“Det finns återväxt i ekosystemen, av den återväxten kan en art eller individ bara ta ut en liten del för sig själv, resten och den övervägande delen måste återgå till systemet för att bygga upp ny återväxt.”

Globala förutsättningar och mål för hållbarhet

0) Planetens ekosystem och dess välmående måste sättas i första rummet. De förnyelsebara resurserna som solenergi, kan användas nästan obegränsat, medan de ändliga måste hanteras mycket sparsamt och i princip bara nyttjas om de kan recirkuleras med mycket små förluster. Det är ekosystemen som är förutsättningar för allt liv inklusive människans. Utan att det fungerar och genererar nya resurser så är vi och många andra varelser på planeten dödsdömda. Mänsklig produktion och konsumtion liksom mänsklig population, och all mänsklig aktivitet, måste underkasta sig ekosystemens välmående och regenererande. Det är ekosystemen som bestämmer hur mycket vi kan ta ut ur planetens tillgångar, inte efterfrågan av dom.

1) En population av Homo Sapiens som inte är större än att jorden klarar av att hålla den på ekologiskt hållbar nivå. En rimlig gräns skulle kunna vara 100 miljoner på planeten. Resiliens och hållbarhet ökar med minskad population. Idag är vi ca 10-100 ggr för många på den här planeten.
Det här är den viktigaste förutsättningen, utan att den är uppfylld blir i princip alla övriga miljöåtgärder verkningslösa eller direkt kontraproduktiva.

DET VAR MED Bruntlandrapporten som den kallas, FN-rapporten om “vår gemensamma framtid” från 1987 som myten om de tre pelarna, Ekonomisk, Social och Ekologisk utveckling, etablerades. Sedan dess har de hängt kvar där som självklarheter när det talas om hållbarhet. De nämns i universitetens och högskolornas hållbarhetsprogram, i kurser och i läroböcker. De finns i företagens hållbarhetsprofilering och i hållbarhetsmål.