Brukshantverk – en nyckel till en hållbar framtid

För inte så länge sen så gick man ut i skogen och letade rätt på ett ämne för att göra sig ett par skidor. Skidorna var ingen lyx, det var ett transportmedel. Trävirket valdes noggrant ut efter växtplats, trädslag, dimension, rakhet etc. Det låg en stor kunskap bakom att kunna välja rätt trävirke. Skogen påverkades inte eftersom man tog ner enstaka träd eller kanske bara en gren för att tillverka ett yxskaft. Man tog ibland torra och döda träd som utkonkurrerats i växtsuccessionen...
Man använde bara handverktyg som yxa och såg. När man sen burit hem virket fick det kanske torka. Eller också bearbetade man det och lät det torka i slutskedet istället. Bearbetningen av materialet gjordes med handverktyg och man kanske böjde träet över en eld. Allt gjordes för hand med metoder som innebar minsta möjliga miljöbelastning.

På Station Lunda finns det en stor del av brukshantverket. Skalor till rakkniven av eneträ, ett par ljusstakar av eneträ, ändar till gardinstången av trä, en flätad liten korg av säv och ett underlägg av kaveldun, stoppning i kudden av diverse naturmaterial, ett yxskaft av björk från en björkstam av liten dimension som är tillräcklig för att få till skaftet som tillverkas med centrum av kärnan i mitten av båda ändar... Smörknivar, stekspadar, manuellt tillkarvade... och i hallen hänger klädhängare som är tillverkade av furu, de finns både för enkla kläder såväl som för dubbelt par byxor...
Det finns mycket att slöjda och att tillverka med händerna. I stort sett utan maskiner eller transporter. Skillnaderna mot den moderna världens miljöbelastande industri med stora tillverkningskostnader, långa transporter och en stor förbrukning av naturresurser är påtagliga. Med ett gediget brukshantverk kan man påverka framtiden till det bättre och bidra till att skapa en hållbar värld.

Det är skillnad på brukshantverk och konsthantverk.
Brukshantverk syftar till att tillverka bruksföremål med ett användningssyfte. Det är den stora skillnaden mot konsthantverk. När hantverket förlorar sitt brukssyfte och sin funktion som skapande av bruksföremål, så blir det ett ritualiserat och tomt göromål för sin egen skull. Man tillverkar ett gubbansikte av trä, eller en pimpad överdrivet ornamenterad och obrukbar sked som inte ska användas annat än som prydnad... Vi ser dessa förvridna överdrifter och avarter särskilt hos den moderna överkonsumerande och förvirrade medborgaren som lever i en infrastruktur som är baserad på konsumtion. Man konsumerar en dyr täljyxa bara därför att man har råd och det är mer imponerande att köpa något dyrt än att själv tillverka en enklare variant som duger lika bra eller till och med kanske bättre. Täljyxan de luxe hänger man upp för syns skull ovanför den öppna spisen i jaktstugan som man besöker en gång om året... Konsthantverk och lyxkonsumtion är inte brukshantverk och det är inte en hållbar livsstil.
Det är en degenererad och ritualiserad kultur som inte har kvar något av sitt funktionella ursprung. Vi ser det här fenomenet överallt. Sameslöjden är ett exempel som har blivit en turistattraktion med dyra och funktionslösa ornament som säljs på marknader. Det ska se fint ut med kåsor av masurbjörk och inslag av renhorn som är noggrant ornamenterade i delikata mönster. Det är bara utseendet som har någon betydelse. Funktionen är fullständigt förlorad i den här utvecklingen mot en alltmer meningslös tillvaro av konsumtion. Ursprunget till detta turisthantverk var ett funktionellt brukshantverk. Man konsumerar nu istället för bruksföremål, en meningslöshet i form av en exklusiv upplevelse. Kan man åka från Kina och delta i en kurs i Sverige om hur man täljer med kniv, då är det eftersträvansvärt!! Det är både en upplevelse och en stor kostnad som visar att man har råd med den. Det här fenomenet är både en fråga om lyxkonsumtion, liksom det är en fråga om depraverad och utarmad kulturutveckling. När funktionen går förlorad är allt förlorat.