Om konsten att hantera en rakkniv

VAD HAR RAKNING med hållbar livsstil att göra?
De rakverktyg som finns på marknaden idag är mer eller mindre engångsartiklar. Man behåller skaftet men bladen som bara håller några gånger slänger man när de är slitna. Det innebär en enorm materialåtgång genom livet. Tänk att man använder två blad i veckan i 70 år. Det blir 7280 engångsblad genom livet!! Dessutom så byts modellerna ut, så du kommer att få byta hela hyveln åtskilliga gånger i livet för att vara kompatibel med förändringarna. Bladen till din gamla hyvel kommer inte längre att passa efter några år och de finns inte att köpa. Det är så det ser ut i det slit- och slängsamhälle vi har skapat och som vi idag kallar för utveckling och framsteg.
Engångshyvlar fungerar inte att raka av långt skägg med och inte heller ens en veckas stubb. Då fastnar håren i bladen och man måste ständigt byta eftersom de är närmast omöjliga att göra rena.
Alternativet till engångshyvlarna är att raka sig med maskin, det är ett bättre alternativ ur resurshänseende därför att maskinen kan hålla mycket länge och förbrukar ändå en försumbar mängd elenergi. Rakmaskin fungerar inte för långt skägg, men använder man en maskin avsedd för hårklippning som ändå går att skära väldigt kort med, så fungerar den bra även att raka sig med, om man inte är väldigt kräsen med att det ska vara slätrakat (vilket ju ändå bara varar några timmar).
Men den gamla hederliga rakkniven är ändå överlägsen när det gäller minimalt resursanvändande. Man kan ha samma kniv genom hela livet om man sköter den rätt och det enda som behövs förutom kniven är ett slipmaterial, en slipsten eller slippapper, vilka slits minimalt.
Med traditionell rakkniv kan man raka alla längder på skägghår.

Rakkniven
Man kan köpa en ny rakkniv ännu idag och det finns ett bra utbud. De mest renommerade är väl de tyska från området Solingen. De tillverkas fortfarande där. Sverige har inte längre någon rakknivstillverkning, men för inte så länge sen så var de Svenska rakknivarna några av de bästa i världen. Det var med det berömda svenska stålet och särskilt i Eskilstuna produktionen skedde och det fanns ett stort antal tillverkare; Hellberg, Heljestrand, Neiström, E. A. Berg och många andra... Det fanns uppåt 200 olika tillverkare  bara i den här staden! De går fortfarande att hitta begagnade för en billig penning. Problemet med de gamla rakknivarna som cirkulerar på andrahandsmarknaden är att de oftast är i mycket dåligt skick.  Orsaken är framförallt rost och det är det största misstaget att man inte tillverkat rakknivar av rostfritt stål. Jag har en hel låda som jag kommit över på loppmarknader och köpt på auktioner eller internet. Det är bara några få som är värda att restaurera. Det är också värt att nämna att det råder ett samlarklimat på rakknivar. Märken med bäst rykte, som Heljestrand, kan tinga ganska höga priser på flera hundra eller till och med tusen kronor. Men om du får tag i en kniv i gott skick så är det förstås inte en stor kostnad för en sak som håller hela livet ut.
Att köpa begagnad känns extra hållbart, eftersom det är verktyg som redan är tillverkade och annars skulle slängas.
Det finns olika typer av rakknivar och enligt min erfarenhet så är det bara knivar som är slipade som skålade (hollow ground) som duger. Jag skulle inte rekommendera något annat. De får tunnast egg som skär bäst och de är enklast att underhålla.
Själv har jag renoverat en skålslipad Edvard Neiström No 62 från Eskilstuna som jag har som brukskniv.

Traditionell slipsten
När man väl har en rakkniv som är bra grundslipad så måste den brynas till en extrem skärpa för att duga som rakkniv för att skära bort skäggväxten med. Det finns ingen kniv som det ställs så höga krav på en perfekt och finslipad egg som när det gäller rakknivar. -“Vass som en rakkniv”, heter det ju.
Bryningen görs traditionellt på en slipsten där den våtslipas, sen efterbryner man den på ett läderband (strigling), vilket görs för att få bort råeggen (kanten som alltid bildas på motsatt sida av den man slipat).
Bra slipstenar är dock dyra och de slits så att de blir ojämna och måste då i sin tur slipas jämna lite nu och då för att fungera. Det är alltså både ganska dyrt och krångligt att slipa på slipstenar.

En bättre slipsten
Jag har uppfunnit en bättre metod som både är enklare, billigare och mer resursvänlig:
1) Man införskaffar en bit tjockt flytglas. Mina är 12 mm tjocka och 60x200 mm i storlek. Flytglaset ger en perfekt plan yta.
2) För slipningen använder man ett väldigt finkornigt slippapper. Jag har kommit fram till att man inte behöver mer än ett slippapper av kornstorlek på 30 micron (kornstorlek 600) . Till en början använde jag finare papper, men det har visat sig överflödigt. Det här pappret har så jämnstora korn att det blir en fantastisk skärpa redan vid 600 korn. Det går fortare att slipa med lite grövre papper och det blir minst lika bra om man vet hur man ska slipa.
Jag köper EM Abrasive Lapping Film . De har jämnast kornstorlek och de håller väldigt länge. Dessutom har de en plastbas istället för papper, vilket gör att de fäster bra på glaset.
3) För att fästa slippappret på glaset så behövs ingen dubbeltejp eller lim, vilket jag provat med. Det blir bara en massa extraarbete och extra resurser. Man stryker istället helt enkelt ut  några droppar vatten på glaset och lägger på slippappret. Därefter trycker man noga bort alla luftbubblor, först med fingrarna och sen med rakknivens rygg. Det är viktigt att man inte får med några dammkorn, minsta damm märks som en förhöjning och försämrar både ytans planhet såväl som papprets vidfästning. Slippappret har nu sugits fast på glaset och det sitter faktiskt kvar där i månader om man har gjort det riktigt! Skulle det lossna så är det bara att göra om proceduren. Inget lim, ingen tejp, inga resurser annat än en bit glas, slippapper och vatten!

Lödder
Jag har också kommit fram till att det bästa och miljövänligaste raklöddret är några milliliter oparfymerad såpa med lika delar vatten i ett litet glas eller skål! Inget raklödder i flaska, inga miljöbelastande kemikalier! Med en rakborste vispar man upp såplödder först i ett litet glas eller en skål och sen vispar man upp det ytterligare i ansiktet mot huden. Löddringen förbättras efter behov under rakningen. Det gäller att hålla huden fuktig under hela processen. Såpan fungerar förutom som fuktbevarande resurs också som glidmedel, vilken ger en skonsammare rakning och bättre skärning.

Bryningen
Själva bryningen går till som på vanliga slipstenar. Jag brukar slipa med kniven i 45 graders vinkel mot riktningen. Det är för att jag då får plats med hela eggen på slipytan som blir betydligt smalare än om jag skulle slipa med 90 graders vinkel.
Kniven förs med eggen framåt. Ryggen på kniven sätts ner först och sen fälls eggen ner. Skulle man göra tvärtom så kommer man att skära sönder både papper och egg. Tänk på rörelsen som ett landande flygplan. Först sätts bakhjulen ner på landningsbanan, sen nosen. När man kommit till slutet av pappret så gör man tvärtom och “flygplanet” lyfter nu nosen först och tar sen av med hjulen som lämnar ytan sist. Det är viktigt att öva in den här rörelsen till perfektion.
Man börjar bryningen genom att slipa med lite högre tryck, och sen med lite lägre tryck och sist med ett väldigt lätt tryck på kniven. Slipa några gånger (kanske 20) på ena sidan och sen lika många på andra sidan. Gör man så här så behöver man bara en grovlek på slippappret.
Den här metoden ger ingen råegg och det behövs ingen strigling. Kniven är färdig att användas.
Det är en bra taktik att bryna kniven både innan man använder den och efter rakningen. Då håller man en fin skärpa.

Rakningen
Bäst är om man kan skifta och hålla kniven i både vänster och höger hand, annars blir det väldigt bakvänt på ena sidan av ansiktet. Rakkniven hålls i en vinkel på ca 30 grader över huden i skärriktningen. Skärvinkeln måste alltid vara 90 grader. Skär ALDRIG med kniven diagonalt eller längs med eggen. Det är livsfarligt att såga med en rakkniv!
Rakkniven ska inte behöva tryckas hårt mot huden, då är kniven inte bra vässad. En vass kniv smeker man bara över huden med ett lätt tryck.  Det man gör är att man liksom skrapar bort håret med eggen i rät vinkel mot riktningen.

________________

Rakproceduren
Först värmer man lite vatten på spisen och lägger i en liten tvätttrasa. När det är lagom hett så lägger man tvättrasan över ansiktet i 1-2 minuter så att huden fuktas och porerna öppnas.
Därefter bryner man kniven och eventuellt fuktar man huden en gång till innan man vispar ut lite lödder i ansiktet.
Man genomför rakningen metodiskt från ena till andra sidan på kinderna och sen på hals och nacke. Var och en kommer nog fram till sin strategi. Först gör man en grovrakning med hårriktningen, sen om man tycker att det behövs gör man en till rakning och då försöker man att raka i en annan riktning mot vad man gjort tidigare. Vill man vara riktigt finrakad så tar man en tredje omgång och då MOT hårstrånas fallriktning, dvs uppåt i ansiktet.
Man avslutar med att slipa kniven och torka den väl samt hänga upp den på luftig förvaringsplats, därefter gör man rent rakborste och eventuella skålar. Renlighet och noggrannhet är en dygd i rakandes konst.

Underhåll
De flesta rakknivar är gjorda av kolstål som inte är rostfritt. De är väldigt rostbenägna, vilket också är en av anledningarna till att det är svårt att hitta riktigt fina begagnade rakknivar. Det är extremt viktigt att göra ren kniven och torka den väl samt förvara den luftigt så att den inte rostar. Jag brukar förvara kniven öppen och inte inskjuten mellan skalorna.

________________

!

Rakningen och tiden
Många tycker eller tror att det är för besvärligt att raka sig med rakkniv och det finns ett visst fog för detta. Men när man lärt sig konsten så kan man faktiskt raka sig lika snabbt och t.o.m. bättre med rakkniv än med andra metoder. Det största hindret är inställningen.
I det moderna samhället så rakar man sig av nöd för att bli representabel och man vill hinna göra det innan man ska med bussen eller hinna fram till mötet eller gå på en tillställning. Det är alltid någon eller något som väntar och rakningen blir ett tråkigt problem som man vill ha överstökat så fort som möjligt.
Filosofin med rakkniven är att rakningen får ta den tid den behöver. Tiden blir oväsentlig och det finns ingen eller något som väntar. Rakningen blir en koncentration där man smeker ansiktet med kniven och skär av håret i det tempo som det tillåter. När målet bara är rakningen i sig, så finns ingen tid och det har ingen betydelse hur länge det tar att genomföra processen. Rakningen blir som att kasta sig utför ett stup och sväva i luften. Långsamt som en ballong seglar man iväg och drivs av vinden och sakta dras man ner mot marken tills dess att man landar och åter är i normal gravitation... Tiden och gravitationen är satta ur spel.
När man sen är färdig så är man naken och ren, man blir reinkarnerad. Resultatet av rakningen blir att man kan gå ut i livet efter en stunds koncentration och börja om det igen, pånyttfödd. Det blir en nollställningsprocess och en reningsritual.

Länkar:
www. strazors.com
www.tradera.se (för att hitta begagnade rakknivar)
www.cousinsuk.com (EM lapping film)