Ett glas slånbärsjuice. Den är djupt röd och helt klar efter silningen. Smaken är lätt fruktigt syrlig och samtidig kärv med tydliga tanniner.
Det är nu 10 år sen jag av en tillfällighet kom på ett fantastiskt sätt att göra en juice av slånbär (Prunus spinosa)...
Det ska understrykas att jag menar JUICE, och att det inte är samma sak som saft. Juice är pressade bär utan tillsatser. Saft är ett koncentrat av bär och socker som kokas ihop.
De få recept som finns föreskriver att man ska hälla på kokande vatten över bären... Jag har kommit fram till att det ska man INTE alls göra. Dels så blir musten grumlig då, och dels smakar den inte så bra. Dessutom blir den svårare att filtrera. Man får ut mer saft ur bären med kokande vatten, men kvaliteten blir sämre...
Man kan säga att den här juicen är ett alkolfritt rödvin om man vill. Det ser precis ut som ett mörkt rödvin till färgen, det är klart och det har både syrlighet och tanniner. Det är också en juice från bär och det är tillverkat på en mosad bärmassa. Förr trampade man vindruvorna och här mosar man bären med fingrarna...
Slånbärsjuicen är mycket trevlig att dricka som den är, men kan förstås användas som ett bordsvin och som ett dessertvin.
Receptet är mycket enkelt:
1) Man plockar Slånbär, gärna när dom har frusit någon gång i senhösten. Annars kan man lägga dom i frysen för att mildra den lite beska smaken av tanninerna i slånbären.
2) Sen rensar och sköljer man de hela bären väl.
3) Därefter häller man kallt vatten över bären som man lagt i en stor bunke eller hink. Lika mycket vatten som mängd bär är ett riktmärke. Mer vatten ger vattningare juice, men som är lättare att få att droppa igenom silduken... I ett exempel så fick jag ut 5,5 liter lagom spädd saft från ca 7 liter plockade hela bär. Det kan vara ett riktmärke och beror helt på hur mycket vatten man vill tillsätta. Mer vatten ger förstås en tunnare saft, men det betyder också att man får ur mer totalt sett ur bären eftersom bärmassan sväller och tar upp väldigt mycket vatten. Man kan också tillsätta vatten efterhand och sila genom silduk flera omgångar.
4) I en hink av lämplig storlek mosas bären med mospressare eller med händerna och det hela får stå några timmar eller högst ett dygn. Se till att ha så lite luft som möjligt för slånbären oxiderar väldigt fort och saften blir då brun istället för rödvinsfärgad. För att minska oxideringen så bör man arbeta snabbt och sen stänga till hinken väl med slutet lock. Det är också en bra idé har jag lärt mig att klippa till en skiva av ett gammalt plastlock eller liknande som passar hinken precis så att det kan läggas direkt ovampå bärmassan. Då kommer inte mycket syre åt den.
Låt bärmassan stå några timmar, upp till ett dygn, inte längre för då börjar juicen jäsa. Den ska inte heller stå för varmt.
5) Till sist silar man massan genom en silduk. Senast jag gjorde det så hade jag ingen silduk till min ställning som ställs ovanpå hinken. Jag tog en bit kasserat linnelakan och snörade fast det på ställningen. Det fungerade alldeles utmärkt.
Det blir en ganska tjock vällling av slånbärsmoset. Man späder ut det med vatten till lämplig konsistens. Det ska droppa långsamt, då får man ut en klar genomsiktlig och mycket vacker juice... Man får låta silduken täppas till litegrann och sila om den första vätskan som lätt rinner igenom silduken och blir grumlig... När silduken är full av bärmassa, så får man tömma och starta en ny silningsomgång... Det blir mycket bärmassa kvar, även om man låter den droppa ur sig det sista i någon timme. Man ska INTE frestas att krama ur silduken, då blir saften grumlig. Låt den rinna igenom och droppa färdigt av sig självt.
För den nördige kan det vara intressant att veta att en droppe upptar ca 1/20-dels milliliter. Droppar det var tredje sekund så innbär det en volym på bara 60 milliliter eller 0,6 deciliter per timme. Då är det inte mycket mer man kommer att få ut ur bärmassan och det är dags att avsluta. Man ska också tänka på oxideringen och inte utsätta saften för mer än minst möjliga mängd luft och under kortast möjliga tid.
Man kan hälla på mer vatten på den silade bärmassan och sila en gång till. Det brukar jag faktiskt göra och det beror på att massan är så massiv att det är svårt att får ur saften på en omgång. Men vill man ha väldigt koncentrerade juice så är man förstås sparsam med vattenmängden.
6) Slånbärsjuicen håller sig inte särskilt länge och bör antingen frysas i PET-flaskor eller förvaras i fyllda flaskor på en sval och mörk plats, vilket brukar bli i kylskåpet. I kylen håller den kanske en vecka eller två om man håller temperaturen låg.
Det här receptet innebär att man inte tillför någon energi för att utvinna juicen. Inga maskiner, inga kemikalier, inga tillsatser... Slånbärsjuicen i det här receptet är så miljövänligt som det kan bli. Det är ändå en förädlad produkt från naturens matförråd . Det är värt ett utropstecken!
Det går bra att frysa in saften och vill man göra det i glasflaskor, så ska man först tappa saften på flaskorna och inte fylla helt upp till korken. Sen är det viktigt att låta flaskan med saft stå i kylen i något dygn och bli genomkall. Det kan ju på senhösten även innebära att de kan stå utomhus vid några få plusgrader. Därefter kan man lägga flaskorna i frysen. Säkrast är att man låter de halvfrysa först och sen tar av korken och skakar, sen kan man fortsätta infrysningen utan att glasflaskorna fryser sönder. Det är ett ganska dåligt känt tricks för att hindra sprängning av glasflaskor i frysen. Annars fungerar det bra med PET-flaskor också, de sprängs inte sönder.
Slån växer i det öppna landskapet. Det finns buskar nästan överallt i åkerkanter, diken och längs skogsholmarnas kanter. De tål inte konkurrens och ska ha mycket ljus, så de växer bara i kanten av skogen. De blommar kort tidigt på våren och det är troligen väldigt känsligt för hur vädret är just då i den perioden och även lokalt... Nu i år fick jag gå länge längs bärlösa buskar för att tillslut hitta ganska bärrika buskar som stått lite mer i skydd bakom den yttre ridån och in mot skogsholmens träd.
Det är inte lätt att komma in i buskagen för att komma åt bären, och många gånger växer de också för högt. Buskarna är täta och fulla med mycket vassa taggar. Har man slån på sina ägor kan det vara lönt att skapa stigar genom buskagen så att man lättare kommer åt och kan plocka bären. Det kan vara en bra idé att ta med en grensax med sig ut till slånbärssnåren. Man klipper sig in i buskagen och viker undan grenar.
Slånbär karakteriseras av sitt innehåll av tanniner. Det uppskattas inte av alla, men ger karaktär åt juicen och är en nyttig antioxidant. Man kan gärna använda slånbärsjuicen för att göra fruktvin och den passar utmärkt tillsammans med råmust av äpplen i jäshinken.
Vill man göra en likör eller spritdryck så kan man spetsa slånbärsjuicen med t.ex. gin för att få en både vacker och god snaps.
Slånbärsjuice tappad på sparade glöggflaskor med kork. Det blev 11 flaskor (5500 ml) på ca 7 liter plockade slånbär.
Hink med mosade bär. Här har en plastskiva lagts ovanpå massan för att minska oxideringen. Lägg märke till hur den redan på några minuter har blivit brun längs kanterna ovanför massan.
