- en dokumentärfilm om konstnären Guy Debords essä om Spektakelsamhället från 1967.
Den visas tillsvidare på SVTplay.

Roxy Farhat  - Programvärd
Hon föddes i Teheran, Iran (1984), och bor och verkar i Stockholm.
Farhats konstnärliga arbete innefattar visuell konst, performance, film, musikvideo och mer.

 

 

 

RECENSION

 

“- Det Spektaklet har tagit från verkligheten, måste tas tillbaka.
Världen har redan filmats. Nu gäller det att förändra den”. (Guy Debord, 1967)

__________

18 artiklar ur essän Spektakelsamhället som kommenteras i filmen:

1) I en värld dominerad av massproduktion framstår livet som en oändlig ansamling av Spektakel. Allt som tidigare upplevdes direkt har ersatts av en representation

2) Lösryckta bilder från alla delar av livet, smälter samman till ett enda flöde där livet inte längre kan upplevas.
Lösryckta ögonblick från verkligheten omgrupperar sig i en separat pseudovärld som bara kan betraktas.
Bilder har fått ett eget liv, där till och med dom som skapar dom bedras av dem.
Spektaklet är det ickelevandes autonoma rörelse.

15) Spektaklet är den nödvändiga utsmyckningen av dagens produktion.
Det formar en växande mängd bildföremål.
Spektaklet är samhällets viktigaste produkt.

14) I Spektaklet, som är avbilden av den rådande ekonomin, är målet ingenting.
Spektaklet vill inte åstadkomma något annat än sig självt.

3) Spektaklet framställer sig på samma gång som samhället självt, som en del av samhället, och som en enande kraft.
Som en del av samhället är Spektaklet det som drar åt sig all uppmärksamhet och allt medvetande.
Men egentligen är Spektaklet en plats av illusion och falskt medvetande.
Enigheten det skapar är därför bara den universelle separationens officiella språk.

4) Spektaklet är inte en samling bilder; utan sociala relationer mellan människor som förmedlas genom bilder.

5) Spektaklet kan inte enbart förstås som ett missbruk av den visuella världen.
Det är en världssyn som har materialiserats. Som har blivit en objektiv verklighet.

6) Förstått i sin helhet är Spektaklet både resultatet och målet med den dominerande produktionen.
Det är inte bar en utsmyckning ovanpå den verkliga världen.
Det är det verkliga samhällets innersta overklighet.
I alla sina olika former, - nyheter, propagande, rekliam, underhållning, media - visar Spektaklet det rådande sättet att leva.
Det är den ständigt närvarande bekräftelsen av besluten som tagits redan i produktionen.

17) Den första fasen i ekonomins herravälde över samhällslivet medförde en nedgradering av varande till havande. Att förverkligas som människa skedde inte längre genom vem man var, utan genom vad man ägde. Den nuvarande fasen när samhällslivet är helt dominerat av ekonomin, innebär en förändring från havande till framträdande. Allt havande måste nu få sin status och sitt syfte genom hur det framstår.

10) Betraktat utifrån dess egen logik, gör Spektaklet allt mänskligt socialt liv till framträdanden. Men egentligen är Spektaklet negationen av mänskligt liv. En negation som tagit en synlig form.

12) Spektaklet framställer sig självt som en överväldigande verklighet som inte kan ifrågasättas eller nås. Dess enda budskap är: “Det som framträder är bra, och det som är bra framträder”. Det kräver passivt samtycke eftersom det syns men inte tillåter någon respons.

13) Spektaklets logik kommer från det enkla faktum att dess medel samtidigt är dess mål. Spektaklet är solen som aldrig går ner över den moderna passivitetens imperium.

16) Spektaklet kan dominera människor eftersom ekonomin redan totalt dominerat dem.
Spektaklet är inget annat än den ekonomi som utvecklas för sin egen skull.

21) Eftersom det som är nödvändigt i samhället visar sig vara en dröm, blir det nödvändigt att drömma. Spektaklet är det fjättrade moderna samhällets mardröm, och uttrycker endast dess önskan att sova. Spektaklet vakar över denna sömn.

29) Det enda som förenar Spektaklets åskådare är deras relation till den kärna som håller dem isolerade från varandra. Spektaklet är det gemensamma språket för den här separationen.
Spektaklet enar dom isolerade, men det enda som förenar dem är deras isolering.

48) Eftersom bruksvärde, den praktiska nyttan en var har, har ersatts av bytesvärde, hur mycket något kostar, har vår syn på vad vi behöver för att överleva expanderat. Detta är en illusion.

45) Automatiseringen, det som gör den moderna industrin så avancerad, skapar också ett dilemma: Den tekniska utvecklingen som tenderar att avskaffa arbetet, måste också bevara arbetet som en vara.
Det är enda sättet att förhindra automatiseringen från att minska arbetet i samhället, och på så sätt minska värdet i samhället för att skapa nya jobb. Därför värvas reservarmén av arbetslösa till servicesektorn.
För att öka distributionen och glorifieringen av de senaste varorna. Allt mer omfattande marknadsföring behövs för att övertyga människor att köpa all mer onödiga varor.

203) Den kritiska teorin om Spektaklet riskerar onekligen att bli ännu ett ihåligt begrepp som förklarar allt och ingenting. Det är uppenbart att ideér inte är tillräckliga för att ta oss bortom Spektakelsamhället.
För att faktiskt stoppa Spektaklet, krävs människors aktiva, konkreta handlingar.

 

_____________________________

6 Gäster som kommenterar de valda artiklarna i filmen:

Frida Beckman - Litteraturvetare
Frida Beckman, född 1976, är en svensk litteraturvetare och författare. Hon är professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. År 2023 utgav Beckman boken Postmodernismen.
- Det är anmärkningsvärt hur skickligt Debord verkar förutse 1900-taletes sista decennier. Nyliberalismen ser ekonomin som den allt överordnande principen. Att människor måste anpassa sig efter ekonomin istället för tvärtom. Den influenser som tas som ett exempel från Sociala medier och som berättar att hon förut behövde identifiera sig med sina saker, nu inte längre behöver det då hon ni istället kan ändra sitt utseende direkt eftersom “havandet” har integrerats i våra kroppar.
Man kan inte göra mycket som individ. Om vi vill förändra något måste vi organisera oss.

Mikkel Bolt Rasmussen - Konsthistoriker
Född 1973 är en dansk Konsthistoriker, Han är anställd som professor vid Institut for Kunst- og Kulturvidenskab, Københavns Universitet.
- Debords Essä är tänkt att användas som ett vapen i en pågående strid. Den är både Klatschig, kall och opersonlig. Den är skriven av någon som vill attackera världen. Han vill attackera sin omgivning och försöka att förhindra att omvärlden tar över hans radikala gest…
Situationisterna som Debord tillhörde och var grundare av flyttade fokus från kapitalistisk produktion till konsumtion. Man utgick ifrån en Marxism, men anpassade den till den moderna tiden.
Spektaklet är materialiserad ideologi. Det är världen vi lever i idag. Det handlar om en kolonisering av vardag och medvetande. Det handlar om att få folk att agera på ett visst sätt.
Det här programmet hade varit den perfekta mardrömmen för Situationisterna med dess medie och bildmanipulation…

Valerie Kyeyune Backström - Kritiker och författare
Född 10 november 1989 i Umeå, är en svensk kulturskribent och -kritiker. Sedan 2024 är hon biträdande kulturchef på Expressen.
- Idag är Spektaklet liktydigt med Sociala medier, men också internet som skapar en Matris. Det är förenklat förstås, för det är inte en fråga om vilken app vi har eller så, utan en fråga om hur hela samhället med kapitalismen är uppbyggt.

Jyoti Mistry - Professor och konstnär.
Född i Durban, Sydafrika 1970, är filmmakare, forskare, pedagog och från 2018 professor i filmisk gestaltning på Akademin Valand film, vid Göteborgs universitet.
- Min generation förlitar sig inte på Sociala medier. Vi präglas ju alla av föreställningar om ras, klass, kön, funktion, sexualitet etc. T.ex. så föreställer vi oss i den rika delen av världen att det är självklart att vi är nakna när vi har sex, men i större delen av världen bor man så trångt att det inte ofta är möjligt… Vi vet hur vi förväntas agera eftersom vi har lärt oss det genom bilder, filmer etc..

Andreas Malm - Lektor och författare
Andreas Samuel Magnus Malm, född 10 november 1977 i Fässbergs församling i Mölndal. Han är verksam som universitetslektor i humanekologi vid Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi i Lund.
- Allt blir mer och mer fragmenterat. Det är en väldigt framsynt kritik. Idag görs människor om till varor. Det uppstår ett tryck på var och en att maximera sin egen anställningsbarhet och att framställa sig själv som attraktiv i kapitalets ögon. Idealet för ett gott liv är att vara välbärgad. Det är förstås helt ohållbart ur miljösynpunkt.
Allt idag är relaterat till klimatkollapsen. Den enorma produktion av bilder kan betraktas som ett slags verklighetsflykt. Skärmarnas och det virtuellas ständiga närvaro hjälper folk att inbilla sig att de kan frigöra sig från en planet i fritt fall. Samtidigt sker ett införlivande av apokalypsen i själva Spektaklet.

Stellan Vinthagen - Professor och forskaraktivist.
Född 13 oktober 1964, är en svensk professor i sociologi samt forskaraktivist, och ordförande för fakulteten Nonviolent Direct Action and Civil Resistance på University of Massachusetts, där han leder Resistance Studies Initiative.
- Situationisternas ansats är fortsatt relevant idag. Det är en fråga om att skapa mer radikala brott och störningar mot systemet och skapa äkta relationer som inte medialiseras och som inte filtreras genom företagsägda plattformar.
Den väsentliga frågeställningen är hur det här ändlösa flödet av konsumerade föremål och bilder kan hejdas.
Man säger ju att det är lättare att tänka sig jordens undergång än kapitalismens. Vi måste hitta sätt att störa profitskapandet.

 

 

___________________________

KOMMENTAR

Guy Debords "Spektakelsamhället" från 1967 är en slående analys av en samhällsutveckling som också har besannats och fördjupats. Individen är driven som en Zombieslav av samhället, och samhället befinner sig i ett fritt förfall år 2024. Det genomskådade Debord i detalj för 57 år sedan.
Det är slående att han som i artikel 45 förutspått hur arbete har blivit en vara och hur "reservarmén av arbetslösa värvas till servicesektorn". Det är precis det som maximeras idag genom Arbetsförmedlingen som köper lufttjänster och kommunernas Arbetsmarknadsförvaltningar som upprättar koncentrationsläger för arbetslösa och konstruerar meningslösa arbetsroller som inte fyller någon samhällsfunkton längre.
I artikel 1 skriver Debord att den direkta kontakten med världen har ersatts av en representation av den. Vi behöver bara titta på sociala medier för att kunna se hur det har besannats.
Här måste jag tyvärr begränsa kommentarerna om Debords essä, och uppmanar läsaren att själv studera originalet som finns att ladda ner längst ner på sidan...

 

Själva dokumentären är ganska kaotisk och ytlig. Programvärd Roxy Farhat inleder med att uppmuntra åskådaren till att "befria sig själv" från "sig själv". - Ett lika konstigt som omotiverat utspel. Hon anstränger sig fortsättningsvis för att se engagerad ut när hon lyssnar på de inbjudna gästernas kommentarer. Hon nickar hypnotiskt medhållande till allt och ler som om det vore ett festligt mingelparty hon var på... Det känns ansträngt och ganska malplacerat på ett så pass dystopiskt ämne som det här. Det känns inte heller som att hon hör hemma i frågeställningen kring Debords essä om Spektakelsamhället.
Undertiteln "livet som ett enda flöde" är lika malplacerat. Det förefaller som att regissören inte har förstått något av Debords essä...

Gästurvalet är en handfull akademiker som själva blir en del av spektakelsamhället när de deltar i en film där de gör sina redigerade uttalanden från sina elfenbenstorn i en serie illusoriska bildsekvenser... Man måste fascineras över att det alltid är Mediamänniskor, kändisar elller som här akademiker som ska uttala sig från sin trygga illusoriska värld bakom verklighetens ridåer. I det här fallet känns det ännu mer felplacerat eftersom det är vad som ifrågasätts. De blir snarast en rekvisita till Spektaklets kulisser. Konsten och konstnärer, som Roxy Farhat i den här dokumentären REAGERAR på samhället, men har inga lösningar. Akademiker som de 6 gästerna representerar ANALYSERAR samhället, de har inga lösningar. Det är anmärkningsvärt att Stellan Vinthagen, som själv talar om motsåndet och ställer frågorna om vad det är vi behvöer göra, inte kommer med svaren...
Artikel 29 känns passande: "Spektaklet enar dom isolerade, men det enda som förenar dem är deras isolering."

Det är Mikkel Bolt Rasmussen som lyckas göra de bästa analyserna och kommentarerna och det blir dokumentärens antiklimax när han säger att Situationisterna som var Debords rörelse i kampen mot Spektaklet, skulle ha betraktat den här dokumentären som den optimala mardrömmen!!

Många av de märkliga inslagen i dokumentären känns irrelevanta och kulisserna är en serie fullständigt lösryckta bilder som kunde vara hämtade ur Spektakelsamhället... Tittaren blir överhopad med inte mindre än 19 artiklar ifrån Debords essä. Det är inte möjigt att hinna med att smälta texterna, och det är knappt att gästerna hinner det heller. Det ges för lite tid till gästerna att utveckla sina kommentarer inom programtiden och jag känner som åskådare att jag blir översköljd av information som jag inte hinner att smälta... Bilder, texter, kommentarer. Det blir för mycket på en gång...

Dokumentären avslutas på ett överraskande sätt.  Både Frida Beckman och Stellan Vinthagen menar att individens kamp är meningslös och chanslös, och att vi istället "måste organisera oss". Det är ett märkligt påstående och en ogrundad slutsats. Vinthagen som i samma mening säger att vi måste protestera med Civil olydnad etc. tycks ha glömt att Thoreau som grundade Civil olydnad, i högsta grad var oorganiserad och inte heller trodde på att man skulle vara det. Han propagerade istället för individens ansvar. Det finns inte heller något i Debords essä som talar för att han tyckte att vi skulle organisera oss. I artikel 203 skriver han att det som krävs för att stoppa Spektaklet är aktiva och konkreta handlingar. Det har inget med grupporganisering att göra...  Det är snarare så att han anser att det är individen som måste ta sitt ansvar. Det är också påtagligt idag hur bra Spektaktlet är på att förtrycka organisering. Det är t.ex. närmast omöjligt att starta ett nytt politiskt parti eller att starta ett hållbart företag... Uttalandet om att "vi måste organisera oss", känns som spiken i kistan för att för alltid begrava protesterna mot Spektaklet.

 

LÄNKAR:

Guy Debord - The Society of the Spectacle - bok 1967 (Engelsk översättning).
Guy Debord - The Society of the Spectacle - movie 1973