KAMIN LUNDA KOM TILL i ett försök att förbättra vedkaminen i allmänhet och som dels skulle kunna byggas på plats och dessutom skulle förbättra både förbränning och värmeeffektivitet. Det tog ett år att planera och bygga den här kaminen. Resultatet blev mycket bra. Det är kanske en av världens bästa vedkaminer med en mycket hög verkningsgrad och röken är vid rätt eldning osynlig och luktlös utom en kort stund vid tändning, vilket tyder på mycket låga utsläpp.

Kamin Lunda har en stomme av betong. Men för att den inte skulle bli för tung så gjordes många tester med lättbetongblandningar som utsattes för eldprov. När betongblandningen väl var bestämd så byggdes formar för att gjuta ytterhöljet i ett enda stycke. Det gjordes för att kaminen skulle bli helt röktät. Innandömet är ett ganska komplicerat nät av väggar och tak som möjliggör tilluft att tas in utifrån genom ett hål i golvet och som sen kan tas in direkt in i brännkammarens golv eller styras om så att den istället kommer in från brännkammarens tak. Kaminen konstruerades för att ge möjlighet till omvänd förbränning, dvs när tilluften till brännkammaren tas uppifrån och  rökgaserna passerar ut genom botten på brännkammaren och sen passerar på dess utsida och upp till konvektorerna.

Brännkammaren är mycket välisolerad för att ge en hög verkningsgrad genom att tillåta hög förbränningstemperatur. Principen med kaminen är att först förbränna alla gaser så bra som möjligt, och först när de har förbränt,  ta ut värmen i de kvarvarande rökgaserna. De flesta kaminer är byggda så att värmestrålningen från själva eldhärden ska bidra till uppvärmningen i lokalen. Med den principen får man sämre förbränning eftersom det uppstår värmeförluster i brännkammaren och lägre förbränningstemperaturer.

HUVUDBYGGNADEN PÅ STATION LUNDA är nu nypanelad med fjällpanel för väggarna och ytterpanel som foder runt fönster och dörrar. Detta har sen målats med lerfärg. Det här är en färg som är föga känd, men som har ett uråldrigt ursprung.

I det här fallet så består färgen på väggarna bara av lera och ingenting annat. Leran är uppgrävd från Uppsalaslättens reservoar av blålera i en åbank nära intill. Den har sen slammats upp för att filtrera bort sand och grövre partiklar och har sen spätts med vatten till lämplig konsistens. Viktigt är att behålla de fina partiklarana. Det är nanopartiklarna i leran som gör att den fäster på nästan allt. Jag har till och med målat över glatt plast och fått den att fästa där bättre än någon målarfärg på marknaden. De fina partiklarna i leran håller samman färgen och  tränger  in i en utomhuspanel av sågat virke. Det går i viss mån även att måla på hyvlad yta, men den har då mindre väderbeständighet. Jag har målat undersidan av verandataket och takssprången med lerfärgen på den där hyvlade ytan och den sitter kvar bra eftersom det är skyddade ytor.