Jag älskar att cykla...

Det blir ungefär 170 mil om året. Mest korta turer för att köpa mat, posta paket och andra vardagligheter.
Min cykel är en Åsna. Det är en cykel för att transportera mig och de varor som jag behöver för vardagen. Det går att transportera mer än vad man kanske tänker sig på en cykeln. Jag har en förstärkt pakethållare som jag har byggt just för att kunna ta mycket packning på cykel. Den är robust och där får jag plats med två cykelkorgar. Ovanpå den breda pakethållaren kan jag också spänna fast saker. Längs ramen kan jag spänna fast långa saker som brädor, stänger, kvastar och annat. Jag har tagit så långa saker som 4 meter plank på cykeln.
Dessutom har jag byggt en kärra av trä. Den är centrerad på cykeln och fästs på en kula mitt på pakethållaren. Det är också en egen innovation. På den lätta cykelkärran kan jag frakta lite större saker. Som t.ex. några 60 liters lådor som rymmer tomflaskor eller konservburkar eller annat som ska till återvinningen. Där kan jag också spänna fast en 10 kilos gasflaska och mycket annat... Det här är nog världens bästa cykelkärra, den finns inte på marknaden.
I det stora så kan jag faktiskt storhandla om jag vill. Jag kan köpa mat och varor för hela månaden på en tur. Men det blir mest praktiskt att dela upp det på kortare turer med smärre inköp varje gång. Eftersom jag älskar att cykla så blir det faktiskt bara trevligt att ta en tur och cykla in till butikerna över uppsalaslätten varannan dag eller så... Där brukar jag stöta på fåglar och ser blommande fält och grönskande åkrar. Jag tar mig genom vattenpölar på grusvägen och skumpar fram mellan träden på min skogsväg den sista biten. Det är alltid några upplevelser på vägen. På vintern kan det vara ett äventyr att släpa cykeln genom drivor av snö, halka omkull någon gång och slå sig i knäet för att sen halta en vecka...
På vägen in till stan tittar jag till brevlådan också. Den står 350 meter från huset.
Den cykel som jag under många år, och med ett stort tålamod har byggt ihop med de delar jag vill ha och anser mest lämpliga är ett unikum. Den ser ut som en vanlig "vilkensomhelst" MTB. Men varje detalj är noga utvald och utprovad. Jag håller mig till 26 tums hjul. De är de mest effektiva. Att marknaden har ökat hjuldiametern beror bara på att man vill införa nyheter så att konsumenter ska konsumera mer. Det är mammons lag idag, att införa nyheter lite nu och då, bara för att öka försäljningen...
Jag har kommit fram till de bästa däcken efter att ha provat mig fram. Det är Continental Race King Protection. Observera att det finns många modeller bara av detta däck. Andra däck har visat sig vara halkiga, ljudliga, och med sämre rullförmåga...
Den bästa bromsen är en hydraulisk skivbroms. Jag har provat alla de andra typerna, men denna är vad som är bäst helt enkelt. Den bromsar bäst och den har minst underhåll. Fälgbromsar, trumbromsar och allt annat krafs är rejält utklassat av denna typ av broms. Inget annat borde finnas på en cykel. Jag har faktiskt också bara en frambroms på cykeln. Det räcker gott och väl. Bakbromsen tillför problem som extra utrusting, en lång kabel och dessutom så lyfter bakhjulet när man bromsar cykeln, så det blir mindre friktion mot marken och alltså sämre bromsverkan bak. För frambromsen gäller det motsatta. Däcket trycks ner mot marken och bromsar cykeln bättre. Med fälgbromsar och andra bromsar så finns det en risk att de hugger och låser hjulet, då flyger man en obehaglig tur över styret. Det har aldrig någonsin hänt med den hydrauliska skivbromsen... Den är pålitlig och bromsar jämnt och fint varje gång. Som med mycket som är hållbart så är det minimerat. Mindre bromskraft betyder att man ser till att ha framförhållning och att man undviker panikinbromsningar.
Jag har ingen kedja på cykeln. Jag har cyklat med remdrift från Gates Carbon Drive i mer än 10 år nu. Jag är mycket nöjd. Ingen inoljning, ingen olja på byxorna. Den är alldeles tyst, så det är inget gnisslande heller. Remmen töjer sig inte som en länkkedja gör och den håller mångfaldigt mycket längre. Det är en dyr investering, men det är det värt i det långa cykelloppet genom åren... En rem gick av efter ungefär 1000 mil. Det kan jag leva med.
Växeln är en internväxel, Shimano Alfine 8. Med åtta växlar täcker jag mitt behov. Det finns inte behov för fler skulle jag säga, undantaget om man absolut ska cykla uppför mycket branta backar... Men det går ju att välja utväxlingen genom valet av kugghjul fram och bak.
Jag har gjort val för alla detaljer. Styret fick jag leta länge efter för att hitta ett som hade den passform som jag ville ha för att få en bekväm sittställning och hållning av armarna... Den ska vara avslappnad och bekväm och handlederna ska vara raka. Det får man hjälp med genom att också välja styrhandtag med "vingar". Vingarna fungerar som mjuka stöd för handflatan.

Det är genom alla de val av effektiva och bra delar på hela cykeln, som det blivit ett välfungerande transportmedel som aldrig krånglar och som kräver väldigt lite underhåll. Ibland byter jag bromsbelägg och lite nu och då tvättar jag av cykeln. En gång om året går jag igenom den interna cykelväxeln genom att ta isär den och byta oljan. Någon gång behöver växelvajern justeras av olika anledningar och det är väldigt viktigt att alla delarna av växelsystement är optimerat för den här växeln är väldigt känslig för olika typer av problem. Det måste vara den bästa vajern som måste gå lätt i sitt hölje, det måste vara rätt olja i växeln så att den roterar lätt och utan motstånd i växelkraften även under väldigt kalla vinterdagar. Det gäller att se till att hålla bort lera och snö från cykeln. Ibland på vintern så tar jag in cykeln inomhus för att fukt som tagit sig in i systemet ska få torka ut, och för att is och snö, ska få smälta bort.
Förvaringen av cykeln ska vara mörkt och svalt och utanför nederbörd i form av regn och snö. Ett litet cykelskjul är bra, en torr källare är också bra. Den ska inte stå ute i stället utanför huset mer än korta perioder när det är torrt i luften. Men det är värt att tänka på att även UV-ljuset bryter ner saker på cykeln. Det är främst gummidelar som inte håller för ljus. Däck, handtag, sadel och andra delar håller mycket länge om de får hållas mörkt så mycket som möjligt...

Det blir nog en bok om min cykel en dag. Vad jag vill säga här, är egentligen mest att uttrycka min kärlek för cykeln och cyklandet. Det är så lätt och skönt att ta sig fram i ca 20 km/h och susa genom vinden som en fri fågel... Det är så tillfredställande att bara använda manuell kraft. Och jag kan bara konstatera hur bedrövligt det är när människor idag köper elcyklar. En elcykel är ingen cykel,  det är en elmoped. Det genererar dumma och lata människor som bara konsumerar och aldrig upptäcker, upplever eller förstår. Det är medvethetslöshetens trauma. Cyklandets genialitet består just i den effektiva manuella kraften. Det behövs bara mänsklig kroppsenergi för att driva den. Jag har lärt mig att effektivisera trampandet genom rundtrampning. Det är en metod där man inte bara trycker till pedalerna på nervägen, men också drar upp dem på uppvägen. Förutsättningen för det är att man kan spänna fast skorna på pedalerna med clipspedaler och cykelskor med clips. Men även om jag inte har såna cykelskor på vintern, då det är vanliga kängor som gäller, så har jag lärt mig att dra upp foten på uppvägen för att på så vis minska risken för att man faktiskt motverkar rotationen genom att tynga ner foten i motsatt riktning. Det gäller alltså att vara lätt på pedalerna och låta benen spinna runt utan att motarbeta rotationen...

Cyklandet är en viktig del av en hållbar livsstil och en av de mest välgörande valen för att minska miljöbelastningar och klimatpåverkan. Cyklandet innebär också att man rör på sig och får en rimlig motion. Man kan cykla långsamt och det kostar nästan ingen energi eller kraft alls, men om man vill ta i lite mer ibland och cykla fortare, så kan det vara skönt för musklerna att arbeta lite.  Att försöka cykla väldigt fort är dumdristigt. Man inser snart att det kostar oändliga mängder energi för att öka hastigheten över en viss gräns. Det är som att gå in i en vägg. Den gränsen sätts i hög grad av vindmotståndet. Det är många som patrullerar i 10-15 km/h.   Jag håller mig vanligtvis i intervallet 20-25 km/h. Det är det mest energieffektiva intervallet för cykelfart. Försöker jag att öka till 30 km/h så blir det väldigt arbetssamt. 40 km/h uppnår jag bara i nerförsbackar och medvind vid korta spurter... Det vardagliga transporterandet med cykel har en stor påverkan på konditionen för individen. Det finns få sätt att motionera på som ger en sån effekt som mycket cyklande.  170 mil om året är inte så illa. Det låter mycket. Det har tagit mig 85 timmar ungefär att cykla dessa mil, men då ska det sägas att det som oftast bara är en njutning och en upplevelse som i sig tillför något till mitt liv. Det är en väl tillvaratagen tid, inte ett slöseri eller en kostnad eller en belastning. Det är en del av det bästa i livet.
Det är få saker i livsstilen som ger en sån insikt om vad som ger positiva spinoff-effekter och hur ett val av hållbar livsstil ökar välmåendet, inte bara för individen, men också för omgivningen, kulturen och samvaron med naturen... Jag ser fåglar, växter och landskap på mina cykelturer. Jag ser molnen och blir förbiflugen av insekter... Det är hela tiden en upplevelse. Under de kallaste vinterturerna är det en utmaning att cykla, och då främst därför att det gäller att klä sig noga för ändamålet. Men även djup snö i vinddrivna sjok, kan bli hinder som jag måste ta mig igenom... Cyklandet är en helhetsupplevelse som går utanpå det mesta. Det är en gemenskap med verkligheten som utvecklar istället för att förlama. Istället för att transporten blir ett slöseri med tid som man vill ha så fort överstökad som möjligt, vilket det är för de flesta moderna människor idag, så blir cykeltransporten en upplevelse i verkligheten där varje minut är en del av livets mest värdefulla mening. Känslan av att åka iväg och uträtta ett arbete som inte påverkar omgivningen och att komma hem med varor utan att ha belastat miljön är mycket tillfredställande. Det är skulle jag säga både lycka och kärlek. Det är Zen i konsten att bara vara...