DET ÄR den 19 augusti. Jag har inte mycket mat kvar och funderar på vad jag ska äta nu. Det slår mig att potatisen kanske är färdig så jag tar med mig en spade och vandrar iväg till potatislandet.
Ett spadtag rakt ner och sen bänder jag upp jorden. Upp med spaden kommer några ljusa potäter i den mörkbruna mullen och de ser faktiskt skapligt stora ut redan. En planta gav nästan en kastrull potatis som nu står och puttrar på spisen.

Översta jordlagret i potatislandet är mulligt och fint. Det är brunnen hästgödsel som jag släpade hit under våren. Det är vid en åkerholme en kilometer bort som jordbrukare Danielsson har lagt upp en hög höstgödsel som fått ligga där och mogna. Meningen var att den skulle läggas ut på åkrarna, men det har liksom aldrig blivit av. Nu växer en stor fläder längst in i högen, den vittnar om att det har gått några år... Här växer också mycket brännässlor. Det är här jag hämtar min gödsel med handkraft.
Jag gjorde om släpkärran till cykeln. Satte på ett extra hjul fram, så att det blev en trehjuling och ett långt styrstav så att jag kan dra den med händerna bakom ryggen, stretandes framåt. Varje tur tog jag med fyra IKEA-lådor av plast. De rymmer 40 liter. Det blir alltså 160 liter jord, eller om man ska kalla den gödsel, för varje tur. Jag la på ungefär tio såna lass på potatislandet i våras. Jorden där är annars väldigt lerig, trots att jag lagt på både sand, jord och blandat i gräs under några år. Det tar tid att få upp kvaliteten på jorden. Många år om den från början är dålig, för det försvinner förvånansvärda mängder varje år. Förra året köpte jag två lass gödsel från samma hög av Danielsson, jag vet inte var den jorden tagit vägen…
I år grävde jag knappt när jag satte ner potatisen. Jag  vände bara upp ett spadtag så att det täckte sättpotatisen. Sen krattade jag upp lite vallar över den i rader och så tog jag lien och kapade så mycket gräs så att det räckte till ett lager på kanske 20 cm över hela potatislandet. Sen det var gjort har jag bara väntat. Jag har inte vattnat, inte rensat ogräs eller något annat. Täckodling är verkligen det arbetseffektiva sättet att odla potatis. Gräset som täcker marken gör att ingenting annat än potatis orkar tränga igenom skiktet, ja utom några enstaka tistlar som ändå är snabbt att rensa bort. Täcklagret av gräs göder potatisen, täcker jorden så att vattenavdunstningen minskar och hindrar ogräs. Det är så enkelt och det är så bra.

Under sommaren har jag nästan slutat med pasta. Det har blivit alldeles för mycket pasta. Jag har nu ersatt den med potatis istället. Det gav resultatet att jag faktiskt fick ner min mage litegrann och den känns inte så uppblåst nu som den gjort länge. Jag misstänker att pastan är boven och tänker att man nog ska vara restriktiv med hur mycket pasta man äter. En gång i månaden eller så går väl bra, men inte oftare. Det är ingen basföda.
Potatis däremot kan man äta hur mycket som helst av. Jag har hört många människor från tidigare generationer berätta att de ätit potatis varje dag i hela sitt liv. En viss överdrift kanske, men i stort sett kan det nog stämma. Potatis innehåller mycket av det vi behöver, till och med C-vitamin.

Jag kokar potatisen på ett så energisnålt vis som möjligt. Jag har kommit fram till att tryckkokare är det mest effektiva sättet om man bara kan lära sig att programmera kokaren med rätt mängd vatten och ta tid på hur länge den ska koka från det att det börjar pysa ut ånga ur ventilen. Det kan faktiskt räcka med så lite som en deciliter vatten till 1 kilo potatis, vilket beror på att inget vatten går förlorat. Potatisen blir liksom ångkokad under tryck. Men idag fick det bli vanlig kastrull. Även där finns det energieffektivare sätt att koka den på än vad folk vanligtvis gör. Det jag lärt mig att göra och som står i de flesta kokböcker är att man ska lägga i potatisen i kastrullen, fylla upp med vatten så att det täcker den, lägga på lock och koka upp. Sen ska den koka i ungefär 20 minuter på lagom värme så att den småputtrar. Man känner av med en sticka när den är färdig.  Men det finns bättre sätt, de som halverar matlagningsenergin;

  • Min revulotionerande metod för att koka potatis innebär att jag gör som vanligt ända fram till att det börjar koka i kastrullen, då stänger jag av värmen och låter den stå med locket på. Jag känner på potatisen efter en 15-20 minuter och när den börjar mjukna så tappar jag av vattnet genom ett durkslag och lägger tillbaks potatisen i kastrullen där den nu får eftermogna i ytterligare 10-15 minuter.
    (Har jag disk, så slår jag ut potatisvattnet i tallrikar och muggar i diskhon. Det heta vattnet löser upp intorkade matrester).

Nå, nu är det dags att steka upp squashen som också kommer från mitt land och som tillsammans med lite plocksallad i odlingen får bli  kvällsrätten. Eget, hemplockat och hemlagat. Det är en tillfredställande känsla över att ha gjort allt själv och nu njuta frukten av arbetet med att släpa jord, slå gräs för att lägga på odlingen, så frön och sätta potatis.

Ett hållbart liv finns redan här, det finns runt knuten så att säga, i  naturen och i odlingen. Ett hållbart liv finns om vi väljer det och ställer om…  Och det mest fantastiska är att det är så mycket roligare, och ger så mycket bättre kvalitet än ett tillväxtliv, där man köper dålig snabbmat och hämtar utarmade frysvaror i butikerna.