Jag känner till några människor som inte har någon mobiltelefon, eller smartphone som det kanske oftare benämns idag. De har valt att inte ha någon mobiltelefon därför att den distraherar mer än att den är en tillgång. Det är inte vidskepliga och förståndshandikappade personer, utan högst begåvade människor. De är  lektorer på universitet, forskare, filosofer mm.. De tycks alla höra till en intellektuell elit.
Användandet av mobiltelefon har blivit en av våra mest utbredda folksjukdomar genom att den skapar ett beroende av tillgänglighet och en närmast bisarr underkastelse av teknik.

Tittar man på människor som rör sig i landskapet så är det anmärkningsvärt hur många som går med en mobil i handen, eller pratar med någon genom den. De har öronsnäckor eller t.o.m. slutna hörlurar med stora kåpor som stänger ute ljudet från omvärlden. Människor går i skogen och pratar i telefonen, de rider på en häst, kör bil eller står i kön i livsmedelsbutiken och pratar i telefon. De är ute och går med hunden och pratar i telefonen…
Det här är uppenbart en mycket allvarlig beteendestörning eftersom dessa människor dels inte är närvarande och dels inte koncentrerade på vad de gör. De kör inte bil bra om de hamnar i ett intensivt telefonsamtal, de går ivägen för människor på stan. De håller inte upp dörren för andra människor och rör sig arrogant och själviskt i världen, helt utan hänsyn till andra människor. Är det inte ganska oförskämt att stå i en kö i en butik och tala högt i en mobiltelefon rakt i örat på den som står framför i kön?
När man går i naturen, så hör man inte löven som prasslar, ser inte örnen som cirklar ovanför skogen, man vare sig känner eller upplever omgivningen annat än som en kuliss som man snubblar sig fram igenom. Vilka effekter på människor och deras förhållande till miljö och natur får detta frånvarande beteende?

Varför ska man vara tillgänglig hela tiden? Jag åkte skidor i en slalombacke en gång. Det ringde i telefonen som låg i ryggsäcken hos den kvinna som jag åkte tillsammans med. Mitt i backen tvärstannar hon, river hysteriskt upp ryggsäcken för att hinna svara. Hon står sen ivägen i backen för andra och pratar i mobilen. Varför? Var det ett viktigt samtal? Nej, det var bara någon som ringde och inte ville något speciellt…
Tillgänglighetstrycket blir allt större. Jag har råkat ut för många människor som blir väldigt irriterade på att jag inte svara i telefonen när de ringer. Varför skulle jag vara tillgänglig på telefon? Jag är ute i trädgården och gräver i jorden. Jag är närvarande i det jag gör.  Människor har ingen rätt att störa mig i min privata sfär. Tillgängligheten är också en mani som drivit människor till att känna att de måste vara med, att de inte får missa något. Det kan ju vara deras livs chans som ringer? Det är en konsekvens av bråttom-bråttom-strategin. Ju fortare man rör sig och ju mer man agerar, desto större chans har man att vinna på lotteriet?!?

De sjukliga beteenden som är förknippade med mobiltelefonen är beroendeframkallande. Det är som att man måste svara när det ringer. Det känns ungefär som att det knackar på ytterdörren. Man MÅSTE gå och öppna för att se vem det är och vad den vill. Det senare är ganska självklart, men det är den fysiska världens närvaro. Det farliga med denna tillgänglighet per en mobiltelefon, är att man hela tiden rycks bort från sin närvaro och underkastas någon annans. Man förlorar koncentrationsförmåga och harmoniskt lugn. Mobilbeteendet har blivit en drog. Man blir en nervös människa som tummar på telefonen i väntan på att något ska hända, eller därför att man måste kolla upp något på internet. Rädslan att vara utan sin mobil har till och med fått ett eget begrepp, "Nomofobi".

En mobiltelefon som ringer kan vara vem som helst, en felringning, en försäljare som man inte vill prata med. En okänd person, någon från en myndighet eller någon som bara vill prata lite i största allmänhet därför att den inte har använt telefonen på ett tag och därmed känner sig ensam och nervös.
Människor ringer för det mesta utan att de egentligen vill något alls. Det småpratas per telefon istället för att närvara tillsammans och göra något tillsammans. Mobilen har blivit det asociala mediet framför andra. Det har också blivit ett slöseri både med energi, resurser och tid. Mobilen har tagit över individens liv!

En mobiltelefon är inte heller gratis. Dels är det en stor investering om man ska ha den senaste modellen och versionen av operativsystem, dels så kostar abonnemang. Men den viktigaste belastningen är samhällspåverkningen genom en enorm energianvändning om vi använder bilder, kanske har bildtelefon när vi både ser och pratar med en annan person. Det går åt teknik, sändare över hela landet som ska ge täckning överallt. Kablar i marken. Energi som belastar vår miljö och som urholkar vår framtid.

Tekniken i allmänhet har blivit ett allt större hot mot människan och den värld vi lever i. Mobiltelefonen i synnerhet har blivit ett hot och det har lett till en av de allvarligaste och mest spridda beteendestörningar som mänskligheten någonsin har skapat. Människor går idag omkring som zombier underkastade en teknik som bestämmer deras öde… Det borde vara en folkstorm och en upplysningstid för detta teknikberoende.

Det finns mycket man kan göra för att bemästra mobiltelefonen. Jag har själv min mobiltelefon bara vid datorn och tar sällan med den ut. Det är bara när jag ska hämta ut paket och annat som jag tar med den. Ljudet är alltid avstängt.  Det gör att jag aldrig svarar direkt. Det är bara om jag väntar på att någon ska ringa upp som jag har ljudet på. Jag tittar till telefonen någon gång när jag inte arbetar med annat. JAG VÄLJER själv när jag har tid och möjlighet att prata, eller svara på SMS och med vem jag vill kommunicera. Jag ringer upp om det är någon jag tror vill mig något som kan ha betydelse. Jag kan när jag ser att någon ringt konstatera att det troligen är en försäljare och radera uppringningen och eventuellt också blockera användaren från att ringa igen.
Genom att använda mobilen på mina villkor och inte på telefonens och teknikens villkor, så är tekniken underkastad mig och min användning. Detta till skillnad från de som är besatta av mobilen. De är underkastade tekniken som styr deras liv och tillvaro.
Man kan korta ner sina samtal och begränsa dem till att bestämma tid för ett fysiskt möte, få en vägbeskrivning och annat som kan uttryckas för att uppnå den verkliga kommunikationen. Mobilen är ingen verklig kommunikation. Det är ett substitut, det är en sajbervärld.