Så här skriver Filminstitutet om filmen Sagolandet. En dokumentär om Sverige och svenskars frihet som Jan Troell släppte 1988:
Parallellt med att spelfilmen gick i stå upplevde svensk dokumentärfilm ett ordentligt
uppsving under 1980-talet. Jan Troells Sagolandet (1988) hör tveklöst till dess
största ögonblick. Marken var sedan länge trakterad, men det här var första gången
Troell gjorde dokumentär i det längre formatet.
I drygt tre timmar och under fem års tid genomfar Sagolandet ett Sverige som i jakten
på det fullkomliga samhället är på väg att förlora sin själ. Med dottern Johannas
nedkomst och första framsteg som röd tråd, och med den amerikanske
psykoanalytikern Rollo May som ledsagare och återkommande samtalspartner till
Ingvar Carlsson och Tage Erlander, reflekterar Troell över välfärdsamhällets materiella
utveckling och frånvaron av en andlig motsvarighet.
Som dokumentärfilmare är Troell genrens stora betraktare. Hans meditativa foto och
associativa klippning frambringar mening och sammanhang ur den synliga
verkligheten. Här möts den realistiske berättaren med bildlyrikern. I arton fristående
kapitel framställs bilder och motbilder, teser och antiteser.
