Ljusföroreningar är ett ökande problem i hela världen.  Mörkret som vi människor liksom andra varelser och växter behöver för att vila eller leva i är lika väsentligt som ljuset. Pendlingen mellan dag och natt har format livet på jorden.
När den moderna människan i allt högre grad utvecklar mörkerfobi så är det en skenande rörelse mot allt mer belysning. Ju mer belysning utomhus på natten, desto sämre blir mörkerseendet och det behövs ännu mer ljus för att man ska se bra. Kontrasterna mot mörkret ökar med ökande belysningsstyrka och det mörka blir ännu mörkare när man sätter upp vägbelysningar, parkbelysningar, fasadbelysningar. Belysningsproblemet är ett av många skenande fenomen, som är en konsekvens av tillväxtsamhället.

En av orsakerna till den ökande belysningen är rädslan och otryggheten med mörker. Något kan gömma sig i mörkret, mörkret är farligt och skrämmande. Ja, det är vad stadsmänniskan utvecklas till att tro genom att man blir alltmer distansierad till verkligheten.
Jag, liksom många som bor på landet, ser mörkret som en trygg och vilande period av dygnet. Att få gå ut en stjärnklar vinternatt och stå i tystnaden och mörkret och långsamt låta ögonen vänja sig vid det är en upplevelse som allt färre unnar sig. Att stå där och se vintergatan träda fram när ögonen vant sig och se de små stjärnorna på himlavalvet som man vanligtvis aldrig får se är något som allt färre får tillgång till.  Att ta en månskenspromenad i skogen är en fantastisk upplevelse. Utan ljus annat än det från en fullmåne under klar himmel en vinternatt, så hittar man stigarna ganska väl. Har man en hund med, så tycker den också att det är väldigt spännande och har inga problem att ta sig fram i månljuset... Allt färre har dessa möjligheter,. Det har sagts att 80% av alla invånare i USA, aldrig ser stjärnhimlen.
Mörker är inte farligt. Människan har egentligen inget att oroa sig för i mörkret, annat än från andra människor. Att övergrepp som personrån och våldtäkter ökar beror inte på bristen på belysning, det har sina orsaker i det samhälle som skapas av tillväxtpolitik och spekulationsekonomi.

Människan behöver mörkret. Melatonin är ett hormon som regleras av ljus och mörkerperioderna under dygnet och som i sin tur styr vår vila och sömn. Utan bra sömn fungera människan dåligt. Sömnproblem är ett av Sveriges största folkhälsoproblem och orsakas i stor utsträckning av konstgjord belysning.
När jag själv cyklar in till staden i vintermörkret, så möts jag av bländande belysningar som på sina håll lyser upp tillvaron så att det ser ut som på dagen. Jag ser inte skenet från min cykelbelysning och bländas av ljuskällornas brännande punkter. När jag sen kommer ut i mörkret på grusvägen på min hemväg, så ser jag inte heller nu cykelbelysningens sken och vägen framför mig. Det tar 15-20 minuter för ögonen att anpassa sig till mörkret, och då är jag redan hemma. Det rimliga vore att ta på sig kraftigt dämpande solglasögon när man besöker staden. Är detta en vettig belysningsstrategi från Kommunens sida?

Det är inte bara människan som behöver mörker och som styrs av det. Alla har nog sett hur nattflyn flockas runt utomhuslampor och blir fångade i dess sken. De flyger runt, runt och rakt in i elden. Några bränner ihjäl sig på den heta källan, andra blir fångade i armaturen och kommer inte ut igen. Ytterligare en del blir fångade i dess sken som i trans och flyger runt där hela natten ända till lampan släcks eller dagen gryr. Det är högst troligt att utomhusbelysningar är en betydande orsak till att insekter har minskat så drastiskt de senaste 30 åren.
Andra djur störs av utomhusbelysningar liksom människan. Koltrastar sjunger mitt i den upplysta staden fastän det är midvinter och midnatt. Duvor bygger bo i januari...

 

_______________________________________

Uppsala Kommun förbrukar ca 10 miljoner kWh årligen på belysningsenergi utomhus. Då står kommunen bara för ca en fjärdedel av all utomhusbelysning. Station Lunda uppskattar att 40 miljoner kWh läggs ner på utomhusbelysning i staden. Staden har ca 150.000 invånare. Det innebär ca 270 kWh per invånare eller 620 kWh per hushåll (2,3 invånare per hushåll i genomsnitt). Det ska jämföras med Norm Lunda som föreskriver 50 kWh i total belysningsenergi per hushåll och då är även inomhusbelysningen inräknad. Station Lundas egen totala belysningsenergi utgör bara ca 5 kWh per år, utomhusbelysning inräknad.
40 miljoner kWh är en energimängd som skulle räcka till 22.000 hushålls totala energianvändning enligt Norm Lunda. Det är alltså en mindre stads totala energianvändning som förbrukas på en utomhusbelyning av staden som vare sig är nödvändig, sund eller hållbar.
Det var inte länge sen som kommunen faktiskt bestämde sig för att skära ner på belysningen. Nu har trenden vänt och man sätter upp så mycket lampor som man bara kan. Det innebär förstås en enorm samhällskostnad. Förbrukningsenergin utgör bara en del av de totala energikostnaderna. Dragning av elkablar, underhåll samt tillverkningskostnader för stolpar och armaturer såväl som ljusenheterna betyder en sammanlagd energikostnad som motsvarar den energi som stadens befolkning borde klara sig på totalt!
Uppsala stad har redan nu slagit i taket vad det gäller elanvändning. Elledningarna till staden klarar inte av att leverera mer eleffekt. Istället för att fortsätta att öka elanvändningen borde man naturligtvis skära ner på överkonsumtionen, både inom kommunen och genom att uppmana företag och privatpersoner att ransonera med elen. Kommuninvånarna använder mer än 100 gånger så mycket belysningsel som den Norm Lunda föreskriver!

Det är hög tid att det moderna samhället tar sig an frågan om utomhusbelysningar. Utomhusbelysning är i princip inte nödvändig. Den bör minimeras och ingen ska ha rätt att förorena någon annans hemfridsområde med ljus. Det borde både av resursskäl och av hälsoskäl vara mycket stränga regler för utomhusbelysningar. Det är dags att införa rätten till mörker som en del av folkrätten.

 

 

 

LÄNKAR:
Det utrotningshotade mörkret - Vetenskapsradion Klotet.
Light Pollution Map
Globe at Night
Light pollution is getting worse
Norm Lunda