Naturträdgården

Enligt fritidsodlingens organisation (FOR) finns det 523.000 hektar trädgårdsareal i Sverige. Det är till största delen en förstörd och förorenad areal med maskinklippta och inte sällan gödslade och kanske även besprutade gräsytor som har minimal biodiversitet. Det är inte natur, det är en biologisk öken. I dessa trädgårdar planteras det också in stora mängder av främmande växtarter, och inte få av dessa blir dessutom invasiva och sprider sig till omgivningen. De kan vara mycket svåra att bli av med. Främmande arter utgör ett hot mot den inhemska floran som utvecklats i en samverkan med andra arter under miljontals år. De planterade arterna tar permanent upp en plats i naturen där inhemska arter skulle kunnat få utrymme. Detta fenomen är inte något nytt. Vid svenska torp finns fortsatt stora mängder Kirskål och Såpnejlika mfl. arter som är invasiva och som en gång odlades för mat och nytta, men som visade sig bli ett problem genom att de var främmande arter för vår natur. Kirskålen används som kål och Såpnejlikan utnyttjades för dess innehåll av saponin i rötterna…
Svenska villaträdgårdar är och har länge varit ett av Sveriges största natur- och miljöhot. Det är ett av de minst uppmärksammade naturförstörelseprojekten i historien. Det har blivit värre med maskinernas intåg i trädgården. Klimatutsläpp som kommer av den maskinintensiva skötseln av dessa mänskliga parker kan man bara gissa sig till, eller eventuellt försöka att uppskatta, men att det är en fråga om en massiv förstörelse av natur och en massutrotning av arter råder det inget tvivel om… Maskinröjning som tillhör trädgårdsskötseln är ett stort resurs- och klimatproblem med mycket stora och helt onödiga utsläpp som följd. De plantor och frön som säljs i trädgårdsbranschen är ytterligare en belastning, och som upptar ytterligare markarealer för sin framväxt och odling på plantskolor och trädgårdsanläggningar. De innebär också stora transportkostnader.
Systemet är ett vansinnesprojekt som det är svårt att se gränserna för. Dess negativa påverkan på miljön utgör en närmast oändlig spiral av av negativa spinoff-effekter…

Jag pratade nyligen med en man som till sin pension funderade på att flytta ut till ett fritidshus permanent tillsammans med sin sambo. Han berättade hur det ofta är en status och en form av ordningsmoral i hur man sköter gräsytor runt sina bostäder eller fritidshus. Det anses orent att ha en oklippt yta runt huset. Då är man smutsig och vanvårdad. När en gammal människa tas in på sjukhuset så klipper grannen tomtens gräsytor med en gräsklipparmaskin i tron att det är en hjälp, och med den märkliga moralen och etiken att all natur ska vårdas runt bostäderna… Dvs, den ska skövlas och tuktas till en onaturlig kortklippt gräsmatta. Träden och buskarna ska klippas till onaturliga former. Det är en onaturlig och fasansfull kulturutveckling…

Man kan på många håll läsa om “naturträdgårdar” och “naturtomter”. Men vid närmare granskning visar det sig som oftast att de inte alls är naturliga trädgårdar. De innebär istället att man där planterar en mängd främmande arter i form av “vackra” blommor som i själva verket inte har någon roll alls i våra ekosystem och inte har någon anknytning till naturen. De ingår inte i någon “Biocoenos” (ekologisk samverkan). Det här vittnar om en individens och den mänskliga kulturens totala okunnighet om livet på den här planeten med dess komplexa ekosystem och hur man istället aktivt tar avstånd till den och försöker att förstöra den.
Ekosystem har utvecklats under årmiljoner till intrikata och komplexa system där växter och arter har bildat symbioser och samverkan. Det kan vara många arter inkluderade i en sådan biocoenos, ett ekologiskt samverkande system. Varje fjärilsart är i princip kopplad till en värdväxt. I stort sett alla insekter likaså. Många svamparter har en samverkan med en trädart osv. Det är dessa mer komplexa system som är mest hotade och det beror på att mänskligheten har rubbat dessa system och ersatt dem med triviala tillfälliga substitut som på ytan kan se ut som t.ex. en blomstrande trädgård, men som i själva verket är en död yta och inte alls ett levande ekosystem.

Om dessa arealer runt småhus, villor och fritidshus istället fick vara levande ekosystem, t.ex. ängar med blommor, gräs, fjärilsprakt och insekter, då skulle det innebära ett väsentligt bidrag till vår natur och våra ekosystem. Det skulle innebära en väsentligt ökad biodiversitet. Dessa trädgårdsarealer skulle faktiskt, med nuvarande befolkningstäthet och trädgårdsarealer, bli en betydande biotop i landskapet! En halv miljon hektar ytor utspridda över hela landet!
Varje kommun borde genomföra en informationskampanj för att sluta att förstöra trädgårdar och istället inrätta naturtomter där.

Det finns ytterligare arealer som på liknande sätt förstörs och avverkas kontinuerligt. Jordbruket har utvecklats till monokulturer som inte sköts av ekologer eller vårdare av kulturlandskapet. Lantbrukare utbildas till att bli maskinförare och tekniker. Det finns ca 3 miljoner hektar jordbruksareal i Sverige. 500.000 av dessa borde avsättas till fri natur, gräsmarker, skogsdungar, kantzoner, åkerholmar etc. Det borde vara krav för jordbrukare att använda marken på ett resurseffektivt sätt med målsättningen att gynna fortsatt utveckling av biodiversitet och kulturmiljö. Lantbrukare borde i grunden ha en ekologisk utbildning och även utbildning för att bevara kulturmiljön i landskapet.
Längs åkerkanter borde man lämna fria stråk. Det finns regler kring såna kantzoner, och det ges idag bidrag för dem. Problemet är att de också mejas ner regelbundet och aldrig får utvecklas till fri natur. Träd och buskar tillåts inte växa upp.

I städer mejas stora arealer ner kontinuerligt av stora åkgräsklippare som förstör ytor bara därför att det går att ta betalt för det och därför att kommunens handläggare gynnar entreprenörer istället för att gynna natur och ekosystem. Man borde istället för att meja ner ytor med åkgräsklippare, låta grönytorna få bli fritt utvecklande natur och blommande örtrika ängar.

Alla dessa grönytor, från vägrenar till parker i städerna, skogsvägar, villaträdgårdar mm. utgör flera miljoner hektar i landskapet i landet Sverige!

_______

På Station Lunda så sköts tomten efter naturens principer. Det har under åren blivit allt fler arter och allt mer örter på den ängsyta som omger huset. Denna yta röjs från sly och slås sent på hösten när allt har blommat ut och växtsäsongen är över. Noga och selektivt slås och krattas det. Det finns örter som är vintergröna, som t.ex. den sällsynta och hotade Solvändan som växer här. Den ska inte slås ner. Istället röjer man förhand runt om Solvändans kluster. Bara döda växtdelar ovan jord tas bort på ängen. Det slås också bort blåbärsris och örnbräken eftersom dessa arter inte har någon utsikt att kvarleva på den öppna ängen. Det krattas varsamt och det tas hänsyn till varje ytas växtlighet. Vi röjer bort sly med en grensax. Det uppkrattade växtmaterialet läggs i högar som får bli ny näring till skogen eller som går till komposten där det får bli jord för matodlingarna. All denna skötsel kräver förstås en stor insikt om ekosystem och biologi och en ytterst varsam hantering av miljön. Man behöver lära sig arterna som finns här och hur deras livscykler ser ut och vilket samband de har med andra arter…
Kungsmyntan har spritt sig på tomten. Det är vad som också är handelsnamnet för kryddan “Oregano”. Den används på Station Lunda som krydda och torkas på sommaren och läggs i glasburkar för vinterbehovet. Men den är också en väldigt viktig ekologisk växt för tomten då den blommar länge och rikligt med blommor som är oemotståndliga för insekter, humor, bin och fjärilar. Det flockas runt Kungsmyntan i juli när den blommar. Det är då en av de få blommor som ger nektar och näring åt alla våra insekter, humlor bin och fjärilar. Floran har utarmats kraftigt de senaste decennierna och insekterna lär ha minskat med 70% de senaste 30 åren i Europa. En av de viktigaste orsakerna är det monotona skogsbruket och jordbruket, men också trädgårdsskötseln.
Det finns gott om Skogsfibblor på ängen som är en torr backe på en grusstensås. Den här biotopen med Skogsfibblor är alltmer hotad i skogen pga det moderna skogsbruket.
Ett nässelbestånd vid verandan sparas för fjärilarna. Det finns åtminstone fem arter fjärilar som är beroende av brännässlan… Nässelfjäril, Påfågelöga, Vinbärsfuks, Kartfjäril, Amiral… Det brukar alltid bli lite larver på det här nässelbeståndet. Det underhålls lite kontroversiellt genom att jag urinerar ovanför det i den svaga sluttningen. Detta ger den kvävetillförsel som gynnar nässlorna. De blir faktiskt 160 cm höga här!
Igelkotten får ett livsutrymme på tomten och får möjlighet till bra vintersömn i de högar med ris och löv som krattas upp i utkanten av tomtens äng. Skogsödlorna trivs bland stenrösena på tomten.
Den Svartvita flugsnapparen bor i en av de uppsatta björkholkarna, mesar bebor andra holkar. Den Grå flugsnapparen bygger i det avsiktligt kvarlämnade hål i husets gavel där det suttit en gammal ventil en gång. Den har kommit tillbaks hit under 7 års tid nu. Ett år blev det faktiskt två par som byggde bo och fick ut ungar i huset.Koltrasten bygger bo i förråden och i år blev det ovanpå racket av yxor. Det är del av tomtens och husets natur. Koltrastarna är en del av vardagen på tomten. De bor och de födosöker här. Hanen sjunger under vår och sommar och de är närvarande hela tiden utom under den snörikaste vintern.
På det här sättet blir människans boende en del av naturen och ger en ökad biodiversitet. Brukandet av ängen blir en påverkan som faktiskt gynnar många andra livsformer, både växter, insekter, fåglar och däggdjur… Naturträdgården blir ett eget paradis och intresserar man sig för dessa livsformer så blir det en daglig njutning att på sommaren gå runt barfota och upptäcka det liv som finns här. På de små klustren av Teveronika så flockas många väldigt små insekter. T.ex. små sandbin som inte är en centimeter långa ens. De är knappt skönjbara för ögat. Man får här på vår äng, se Snäckmurarbiet som har en fantastisk ekologi där den bygger sitt bo och lägger sina ägg i ett övergivet snäckskal av parksnäcka eller trädgårdssnäcka, sen gräver ner det i marken och täcker över det med barr och andra växtdelar…Man får som människa på denna äng också upp ögonen för hur stor och mäktig den värld är som är utanför människan och hur fantastiskt rikt och avancerat det ekologiska systemet på planeten är och som har skapat även den komplexa art som kallas för människa.
I den närmaste omgivningen har vi nu på Station Lunda noterat 1000 arter! Det kan tyckas vara ofantligt, men det är ändå bara toppen av ett isberg och bara de vanligaste och de mest synliga arterna i vår närmiljö.
Vi har också inplanterat en del arter från omgivningen för att bidra till ökning av biodiversitet. Kärleksört från skärgårdsöar, Havtornsbuskar från skärgården. Björnbär från Finland, Tjärblomster och Stånds från närliggande miljöer… vilket också har dragit med sig Backnejlika, Backglim och andra ängsarter som följt med jorden… Andra arter som t.ex. Midsommarblomster som växer vid grusgången och som vi inte vill ha där, grävs upp och flyttas till ett kluster. Det har visat sig fungera bra. På taket till vedförrådet vid grillplatsen har vi inplanterat lite sedumarter från omgivningen och det har lyckats någorlunda bra. Man kan göra hela huvudbyggnadens hustak till ett eget litet ekosystem av torrbacksarter som fetknoppasarter som Kärleksört och andra torktåliga arter som inte behöver så mycket jord eller vatten…
Istället för att inplantera främmande arter som tar upp livsutrymmet för de inhemska och som riskerar att bli invasiva så värnar man om den inhemska och självutvecklande floran och faunan som har utvecklats under årmiljoner och försöker att stärka den. Man kan också plantera inhemska ängsfrön. Vi har försökt, men det har visat sig mycket svårt att få dessa att etablera sig utan omfattande markåtgärder. Det bästa är om platsen får utveckla sig själv och att man sen hjälper den lite på traven genom att hålla ytan öppen, hindra igenväxning och genom en viss “fagring”, dvs städning genom slåtter och krattning i november eller april månad när växtsäsongen är över och naturen vilar, få platsen mer öppen för förnyelse. En viss förstörelse kan också vara bra, dvs att böka lite i jorden och gräva på mindre ytor. En nydanad mark ger upphov till förnyelse och det innebär att man gynnar de arter som är specialister på denna såkallade ruderatmark.

När man börjar att sköta sin naturtomt så kommer man med stor sannolikhet att råka på de problem som tidigare ägare och grannar har orsakat genom spridning av invasiva arter. På Station Lunda har vi problem med åtminstone ett 15-tal arter som vi inte lyckats att bli av med och som fortsätter att sprida sig. Praktlysing, Lupin, Blåklint, Haröra, Ormöga, m.fl… Detta är planterat av okunniga människor som köper blomplantor på plantskolor och byggvaruhus eller andra trädgårdsbutiker och tror att det gör det fint i trädgården. Efter 13 år finns de fortsatt kvar och breder ut sig… Det enda botemedlet verkar vara att lägga på presenningar som tar bort allt ljus och som får ligga i minst två år… Det är en kostsam och tids- och arbetskrävande process.
Inplantera inga främmande arter. Påskliljor, Ringblommor, Penséer, Tulpaner, Rosor, Praktlysing etc. är exempel på arter som inte tillhör ekosystemen. I bästa fall blir de tillfälliga nektarkällor, men de har ingen roll som t.ex. värdväxter i ekosystemet. Dessa växter ska naturligtvis undvikas av den som vill ha en naturträdgård och ett levande ekosystem på sin tomt. De ingår inte i någon biocoenos.

En naturtomt kan förstås också vara annat än en äng. Det kan vara en klippmiljö i skärgården med lavar, fetknoppsarter och salamandrar i vattenpölarna. Det kan även vara en skogstomt. Men som oftast vill människan ha det öppet runt bostaden och den vanligaste tomtbiotopen är då en äng. Det är närmast instinktivt att vilja ha utsikt och uppsikt över den närmast omgivningen och fritt runt huset så att t.ex. inte stora träd riskerar att falla över huset. Att skapa och sköta en naturtomt handlar i grunden om att låta naturmiljön runt huset formas av de förutsättningar som den har med en kompromiss om vad vi människor behöver för framkomlighet osv. Försök inte att göra en tropisk oas på din svenska tomt. Försök inte att göra en sandöken på en skärgårdstomt eller anlägga dammar med fontäner och konstgjorda bäckar på tomten. Se till förutsättningarna och förstärk den miljö som redan finns där. Det är så man får ett paradis med minsta möjliga påverkan och insats. Den miljön kan sen också sprida sig till andra närliggande naturträdgårdar och till den fria naturen. Naturträdgården kan bli en revolution mot en hållbar utveckling i det svenska landskapet som också innebär en fördjupad insikt om den biologiska mångfaldens betydelse och de komplexa sammanhang som ett ekosystem utgör för individen som utvecklas under detta hållbarhetsarbete.
Att sköta sin naturtomt kan bli en livsuppgift och med kunskapsutbyte med andra skötare av naturtomter kan en kunskap om hållbar och regenerativ utveckling växa fram.

Tro nu inte att du får en fin naturträdgård på en säsong. Det tar tid. Det tar decennier. Det tar kanske en livstid… Naturens utveckling är långsam i förhållande till människans så det kan ta flera mänskliga generationer för att bygga upp ett litet ekosystem i din trädgård. Naturen bygger på ett slumpspel som vi inte kan förutse. Naturen är vad som skapar sig självt. Tänk på det och inrikta dig på att ge den i arv till dina efterkommande istället för att se den som en personlig triumf…

Den moderna människans inställning till sig själv och till naturen och hur vi sköter vår närmiljö behöver genomgå en grundläggande omställning. Det är en av de nödvändiga grundstenarna för att bygga en hållbar framtid. Nu befinner sig den moderna människan i den mest destruktiva perioden i sin historia där all aktivitet blir förstörande och förorenande. Det är mänsklighetens största kris någonsin.
Undvik trädgårdsmaskiner som gräsklippare, röjsågar, elektriska häcksaxar och trimmer mm. Använd yxa, lie, grensax och andra mekaniska handverktyg. Undvik växtarter och syntetiskt utvecklade plantskolearter. Både som plantor och frön.
Vårda naturtomten för naturens egen skull och skapa ett paradis istället för att röja och skövla fram ett underhållskrävande och förgiftat helvete. Förbjud gräsmattan, den är en förgiftad och klimatbelastande monokultur!
Det enda som behöver röjas är egentligen gångar för att kunna gå mellan husen och kanske en yta för bilen samt vägen till huset. Den största delen av tomten bör få vara en fri natur och en härlig blomstrande äng av örter och gräs. En naturtomt blir till stor del också något som sköter sig självt. Det är en av de mest fantastiska med såkallad natur. Det är något som skapar sig själv! Man behöver inte lägga ner så mycket tid på att sköta den. Det blir mindre ytor att sköta och det gör man lätt med en lie, kratta och en grensax. Naturträdgården i den här bemärkelsen är paradiset och framtiden…
Med åren kan man plantera in inhemska arter som kan trivas på platsen och som är viktiga värdväxter för andra arter. Resultatet blir i bästa fall, som på Station Lunda ett litet paradis med mängder av fjärilar och insekter och små vackra fantastiska blommor som skapats under årmiljoner.