“Principen innebär att mänskligheten fortsätter att skapa underhållskrävande system som kräver fortsatt mer underhåll inte bara i sig själv i enstaka åtgärder, utan i alla de avledande underkonsekvenser som måste åtgärdas. Den offentliga sektorn drunknar i ett exponentiellt ökande underhåll som man aldrig har en möjlighet att hinna ikapp. För varje åtgärd skapas ett stort antal nya konsekvenser som måste åtgärdas… Det är ett skenande system som bara kan leda till kollaps. Det är själva kollapsen.”

I Uppsala Kommun har antalet anställda på bara några år ökat från 4.000 till 17.000. Kommunen fortsätter att öka sina klimatutsläpp med 3-4% varje år istället för att minska dem med 12% som är målsättningen. Kommunen förnekar naturvärden och bygger bort kulturmiljövärden. Gamla 1800-tals byggnader får rasera till ruiner i strid med PBL som tydligt statuerar att husägare har skyldighet att underhålla byggnader. Gamla allér får förfalla trots att de har biotopskydd. Länsstyrelsen undanhåller dessa värden. Naturvärden förnekas till förmån för exploatering. Uppsala kommuns naturpolicy statuerar exempel genom att uttryckligen sätta målsättningen till att naturvärden inte får stå ivägen för exploateringen av dessa värden! Kommunen motarbetar aktivt alla lokala initiativ som verkar för en mer regenerativ samverkan mellan människa och natur. Man upprättar kostsamma parker där kostsamma insatser från landskapsarkitekter skapar vanvettiga planteringar av träd och buskar i en designad utemiljö som inte gagnar vare sig människa, miljö eller natur. Tvärtom så är det som planteras som regel främmande arter som inte hör hemma i den svenska naturen. Många av dessa är både varianter som korsar sig med de inhemska arterna och trotsar evolutionen, en del av dem är dessutom invasiva. I betesmarker lägger man ner stor möda med att forsla kor som inte behövs längre och som till stor kostnad måste hyras in. Kor står dessutom för en stor andel av mänsklighetens klimatutsläpp (30%!), Man måste sätta upp stängsel till stora kostnader i betesmarkerna som bara är en konstgjord andning och till och med är kontraproduktiv hävd som missgynnar många arter. Man behöver människor som transporterar sig i dyra tjänstebilar som gör stora ekologiska fotavtryck… Samtidigt så har man inte “råd” med att uppfylla de skötselplaner som finns för kommunens naturreservat! Fritidsområden blir allt mer absurda äventyrsbanor för allt mer degenererade aktiviteter. Dessa aktiviteter blir i allt större konflikt med en hållbar livsstil och en hållbar framtid. Hästar borde förbjudas. De är degenererade stäppdjur,  liksom hundar vilka är degenererade vargar som människor underhåller till extrema kostnader och resurser bara för att dra om kring med dem i ett snöre i en park. Det är lätt att hålla sig för skratt när man kan konstatera hur bisarra mänskliga aktiviteter bara fortsätter att öka…
Kommunen tillåter utan protest att man bygger nya kraftledningar genom kommunen och som enbart har syftet att bidra till ökad överkonsumtion och ökat slöseri på elenergi. På avdelningen för försörjningsstöd arbetar 192 anställda med att belasta bidragssystemet så att administrationskostnader står för mer än 50% av socialförsäkringssystemet som borde gå oavkortat till dem som behöver det. 192 anställda är en stor fabrik! Den här fabriken kan lätt avskaffas. Arbetsmarknadsförvaltningen står för en tiondel av kommunens budget på över en miljard om året! Det är förvaltning som går ut på att förtrycka invandrare och arbetslösa genom att skapa straffläger och att öka antalet meningslösa arbeten som håller baklängesprincipen vid liv. Antalet utropstecken räcker inte till för att uttrycka principens destruktiva antites.
Exempel efter exempel kan radas upp. Det är bara att titta på varje åtgärd och varje beslut i kommunfullmäktige som går emot en regenerativ samhällsutveckling. Det är närmast omöjligt att hitta ett enda positivt och utvecklande projekt inom Uppsala län och kommun.

Allt detta är en skenande manöver som leder till ökade problem, ökad förstörelse, överkonsumtion av naturresurser och som får negativa konsekvenser alltifrån de värden som ligger oss som närmast i ett socialt och ekonomiskt välstånd, till de som förstör vår miljö och natur och andra medvarelsers existensberättigande på planeten, och som är direkt i strid med de miljömål som regeringen ställer upp, och som man sen uppsåtligt motarbetar.

Vad är det som händer? Jo, det är en baklängesprincip som innebär att allt som den offentliga sektorn idag arbetar med är att åtgärda konsekvenserna av de problem som man har skapat (se plåstereffekten). Därigenom så ökar konsekvenserna mångfaldigt i en oändlig spiral av negativa spinoff-effekter.
Principen innebär att mänskligheten fortsätter att skapa underhållskrävande system som kräver fortsatt mer underhåll inte bara i sig själv i enstaka åtgärder, utan i alla de avledande underkonsekvenserna som måste åtgärdas. Den offentliga sektorn drunknar i ett exponentiellt ökande underhåll som man aldrig har möjlighet att hinna ikapp. För varje åtgärd skapas ett stort antal nya konsekvenser som måste åtgärdas… Det är ett skenande system som bara kan leda till kollaps. Det är själva kollapsen. Det är denna enkla princip som nu gör att det svenska samhället går över styr på alla områden. Det är ett Mad Max-scenario. Det är som några läkare uttryckte sig om den svenska vården: Det är ett “fritt förfall”. Det är en resa inte bara mot en total samhällskollaps. Principen innebär att kollapsen inte är en framtidshypotes, den är redan närvarande.

Baklängesprincipen är mycket enkel och det som håller den vid liv är tron på att det enda botemedlet mot problem är att öka problemen med fler åtgärder. Tillväxt är ett skenbart botemedel i denna antites. Det är de facto, tvärtom den ständigt ökande tillväxten som ÄR problemet. Varje fortsatt åtgärd är ett steg i fel riktning och som på alla vis fortsätter att öka förfallet. Ju mer man agerar i kommun och stat i nuvarande riktning, desto mer ökar man problemen…
Albert Einstein uttryckte problematiken ganska klart: ”Man löser inte problem med de metoder som skapade problemen.
Avsaknaden av nytta och funktion har drivit människan bort från praktisk närvaro och ersatt funktionellt nyttoarbete med exploatering för vinst och efterfrågan på nyttolös lyxkonsumtion. Den kognitiva förmågan hos människor, företag och stat har ersatts av tomma arbeten och meningslösa destruktiva verksamheter. Åtgärder blir desperata nödlösningar istället för långsiktiga progressiva lösningar där konsekvenser av de val och åtgärder som vidtas är noga analyserade. Det är dessa faktorer som skapar fenomenet i baklängesprincipen.

Lösningar finns förstås inte bara i att upphöra att agera, men framför allt genom att upphöra med att agera kontraproduktivt och ersätta detta destruktiva antiarbete med en regenerativ samverkan mellan människor, med vår planet och dess miljö, och att arbeta med och inte emot den naturliga evolutionen och det ekosystem som vi är helt och hållet skapade av och beroende av. Den kognitiva förmågan hos individ och samhälle måste återtas.

 

 

Länkar:

Humans erode soil 100 times faster than nature
The myth of human progress
Why Complex Systems Collapse Faster
The Collapse of Complex Societies (J. Tainter)
Plåstereffekten (Station Lunda)