I ETT SAMTAL med Carl Schlyter, berättar Göran Greider att när han ställde frågan om huruvida människan är jämlik eller värre än Lupinen som invasionsart, så fick han veta att han var Ekofascist.
Det påminner mig om när jag under en föreläsning av Birger Schlaug, ställde frågan om inte människan är att betrakta som ett virus på planeten jorden. Jag fick då veta att såna tankar leder till fascism.
Jag är verkligen fascinerad över hur dåligt ställt det är med självkritiken när det gäller den egna arten. Bara en antydan om att det kanske kunde vara så att det är människan, och inte alla dessa skadedjur som människan försöker att utrota, som är den största skadan. Ja, då möts man ganska garanterat av dom som inte bara vägrar att lyssna, men som går till motattack och gör jämförelser med Hitler och Mussolini, med renrasighetslära och extremism.
Man kan förstå att djur reagerar instinktivt, det gör också människan för det mesta. Men man skulle också tycka att människor också har förmågan att åsidosätta instinkten och tänka lite längre. Framförallt att kunna ställa sig utanför sig själv och försöka bedöma människan på samma sätt som man bedömer andra varelser på planeten.
Enligt Naturvårdsverket så är en art invasiv om den breder ut sig skoningslöst och tar över andra djurs eller växters nischer. Den bör också vara skadlig på något sätt. T.ex. anses Björnlokan som skadlig därför att människor kan få brännsår av den. Man måste då anstränga sig att bryta av den, få växtsaft på huden och utsätta den för kraftigt solljus, vilket förstås är tämligen enkelt att undvika.
Mördarsnigeln, som egentligen är en spansk skogssnigel har följt med människans transporter av jord och tagit sig till nya områden där den kan bli talrik och ställa till besvär för trädgårdsodlaren genom att äta på sallad och andra växter som människan velat ha för sig själv. För andra arter än människan är den spanska skogssnigeln knappast ett problem.
Här i Uppsala finns det två invasiva arter som brett ut sig längs alla vägstråk, åar och diken. Det är Ryssgubben och Vallörten. Ingen av arterna är listade på Naturvårdsverket som invasiva arter.
Det intressanta är att alla dessa invasionsarter har spridits av människan! Det är alltså inte arterna själva som blivit invasiva, det är människan som har inplanterat dom, frivilligt ibland, men för det mesta ofrivilligt genom vår livsstil.
Människan själv har brett ut sig över hela planeten som inget annat djur har lyckats att göra. Det finns knappt en kvadratmeter på planeten där människor inte gått. Människan är adaptiv och har lyckats anpassa sig till de mest ogästvänliga områden på jorden. I norra Sibirien blir det -50 grader på vintrarna, ändå finns det människor som bor permanent där. På Antarktis finns bosättningar, även om det bara är för forskning. I de högsta bergsområden där luften är så tunn att den knappt räcker för att syresätta kroppen där bor det också människor.
Människan tar över andra arters livsutrymme mer än någon annan art på jorden. Människan förorenar, bränner ner och förstör skogar, fält och hav när hon lägger landet under sig. Det är ganska uppenbart att människan uppfyller alla krav på att vara invasiv, och det i en utsträckning som ingen annan invasionsart har lyckats med.
Ska man då vidta åtgärder mot denna invasivitet? Ja, det skulle man göra om någon annan art uppträdde på det sätt som människan gör, så svaret är ganska självklart. Människan själv drabbas också av den förstörelse som hon drar med sig i sin exploatering av nya miljöer.
Vi människor måste helt enkelt inse att det är ett måste för en hållbar framtid, att vi reglerar vår expansion och drar oss tillbaks för att ge livsutrymme åt alla de andra arterna på planeten. Om inte för dessa arters och livsformers egen skull, så i alla fall för människans skull. Vi har ingenting att vinna på att förstöra den planet som vi ska leva på.
Människan måste dra sig tillbaks genom nerväxt, vi måste minska vår numerär och minska vår konsumtion för att minska vår påverkan på den miljö som vi ska leva av. Det är helt enkelt förutsättningar för en hållbar utveckling.
Det är hög tid att göra något åt världens mest invasiva art.
Lämna ett svar