Persontransporter med bil har blivit så vanliga att vi har kommit att ta det som en rättighet att ha och bruka bil. Men det är faktiskt bara den senaste mansåldern som mänskligheten i den rika västvärlden har haft möjligheten att köra runt med bil för persontransporter.
I genomsnitt används en bil för ca 15000 km per år. Det motsvarar en sträcka 10 gånger hela Sveriges längd från sydligaste Skåne till treriksröset i norr (1600 km). Det är en resa som motsvarar ett tredjedels varv runt jorden. Många kör faktiskt bil ett varv runt jorden varje år.

Behöver vi resa?
Det är naturligt för människan att förflytta sig i landskapet. Det har det alltid varit. Det är nödvändigt av sociala skäl, liksom för matinsamling. När människan går eller cyklar så är det inte ett slöseri med tid. Då blir transporten en upplevelse. Man ser, känner, luktar och hör landskapet som man passerar igenom. Det moderna sättet för människan att förflytta sig med bil är däremot en överdrift som vare sig gynnar individen eller samhället. Det blir ett slöseri både med tid och energi. Det blir ett tomt arbete som innebär en förlust och en kostnad. Det går helt enkelt för fort att förflytta sig med bil, tåg, buss eller flyg. Själva transporten där vi sitter fastspända bakom ett bälte blir bara ett slöseri med tid. Möjligtvis kan vi om vi inte kör själva se ut på landskapet och få en viss upplevelse, men den är fattig eftersom allt passerar förbi för fort. Vi vare sig hör eller känner lukter, vi får inte tid att ta in de intryck som passerar revy i en hög hastighet. Människan är helt enkelt inte skapad för att transportera sig fort. Med ökad hastighet minskar nyttan samtidigt som kostnaden ökar. Det här den skenande kollapsens grundprincip. Att vi som ofta påstås skulle "vinna tid" på att förflytta oss fort, är så osant som något kan vara det.
Tänk en människa som kör ett varv runt jorden varje år i en egen bil. Genomsnittshastigheten för biltransport är faktiskt inte särskilt hög. Den är ofta runt 40 km/h eller så. Det är inte mycket fortare än att cykla. En sådan människa ägnar alltså 40075(km)/40 (km/h)= 1000 timmar per år till att sitta i en bil! Det kan jämföras med att ett heltidsjobb motsvarar ca 2000 timmar per år. Hälften av tiden går åt att transportera sig till arbetet. Det finns i stort sett inte någon fri tid kvar!

En mycket stor del av persontransporterna i ett land som Sverige går ut på att transportera sig till en arbetsplats. Denna transport kan i väldigt många fall elimineras helt. Man kan istället arbeta digitalt hemifrån i de flesta arbeten. Man behöver inte möta vare sig sina kunder eller sina medarbetare. Det finns även digitala mötesformer där man kan träffas via webbmöten, både enskilt och i grupp och samtala både med bild och ljud med en andra som befinner sig på andra sidan jorden. Detta helt utan att förflytta sig alls.
Detta innebär att man får mycket tid över. Man behöver inte lämna hemmet utan kan istället umgås med barn och familj, njuta av en stilla promenad i omgivningen eller bara sitta och se på solen som kommer smygande över fälten i gryningen med en kopp kaffe och en smörgås. Allt av värde kan ges mer tid. Man kan också bättre disponera sin tid, man behöver inte i samma utsträckning passa tider, utan kan sova och arbeta när det passar...

Inrikes transporter i Sverige står enligt Naturvårdsverket och SCB för 30% av landets utsläpp av växthusgaser. Det är siffra som ska begrundas eftersom fordon inte längre tillverkas inom landet. Inte heller sker produktionen av delar för fordon inrikes. Den totala livscykelkostnaden för fordon är höljd i dunkel, men vi kan anta att det troligen innebär att transporter inklusive byggande och underhåll av vägar innebär att transportsektorn kanske står för nästan hela mänsklighetens totala påverkan på resurser, miljö och klimat.
För den som tror att elbilen har förbättrat situationen så är det kanske chockerande att konstatera att elbilen står för 30-50% mer utsläpp av växthusgaser än den traditionella bilen med förbränningsmotor.
Det finns 5,2 miljoner personbilar i Sverige. Enligt SCB används en bil i medeltal för ca 14000 km per år. Enligt beräkningar är utsläppen av växthusgaser från bilar sannolikt långt mer än 300 gram CO2e per kilometer beräknat på en livscykel. Det skulle  om vi nöjer oss med approximationen, i så fall innebära att enbart Sverige personbilar står för ca 19 miljoner ton växthusgaser per år. Det är 40% av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser per år! Då har vi enbart inräknat personbilarna och vi har inte räknat med utsläppen för att bygga och underhålla vägar, vägbelysning och andra förutsättningar och konsekvenser av bilen. Bilar behöver repareras och underhållas, de ska kanske ha garage osv. Det läggs ner stora kostnader och resurser på bildetaljer, inredning mm. Bilar ska skrotas och material ska återvinnas… Det behövs en administration av infrastrukturen för vägar och bilar… En bils totala resa består bara till en väldigt liten del av användarens nyttjande. Alla uppskattningar om klimatpåverkan, påverkan på natur och förbrukandet av naturresurser är bara just approximationer. Vi kommer aldrig att kunna räkna ut exakt hur mycket en produkt påverkar och verkligen kostar från vagga till grav. Men i den komplexa globaliseringen kan vi i allmänhet säga att alla uppskattningar också måste vara underskattningar.
När man börjar räkna på de totala kostnaderna för lyxen att transportera sig med bil eller att använda maskiner för transporter överhuvudtaget så blir det snart ganska klart att transporter i sig utgör ett svindlande slöseri som utgör det i särklass största hotet mot mänskligheten och mot den planet vi lever på. Allt annat är i det stora perspektivet små oväsentligheter.

I ett framtidsperspektiv så innebär det här förstås att mänskligheten i stort sett måste upphöra med persontransporter för att kunna överleva på planeten. Det finns idag inga utsikter om att kunna förbättra eller effektivisera transporter i någon högre utsträckning. Inte heller finns det mycket som kan effektivisera vägunderhåll. Inte heller kollektivtrafik är någon egentlig lösning. Det visar sig snarare att även kollektivtrafik är mycket belastande. Det är mängden resande som måste minskas helt enkelt.
Det är en svindlande omställning som behövs för att ens påbörja en resa mot en mer hållbar livsstil. Den resan måste sannolikt ske til fots eller per cykel!

De politiska styrmedlen som behövs är ganska uppenbara. Antalet vägar måste minskas. Idag är 1,5% av landarealen just vägar. Energi- och bränslepriser måste höjas till en nivå där det i praktiken blir orimligt att använda privatbil. Skatt på bil bör höjas radikalt osv. Orsaken till att vi inte har politiker som vågar ta situationen på allvar är förstås att väljarna själva inte gör det. Upplysning och situationsanalys borde vara vardagen i media och forskning för hållbara lösningar bör prioriteras framför all annan forskning. Bidrag kan tillämpas för lokala regenerativa incitament... Det är inte alls svårt. Vem som helst ska kunna begripa det här.

 

 

Länkar

Klimatet och transporterna
Utsläpp från inrikes transporter
SCB - Utsläpp av växthusgaser från inrikes transporter
Koldioxidutsläpp från bilar - Europaparlamentet
Miljödeklaration av bilar med LCA
Transporternas klimatpåverkan