden är istället till för människan, som ska få möjligheten att uppleva lite skog och natur på sin fritid och som en sista tröst innan skogen försvinner för alltid. Men framför allt är de skyddade områdena till för skogsbolagen som skövlar och för länsstyrelser och kommuner i sitt gröntvättningsarbete. Det ska på pappret och i årsredovisningarna se ut som att allt är grönt och fint...
Skog som skyddas blir inte skyddad, den blir istället ett öppet mål för bränder, insektsangrepp och utarmning som i sig är orsakade av det moderna skogsbruket och som upptar den största delen av skogen... Det hjälper alltså bevisligen inte att skydda skogen...Det här borde det senaste seklets skogsbruk ha lärt oss...Skyddet av skog är faktiskt en integrerad del av skogsskövlingen och skogsmissbruket. Det är en del av en gröntvättningsstrategi. Det är något som inte miljörörelsen har förstått ännu, och ett problem som inte har tagits på allvar. Skyddet innebär också att skyddsplaner upprättas. De efterlevs inte i Sverige. Det tillsätts inte tillräckligt med medel för att så ska kunna göras. Även Riksrevisionen har uppmärksammat detta problem. Kostnaderna för att underhålla skyddade områden är stora och innebär enbart direkta kostnader utan något egentligt tillskott vare sig för natur eller samhälle. Det är en chimär som ska upprätthållas om att Sverige vårdar skogen och reservat! De flesta skyddade områden, som naturreservat, skärgårdsöar, kontinuitetsskogar , är redan förstörda av det omgivande skogsbruket. Skyddet av skog är också ett tydligt exempel på "Plåstereffekten" – när man åtgärdar konsekvenserna av problem, istället för orsakerna.

När miljörörelsen som Naturskyddsföreningen, Greenpeace eller föreningen Skydda Skogen m.fl. verkar för att skydda skogen, så arbetar de faktiskt emot sina egna mål. Ökat skydd räcker inte. Det räcker aldrig. Även om vi skyddade 90% av skogen eller jordbruksmarken, så vore det inte en funktionell ordning, utan det skulle bara innebära ett desperat undantagstillstånd som inte är hållbart. Människor behöver naturresurser och behöver bruka naturen. Det är en förutsättning för människans existens, liksom det är för alla andra levande varelser på planeten Jorden,  att nyttja naturens resurser.

Det är inte i reservat som människan ska påverka naturen och bevara den, utan i de brukade områdena. Skötselplaner för naturreservat innebär bara tomma kostnader som inte ger någon avkastning eller tillför något nyttovärde för människan. Istället måste skövling förbjudas och hindras. Skog och mark ska skötas med största ödmjukhet och efter vad området kan tolerera utan att förstöras. Kalhyggesbruk är ett extremt exempel på en hänsynslös plundring. Det ska ersättas av ett kontinuitetsskogsbruk som inte tar ut mer än maximalt 20% av återväxten i skogen och som tillåter skogen att få vara kvar och fortleva. Det är skogens gränser som ska vara begränsande för människans ingrepp, inte vinstintressen eller efterfrågan. Vi ska med andra ord rätta munnen efter matsäcken. Det är i ett globalt hänseende de planetära gränserna som människan måste hålla sig inom, annars ödelägger vi vår egen framtid. Det är vad en hållbar utveckling i grunden handlar om.

De senaste decennierna har en rörelse tagit form. Den baserar sig på en ny insikt om människans samverkan med naturen och den kallas för en regenerativ samverkan. Det betyder att människan agerar. Man brukar skog och jord och påverkar naturen. Man tar ut något man behöver, det kan vara virke, ved eller gröda för livsmedel. Men man gör det på ett så ödmjukt sätt att man inte förstör och ödelägger naturen. Den finns kvar. Man brukar skogen genom att ta ut enstaka träd och låta gamla och värdefulla träd få vara kvar. Med det Regenerativa bruket, så är tanken att människan faktiskt kan bruka naturen och ta ut av den vad man behöver utan att påverka naturen negativt. Naturen som finns kvar kan till och med gynnas av människans påverkan. Det på samma sätt som när vildsvin bökar i jorden, eller hackspettar hackar på träd. Det är inte förstörelse, utan ett brukande i samverkan med naturens övriga utveckling förutom den rent mänskliga.

De två stora problemen och hindren för en hållbar utveckling är dels människopopulationen som vuxit hundrafaldigt över vad de planetära gränserna kan tillåta, och dels den konsumtionsnivå som har sprängt gränserna för vad som är acceptabelt. Det är inte svårare än så. Utan att dessa två faktorer åtgärdas är också allt skydd av skog och natur helt verkningslöst.

Länkar:
Riksrevisionen - Förvaltning av skyddad natur.
Regenerativt Sverige
Plåstereffekten