Sensommar på Uppsalaslätten

FÅGELSÅNGEN HAR TYSTNAT. Nu i slutet på juli är det bara Koltrasten som sjunger lite kort om morgonen och en Morkulla som drar förbi och spelar över träden i gryningen. Jag hör en Vaktel slå några slag i natten ute på fältet och det är väl en av de mycket få positiva inslag i landskapet att den tycks öka något. Den Grå flugsnapparens ungar har lämnat boet i husets norrgavel där de bodde i en ventil och nu hör jag inga varningar och ser inte till familjen som dragit iväg... För inte så länge sen så var den Grå flugsnapparen en av Sveriges vanligast fåglar. Den är en insektsspecialist och eftersom insekter har minskat dramatiskt så har också den Grå flugsnapparen minskat... Här på Lunda är det bara ett par i år, det brukar vara 3-4 st...

Men nu är det istället fjärilarnas och gräshoppornas tid... Det vimlar av vitfjärilar över Uppsalaslätten, Kålfjärilar och Rapsfjärilar i tusental virvlar till synes planlöst över fälten. De är helt dominerande och det innebär att det i stort sett är omöjligt att odla kålväxter som Broccoli, Grönkål och annat här utan mycket omfattande skydd. Denna överrepresentation av en insektsgrupp är ett resultat av en monokultur i jordbruket.

Vårtbitarna spelar på fälten, men jag har börjat få svårt att höra dom med åren och kan bara ana dom. Lustigt nog hör jag när jag passerar med cykel i fart, vilket sannolikt beror på dopplereffekten som sänker frekvensen på ljudet så att jag en kort sekund kan höra ljudet från vägkanten... Ändå är det tydligt att de minska radikalt bara på 10 år. Förut kunde man höra dom överallt, de belägrade lanskapet med ett intensivt surr under augustikvällarna och sensommardagarna. Man kunde köra bil genom landskapet och höra dom hela tiden, oupphörligt, mil efter mil efter mil... Nu är de bara enstaka här och där, i diken och åkerkanter mest eftersom de är några av de få opåverkade naturområdena som finns kvar...

Jag inspekterar äppelträden och de bär nästan ingen frukt alls. Det finns nästan inga pollinatörer kvar på Uppsalaslätten, de har minskat tillsammans med så många insektsarter att det är fråga om en kollaps i naturen som pågår utan att biologer och beslutsfattare förstår eller uppmärksammar innebörden av ett ekosystem i kollaps...

Men runt huset finns lite tistlar, Åkertistel och Vägtistel, det finns lite förvildad Kungsmynta som för den vanlige medborgaren är mer känd som Oregano. Den blommar tillsammans med tistlarna och lite Rödklint nu i slutet på juli och de drar till sig alla fjärilar, humlor och andra insekter som finns i omgivningen därför att det är det enda som finns att suga nektar ur... det är en uppenbar brist på blommande växter och nektarkällor!

Skogsgräsfjäril, Luktgräsfjäril, Pärlgräsfjäril. En ny generation Citronfjärilar, En ny generation Tistelfjärilar från vårens invasion, de är många och de är fräscha i dräkten, vilket betyder nykläckta. Silverstreckad Pärlemorfjäril, Storfläckig Pärlemorfjäril, Ängspärlemorfjäril, Tåtelsmygare, Ängssmygare, En ny generation Påfågelöga, Några fräscha Vinbärsfuks, några Ängsnätfjärilar och förstås Raps- och Kålfjäril besöker det som finns av blommor i åkerkant och på min tomt. En enda Mindre guldvinge ses som en kvarleva av en biologisk mångfald som en gång har funnits här. Jag har turen att få sen en Eksnabbvinge komma ner till marken, den håller annars mest till högt i träden och det är en liten och snabb rackare som är svår att få syn på...

I skymningen kommer två Älgkor ut och äter av ärtorna på fältet, några Vildsvin skymtar med kultingar, men försvinner i den höga säden och gräset...

Det är slutet på en sommar och det är slutet på ett ekosystem som med varje år utarmas radikalt och det är allt färre människor som förstår vad det innebär...

se även historisk invasion av Tistelfjärilar.