Kategori: Livsstil (Sida 2 av 5)

1961 startade maratonlöparen Arthur Lydiard en joggingklubb på Nya Zeeland. Det blev startskottet för vad som sen har spridit sig som en folkrörelse över hela den välbeställda världen som lever i överflöd och därmed brist på mening, nytta och funktion. Därmed uppstår ett utrymme för bisarra beteendemönster som både är resurskrävande, verklighetsfrånvarande, miljöbelastande och överflödiga...

Frånvaron av ekologiskt hållbara kläder
Vid en genomgång av de kläder som finns att köpa i handeln, så är det bedrövande att konstatera att i stort sett ingen säljer kläder av 100% naturmaterial. "Ullstrumpor" innehåller mellan 60-90% ull. Resten är syntetiska material som inte när nedbrytbara och som framställs av fossil råolja. Polyester, Polyamid, Elastan, Nylon… listan på syntetiska plaster är lång… Det finns också Viskos. Det är kemiskt nedbrutet naturmaterial. Viskos är inte heller nedbrytbart och har en betydande kemikalieanvändning i produktionen. Miljöorganisationerna avslöjar den ena skandalen efter den andra om farliga kemikalier i våra kläder. Några förbjuds,  andra avvecklas pågrund av mediatryck,  men nya tillkommer, det tycks aldrig ta slut... Redan i råvarorna finns stora miljöproblem. Konventionell bomull är faktiskt också mycket miljöbelastande.
De Svenska friluftsmärkena Fjällräven, Haglöfs, Lundhags har nästan bara syntetiska material i sina kläder. Woolpower producerar ullkläder i Östersund, men det mesta kommer ifrån utlandet. Ullen är inte svensk. Spinnerierna ligger inte Sverige. Andelen ull är bara en bråkdel.  Det är långa transporter för att sy ullkläder i norra Sverige och sen transportera tillbaks dem till övriga världen… De hållbara kläderna lyser med sin frånvaro.

Mina träskor från Nybrotoffeln efter två års dagligt användande... De är fortsatt hela och fina...

Nybrotoffeln renoverad efter två års bruk. Ny hällapp. Limmad och häftad sula. Slipad, oljad och vaxad.

Träskor är något jag använder dagligen och det har jag gjort sen barnsben. Det är så smidigt att bara glida i och ur något snabbt när jag ska ut och hämta vatten i min brunn eller ved eller små saker från förråden och uthusen... Träskor är bra i alla väder, utom när det är för mycket snö... Jag älskar träskor. De tar mig på turerna i trädgården och runt huset, till brevlådan och odlingarna...
För två år sen köpte jag åter ett par nya träskor...

Fönsterputs, vad ska man med det till? De hushållskemikalier som tillhandahålls på marknaden är till övervägande del mirakelmediciner av typen  som man känner igen från "vilda västerns" cowboy-filmer... En resande handelsman, som försöker att lura på invånarna en kur som botar allt och som är en oemotståndlig nödvändighet... Idag har vi dessa mirakelkurer på hyllorna i butikerna. Diskmedel, såpa, fönsterputs... Hyllorna är fulla på köpcentran i ett land som Sverige. Många av de här produkterna är helt verkningslösa och bidrar bara till att förorena avloppet...

Nystickade Lovikkavantar är ganska glesa och otäta. De är som regel också för stora och sladdriga. Det är en bra utgångspunkt för att göra dem formanpassade och tätare. Det här är en beskrivning på hur du gör för att få dina Lovikkavantar att bli väldigt mycket bättre...

De krympta Lovikkavantarna får en perfekt passform till din hand och de är så täta att det inte går att se igenom dem. Man kan betrakta krympningen som en förenklad tovning eller halvtovning. Vantarna blir tätare och de krymper, men inte så mycket så att de bildar en enhetlig massa utan synliga maskor, vilket är resultatet vid en fulländad tovning. Det här innebär en övergående gräns mot tovning och den viktiga faktorn är att man inte här använder såpa som glidmedel för att förtäta ullplagget, och inte håller på längre än att de krymper lagom.
Det här är inte något nytt, det är beprövat och ingår i konsten att göra en Lovikkavante, men många har glömt denna krympnings- och förtätningsprocedur. En Lovikkavante är inte färdig förrän denna procedur av efterbearbetning har genomförts...

Som helårscyklist har jag lärt mig att uppskatta tubhalsduken. Den fyller ut det öppna och känsliga tomrummet mellan jacka och mössa. Den värmer kinder och näsa i stark kyla och blåst. Det är ingen tillfällighet att tubhalsduken har blivit så populär bland elitskidåkare i längdskidor. De färdas i hastigheter som en cyklist under vinterförhållanden och det innebär att ansikte, näsa och hals utsätts för stora påfrestningar av väder och vind… Numer är tubhalsduken något jag använder så fort jag går ut genom dörren under vinterhalvåret. Den går att reglera på olika sätt för olika förhållanden. Blir det för varmt, så är den lätt att ta av och stoppa i fickan.